Har precis kommit ut ur ett möte där jag och min kära ad presenterade ett koncept. Det blev jubel.

Och så lite vett och etikett.
I byråvärlden hälsar man på kunden genom att skaka hand första gången man träffas. Andra gången är det kram som gäller.

Det är så otroligt skönt med människor som hellre ler än dömer. Som låter sin omgivning vara precis lika mänsklig som sig själv. Det finns en person som just nu bara skrattar med mig även om han själv mår ganska dåligt. Som alltid förstått. Som snarare tycker att det är gulligt om jag fnissar full sittandes på ett elskåp mitt i natten än säger åt mig att skärpa mig. Som förstår att alla har upp och nedgångar och är förlåtande. Och det är så skönt när det inte finns några ögon som granskar varje steg redo att fälla dig så fort du gör ett felsteg.

Jag är med i en sekt med miljoner anhängare. Ur ett utifrånperspektiv skulle det i alla fall kunna uppfattas så. Och för den som inte vet varför vi gör som vi gör ser det säkert galet ut. Ett gäng som gör exakt samma sak, lyder minsta vink och skriker av eufori eller kanske bara för att det gör ont. Det här gör jag varje tisdag. En god sektledare som drar fulla klasser i anläggningens största sal. Med viss framgång kan man kanske kalla det.

Les Mills är företaget från Nya Zeland som revolutionerat träningsvärlden med sina koncept. Där det är samma musik och rörelser över hela världen, minutiöst planerad med exakt rörelse på exakt beat. Var tredje månad får alla instruktörer utbildning i den nya koreografin. Denna vecka har vi release av de nya programmen. Vet ni hur många timmars inövning det ligger i ett förkoreograferat koncept?

I morgon kör jag Body Step på Forum. Det är den mest glädjeframkallande klassen som finns. Ingen dans, inget tjaffs enbart hård träning. Efter den klassen kan jag börja leva igen.

Programmen heter Body Step, Body Balance, Body Combat, Body Pump, Body Jam, RPM, Body Vive, Body Attack

Oj. gick in på mitt konto för att kolla vilken krishantering jag skulle lägga in sista veckan innan lön.

Blev smått konfunderad av utdraget och såg sedan att det gjorts en insättning med titeln ”Julklapp Tekla”.

Och det enda jag önskade mig var att mormor är med på julafton.

Helt enligt oplanerad tradition körde vi glöggmys hela lördagsnatten. Eftersom alla (utom några veteraner som visste att det skulle bli för mycket glögg och valde vin) som dök upp hade med sig en flaska glögg blev det provning av så många sorter att läpparna liksom ville klistra igen och alla gick omkring smått sockerkickade. Och upp på allt hade jag lyckats jula till lägenheten utan gran men väl lite kvistar med discokulor samt en stjärna som jag ostrategiskt hängt över balkongdörren. Jobbigt om man heter Rickard och är två meter lång. It was a splendid evening. Långt in i natten och efter alla klubbar stängt igen gick de sista och då snurrade det så mycket att jag till och med lyckats städa köket utan att förstå det själv.

”Ungas intresse för religion ökar” lyder rubriken till en artikel i Sydsvenskan. Estetelever på Cybergymnasiet har ställt frågor till en präst. Bland annat frågar de vad som händer när man dör.

Alltså – präster har läst på universitetet. Inte dött och återkommit. Det är därmed helt omöjligt för dem att svara på den frågan. Gymnasieeleverna borde veta bättre och hålla sig till frågor om vigsel av homosexuella.

Jag såg fram emot den här veckan ganska länge. Och nu är den här utan att på något sätt vara som jag hade önskat. Det var ju lönt att gå och längta och tänka på i flera veckor om det ändå skulle resultera i… inget. Just nu känner jag mig mest missförstådd och anklagad för något jag inte är. Alls. Men om någon redan bestämt sig för att det som kommer ur min mun mest är grodor så är det nog så att det låter kvack hur jag än formar mina läppar. Kram – Kvack, Puss – Kvack, Förlåt – Kvack.

Annars…

Idag tänkte jag se en föreställning med Rickard på Moriskan. Men blir förmodligen tvungen att tugga koreografi i mitt vardagsrum i stället.

Ska på Chicago i Köpenhamn på onsdag är det tänkt.

På Torsdag är det julmiddag med jobbet på Gastro och de förväntar sig slips runt huvudet och dans på bordet. Jag räknar inte med att komma hem.

På fredag. Tja. Dricka mig full kanske.

Tjallamalla har megarea hela dagen.

Jag orkar verkligen inte.

Bilden på Dolly Parton på Sydsvenskans förstasida skrämmer mig. Hela den amerikanska vulgära jakten på glamour som resulterar i skrikiga tanter med stora hår och långa naglar skrämmer mig. Att de alltid har stora blomsterdekorationer med persikofärgade rosor stående i husen med marmorgolv skrämmer mig.

Sterling är min drog. Det kliar i fingrarna och jag får lätt ångest för att jag inte har några pengar över på kontot till en resa just nu. Helst skulle jag vilja boka in flera resor under våren så att de liksom kommer i följd. Det kanske kommer sluta med att jag snattar läppstift på ica som jag sedan säljer i loppishallen på möllan för att finansiera mitt beroende. Nu har jag i alla fall ingen medberoende längre. Förr var vi två som triggade varandra med mail plus länk till en resa och texten ”ska vi?”. Det bästa var om det stod ”Jag betalar, ska vi?”. Det hände dock inte så ofta och om reglerna är ”jag betalar resan så betalar du hotellet” så förlorar ändå alltid den som ska stå för hotellet eftersom det alltid är dyrare än en sterlingresa.