karin af malmoe

Vi tävlar just nu med en annons mot andra Skånska reklambyråer och finalen är nu på onsdag! Det är extra roligt eftersom det jag i första hand jobbar med, läkemedelsreklam, inte brukar synas i sådana sammanhang och vårt bidrag finns med i Resumés shortlist. Fast vi blev i och för sig framröstade till en av Sveriges 10 bästa mellanstora byråer i år också. Det var sjukt kul. Men nu…

Rösta på bidraget “När du bestämt dig för att bli fet”. Du hittar det på Resumés hemsida under tävlingen “Hela Skåne”.

HÄR!

Om jag var anonym här skulle jag skriva av mig idag. Om sånt som kliar innanför och vill ut. Sånt som gör ont eller som väcker tankar. Men nu är jag inte det. Så jag får sitta här i mitt kök och fundera över varför jag inte sitter i soffan. Om jag kommer fram till svaret berättar jag det, för väggen när ingen ser.

Höstdag, nya höga skor och många varv med halsduk för att lindra förkylningen. Titta på lägenheter och äta brunch i Västra hamnen. Handla råvaror till en algerisk gryta på Ica Maxi och vila en stund på soffan. Protected.

“I don’t want to get over her. I want to get her back”

Jag är kär i traditioner och varje höst önskar jag att någon bjuder in på kräftor i bullerbystil. Då ska det vara långbord i en trädgård och gärna en insjö med kräftor som fiskas på morgonen och kokas i stora byttor. Kanske över öppen eld så som mina föräldrar gör i stugan i Småland. Annars får det bli i lägenhet som förra helgen med spontandans. Eller i en lummig mysig trädgård vid ett vackert hus i Landskrona som igår.

Vanja och Troy, barnen, Veronica och Drazen känns som min andra familj. Jag kan med andra ord vara rejält hängig och butter och känna mig hemma runt bordet ändå. Veronica var vacker i sin nya frisyr. Barnen höll hov på en ljudnivå som spädde på huvudvärken men kom undan med det för att de är söta. Troy hade gjort snaps med vinbär från trädgården som jag bara smuttade på. Hör på den här; jag körde hem.

I fredags var det stora bokningsdagen. Air Asia, Singa och hämtthai från Green Mango (blev förresten besviken denna gång) var attribut under kvällen då vi bokade Hongkong och några andra destinationer i Asien.

Innan dess, vid sex på kvällen stack vi ner till det otroligt charmiga Möllevångstorget med den exotiska korvkiosken Sibylla när jag såg hela gänget på Volyms uteservering. Herregud, jag hade helt glömt att jag bokat in en fredagsöl med mina gamla sydsvenskanvänner och gick rakt in i dem. Slog mig för pannan och fick skämmas. Skyllde på min förkylning och att jag inte tittat i kalendern på hela dagen vilket inte var en lögn. Inte ens en vit. Hängde utanför och pratade företagskultur innan vi tog vår hämtmat och höll asienvaka.

Sen fick jag mms från Herr Kroon och Belfrage med bilder från vackra skaldjursfat för att locka ut mig i natten. Men jag var trogen min nästduk och soffa.

Man kanske till och med skulle kunna sträcka sig så långt och säga att detta är en telefonpelare?

Tänk, idag var  jag och Tomas hos polisen men på olika tider utan att vi visste om det. Vad är oddsen för det? Jag brukar i alla fall inte hänga på polishuset. Har faktiskt aldrig varit där tidigare. Ungefär som bibliotekincidenten.

Jag  hittade denna pelare i entrén. Tomas upptäckte att Polisens trådlösa nätverk heter Fuck_Off.

För första gången kommer den till Sverige. Samtidigt visas dokumentären Art&Copy. Kan det vara alla påtryckningar på twitter som bett om att filmen ska visas här som tagit hit den?

