Kebab och Lyxkrogar.

Malmö har något att lära av staden Helsingborg.

Det ena är att inte bygga lägenheter i markhöjd på strandpromenadsstråk a la Västra Hamnen utan viga dessa åt restauranglokaler och glassbarer. På så sätt slipper vi flanörer att slippa se in i smaklösa hem och stråket lever upp på ett helt annat sätt. Ingen hyresgäst behöver heller beklaga sig över oss som vill njuta av vackra kvarter men inte har råd att bo där.

Den vackra norra hamnen kallad Bo99 H99 byggdes, som ni hör, före B001. Så varför kunde inte Malmö lyfta blicken och inse det smarta. Var enda ett hus i Bo99 som ligger längs hamnkanten har ett fik eller restaurang på bottenplan. Det känns som att vandra i Nice utan att någonsin ha varit där.

Det andra är att göra kebaber värda namnet. Jag hör ofta Malmöbon prata om bra kebab och så drar de upp namn som ”Svalan vid Värnhem”.

Hrmpf. De är patetiska.

Jag kommer återkomma till detta ämne ofta eftersom det gör mig upprörd. Men några få ord. Hårt bröd kontra mjukt, 15 cm kontra 30 cm, och diameter eller slaffsig kebab ska jag inte ens börja prata om. Då får jag stressutslag av ilska. Jag blir extra förbannad med skyltar som X stor Kebab i Malmö. Det existerar inte i denna stad.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tekniskt haveri

Just nu. Ja inte exakt just i skrivande stund, för nu tjuvsurfar jag på någon annans dator, men resten av tiden skriver jag för hand.

Med penna och papper.

Det är något av en nygammal känsla och ger en extrem träningsvärk mellan tumme och pekfinger. Jag håller mig till att skriva rubriker och lägger ner bokverksamheten så länge.

Nu till det värsta. All min musik är borta. Det är katastrof. Jag försöker vara så där lugn och tänka att det bara är värdsliga ting. Det går så där.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Lalala la la la tonight

Jaha. Om man väljer att stå i en sal med speglar och skrika på folk med svärd för en liten summa pengar missar man allt roligt.

  • Att skratta på Oslipat när, bland annat, Kristoffer Appelquist gästar humorklubben på Jeriko. De fortsätter sina fullproppade onsdagar med ett uppenbarligen vinnande koncept. Även fast jag tyckte att det räckte med någon gång förra säsongen sedan kunde man alla skämt. Därför är ju storbesök från Parlamentet inte f y skam att blanda upp Malmögänget med

  • Att klä sig i svart, slicka till synthluggen och lyssna på analoga synthar och stråkar blandat med lite så där svår dans på Inkonst. Tyvärr ingår också lite texter om samtiden i föreställningen Klangrum vilket känns ungefär lika jobbigt som manchesterbyxor. Säkert bra byxa men det får mig att känna mig helt malplacerad och ger känningar från tvånget av min barndoms hippiemamma.

  • Indieklubb på debaser med Vapnet på scen och någon jag tycker om i baren. Jag har alltid undrat var gränsen mellan independent musik och kommersiellt osmart, eller kanske egentligen skitsmart, musik går. Finns den över huvud taget fortfarande? Det passar ju bra att filosofera över tillsammans med rödvin och Öresundsbandet som är på gång med sverigeturné.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Transfett byts mot lunchsvett.

Nu ska jag göra det.

Vårsolen har skinit på denna blekfeta kropp en gång för mycket genom fönstret om mogonen. Och jag ska följa med resten av kontoret och träna på lunchen.

Eftersom mina morgonrutiner totalrubbades av detta nya fenomen har jag varken strumpor (har ballerina idag trots 3 grader och det kan bli lite blaskigt att vara barfota i ett par träningsskor) eller trosor i väskan.

Så. Nu ska jag till HM och köpa träningstrosor. Det har hänt förr. Varje tisdag då jag har tighta cykelbyxor och har hipster måste det inhandlas string för att undvika alla möjliga streck som ger illusionen av fyra skinkor.

Mycket viktiga saker som den som tränar kanske aldrig har tänkt på…

Dagens träningslektion
blir som följer:

• Stringen är träningstrosan för cykelbyxor.
• Hipster är träningstrosan för baggybyxan.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Rör inte min trädgård.

