Blir man förbannad eller när man ska gå ner och hämta sin tvätt och någon granne har hängt hänglås på dörren. Grinigt. Vad ska jag nu göra?
Vilket antiklimax. Nu satte jag mig framför datorn och surade i stället för att fortsätta städa. Jag som var inte i ett så fint ord som flow. Städflowet som inkluderar hysterisk pappers och lådrensning vilket infaller ungefär en gång varannan månad och resterande städtid görs under dammtvång och svårigheter att andas.
Idag tror jag på en femrätters på Atmosfär.
Och därmed tar jag ut min hämd över att jag inte fick följa med mina förädrar då familjen åt på restaurangen på Fersens väg. Jag kommer aldrig glömma det. Snuva mig på finvin. Hrmpf.
Jag kan komma med ett créme brulée betyg om kvällen blir som planerat. Snart har jag provat stans alla. Mrs Brown leder denna konstart just nu.
När det står sex grader varmt i tidningen slänger jag på skinnjackan bara för att upptäcka att Malmös pinkalla vind får det att kännas som i sibirien. Det här fattar TV4 som inte bara publicerar hur många grader det är men hur det känns.
Malmö lördag 7+
Känns som 4+
Nu är ju frågan om de skickar ner en snubbe i t-shirt på Stortorget som får uppskatta temperaturen. ”Njjjaaa det känns ungefär som… ” De måste ha en t-shirtsnubbe i varje ort eller ett högt resekonto med helikopter.
Men hur gör de då i sin femdagarsprognos?
Den som är kännare på TV4 måste vara ett steg närmre gud än vi andra.
För den som tycker att god mat utgör ungefär 60 % av anledningen att över huvud taget leva är ett besök på en av världens bästa restauranger som en reinkarnation.
Nobu som fått hela tre stjärnor i Michelinguiden är ett sådant ställe.
Att få bord på denna restaurang är i det närmaste en omöjlighet. Inte bara det att man ska boka exakt en månad i förväg, inte en dag tidigare, men ett 6 sidor långt dokument med motivering om varför just du ska få äta där samt kopior på kontokort och pass ska faxas över till restaurangen som ligger i New York. Bokningsbolaget skrattade, när vi sa att vi ville ha ett bord, och sa Good luck.
Om två veckor sitter jag där och äter en 8-rätters.
Jag kommer hem och på dörrmattan utanför min lägenhet står ett påskägg fullt med godis. Med ett vykort och texten ”Glad Påsk :-)”.
Jag har inte en aning om vem som har varit så gullig mot mig idag. Mina ledtrådar är ett vykort med katter gjort av Clara Hastrup från Köpenhamn.
Det var det andra påskägget idag.
Jag fick gnugga min ögon en extra gång när jag läste Carolina Gynnings krönika i morse. Nog för att jag var på ett fruktansvärt humör efter att ha sovit för lite, inte fått något kaffe och vält ut en låda med skit precis innan jag lämnade lägenheten men det här fick mig att helt sjunka i pmsvärde. Jag pratar då hormonellt och inte om färg.
Den annars, i mitt tycke, coola tjejen som aldrig rättar sig i ledet eller tänker på att tiga är guld skrev om hur hon blir vackrare och vackrare (läst smalare och smalare) när hon nu tänker på precis allt hon stoppar i sig. Så långt är det väl ok. Men att avsluta det hela med ”börja inifrån” skorrar illa i mina öron efter ett inlägg om utseende och matfixering. Jag förstår vad Carolina menar. Att det man stoppar i sig formar hur man ser ut. Men det lät bara så urbota dumt att hon måste måla tio fantastiska tavlor och uttala sig i tio fantastiska talkshows innan jag kan mjukna.
Jag försökte till och med läsa några meningar en gång till och förställde mig Carolinas röst. Det är ett hett tips om man missförstår msn-konversationer. Det kan vända en mening till det motsatta. Men ack nej.