Malmö, Chokladfabriken 29/9 kl 16-20

Jag har suttit på 26e våningen på kronprinsen och spisat med Sofia. Druckit vin pratat om filmen “The september issue” och  att vara en kvinna i en grabbig bransch. För visst är det trist att behöva vara så satans ordentlig för att få respekt eftersom man inte kan följa med in i bastun. Många känner sig grymt förolämpade om man påpekar detta. Men det är för att de flesta inte dunkar gubbrygg avsiktligt. Det är bara så att snoppen på något sätt förenar. Jag tackar mitt hårda skinn på näsan orsakat av 80-talets ansiktssolarier för framgång. Ja, vi hade inget feministiskt stormöte, att man ens kan sätta en etikett på något som borde vara självklart, vi pratade även om mat och kunder. Jag säger inte så mycket mer för jag sparar det som har med mat att göra till tidningen.

Hjälp, någon bryter sig just nu in i din lägenheten med yxa. Vad gör du?
Hjälp, du springer i skogen, jagad av en okänd man. Vad gör du?
Hjälp, någon misshandlar just nu din kompis utanför triangeln. Vad gör du?
Hjälp, grannen ollar just nu din katt. Vad gör du?

Kanske loggar du in på nätet, googlar fram polisens hemsida för att leta dig fram till länken “Utsatt för brott” och underlänken “Gör en anmälan” för att ta reda på kontaktuppgifterna till Polisen. Här går nämligen att läsa:

Att jag gjorde det här testet.

Det blev förresten helt fel utslag. Visst gillar jag romantik, men jag och Tomas har ingen sång. Yelle funkar inte som parsång och alla andra är upptagna tydligen. Förslag?

Jag slank in i en liten butik i Lund för att köpa vatten innan en föreställning. Kvinnan bakom disken tittade väldigt frågande på mig och undrade om jag inte ville ha saft eller lemonad i alla fall. “Nej, bara vatten”.Hon diskade ur en vacker flädersaftflaska, fyllde den med kranvatten, stoppade i en papperspåse och gav till mig. Det kändes rätt. För de knarrande golven, de gamla plåtburkarna och godiset som fick mig att tänka på Madicken hade inte passat ihop med en flaska Loka.

Upptäckte igår att jag skickat hyran till Telenor. Undrar hur många samtal det ska ta för att få tillbaka dem. Pengarna för Depeche-biljetterna hade jag inte skickat till Emma utan till mig själv. Bra där.

Är du en av alla dem som läser bloggen via RSS, i din mobil, Google Reader eller facebook? Gå in till originalsidan HÄR idag och titta på min nya form. Alltså inte min form (fortfarande bekvämlighetskilon och rund bak), men bloggens form.

Bra eller bajs?

Om ni ser mig sitta i min guldiga golf timme efter timme i helgen övar jag bara på att knäppa bältet graciöst. En lång kvinna kom nämligen fram till mig i fredags och berättade att hon var stylist och castingansvarig och tyckte att jag passade perfekt för ett filmjobb. Till flygplansfilmer. Anledningen var min starka energi när jag pratade och mitt stora vackra leende. Ungefär där blev jag tokröd i huvudet. Så mina vänner, nästa gång ni tar flyget kan det vara jag som visar var nödutgångarna är.

Så här såg jag ut kvällen då jag blev upptäckt. Knuten kan ha med det hela att göra.

Siffran till höger på Twitter visar att antalet followers har ökat med en person. Yes, en A-klass follower. Jag ler nöjt och det hoppar till i magen som en liten kärleksspark. En A-klass follower betyder lite mer än alla andra. Som någon reklamare att se upp till eller en bloggare jag läst länge. Som vill följa mig! Jag tittar till dem då och då, mina A-klass followers, bara för att se så att de är kvar.

Inombordsjublet varar tills jag upptäcker att de följer 999 andra personer. Hrmpf. Hur kan man göra det, jag förstår inte. Jag har nog med mina 90 och försöker att inte prenumerera på så många för då drunknar de tweets jag gärna vill läsa bland massa ointressant dravvel.

Men om en A-klass follower bara följer 100 personer. Klapp på axeln.
Det går bra nu, kompis det går bra nu.