Vad har de gjort?

Var ska alla förälskade par inlindade i filtar ta vägen. Var ska alla killar med bar överkropp sparka på sin boll och var ska alla barnfamiljer som inte har råd med villa och trädgård ställa sin engångsgrill?

Hela den stora gräsöppningen i Kungsparken mitt emot Stadsbiblioteket är förvandlad till jord. Idag såg det ut som de försökte platta till armageddon till förmån för att så gräs. Men hinner vi verkligen få en skön grön matta innan sommaren sparkar ut oss från lägenheten?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bortskämd

Fruktjosef säger att han märkt att vi inte brukar skiva upp frukt. Det tycker inte han är bra. Så nu har han stått i köket ett väg och se denna fina tallrik fick jag själv som tröst för att min dator gått sönder…

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Nästa Kävlinge. Kävlinge nästa.

Alla sitter och muttrar på tåget, försöker få plats med benen utan att knäna så pinsamt slår i mot grannens. Och så börjar han prata. Killen som berättar att vi åker mellan Malmö och Helsingborg.

Men det är inte som vanligt.

På bredaste gonzaskånskan, eller blatteskånskan för den som vill, berättar rösten att det är jääättefint väder utanför, vårkänslor i luften. De nya solbrillorna ska på. Nu ska ni bara tänka på en enda sak. Och det är mycket enkelt. Luta er tillbaka och slappna av. Godmorgon.

Alla i vagnen vaknar, börjar skratta och utbyter blickar med varandra. Någon man klagar så klart på att han aldrig skulle få jobb om han hållit på så under en arbetsintervju och jag vill helst bara gå fram och sparka denna bittra man på smalbenen.

Det är sådana här små saker. En glad människa. Som kan förändra inställningen till en helt vanlig tisdag.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Malmö i niiid yöu

Och Malmö behövde henne. tydligen.

Det var första gången som Jeriko sålde fullt hus på förköpsbiljetter. Yelle med den klassiska fransyskapagen fick stället att gå smått loco och det mest intressanta från vår eminenta utsiktsplats var nog den tjej som lyckades ta sig upp på scenen och var så lycklig att hon kramade hela Pastellegänget som samlats längs ena väggen.

En av dem slängde hon sig över med sådan kraft att de båda försvann in bakom det svarta draperiet. Han kom ut snabbt. Hon kom ut lite senare. Omtumlad men fortfarande med kameran på sikte mot Yelle.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Korta ner. Speeda upp.

Det är inte alltid jag förstår vad Skånes Dansteaters föreställningar egentligen handlar om och då tycker jag mig ändå både ha en viss analytisk och fantasifull förmåga samt en hel del erfarenhet av dans. Så när någon frågar vad Voices handlar om kan jag inte säga annat än att det var lite vår, lite nattvard, lite bråk och kärlek mellan män och kvinnor.

Fotograf: Anna Diehl.

Den nya uppsättningen börjar med en mörkbrun akt där körsångare och dansare samsas på scenen och eftersom jag aldrig sett detta göras tidigare är det vackert och en smula imponerande. Kombinationen av två vackra världar gör numret bra. Den sista delen, som liknade en jesukorsfästelsehistoria, kunde jag däremot gärna bytt ut mot en längre paus och räkmacka i de vackra salarna på Malmö Opera.

Fotograf: Anna Diehl.

Som kontrast till den första aktens mörka scenografi kräver den andra nästan solglasögon för att klara av de starka vita färger som skiftar i nyans. Man piggar genast till av ljusterapi. Det är explosivt och lekfullt men till slut så långtråkigt med utdragna sekvenser att en liten flicka som satt bredvid mig gjorde det som alla andra säkert ville.

Hon drog en lång ljudlig gäspning vid ett väldigt tyst parti som fick en rad att utbrista i skrattattack.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Söndag = brunch


Det är modigt att öppna ett juste fik i slottstaden där 7 sorters kakor vid en vaxduk förmodligen hör mer till vanligheterna än tiramisu. Men det börjar bli skifte i kvarteren och café knus har alltid fullt om söndagarna. Men så har de solig uteservering, bra brunchtallrik och snygg inredning. Ja, o trevlig värdinna med.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter