Det är redan en väldigt bra lördag. Jag svarade rätt och före experterna på alla låtar i P3:s studio som tävlade i musik-quizen. Jag suckade och sa ”men åååååh Snow med Informer så klart”. ”Men åååååh Naughty by nature”. Idag var temat Hiphop. Och det var bara nostaliglåtar från 90-talet då hiphopen var bra. Nu vet jag inget.
Månad: september 2009
Tempo och Idyll.
Det står i min kalender att jag ska gå på en byråkväll idag på Debaser. Jag har tittat på det länge nu och undrat vad jag menar. Men så avslöjades mina kråkanteckningar på Twitter (härregoud va brao). Det var till Idyllen jag skulle. Detta kreatörskontor som samlat massa vänner och bekanta har invigning. Garanterat yngre medelålder än veckans tidigare mingel och diskussionerna lär inte handla om print utan om webb. Men nu verkar det som att det börjar NU. Och det har jag definitivt inte räknat med. Ses kanske där senare ikväll om ni är kvar.
Slänger in en bild från en middag på Tempo i veckan då jag åt en smörig och jättegod rätt med vegetariska kroppkakor. De är så himla bra!
Jag ska bara.
Mad men and girls på Debban ikväll.
Ikväll blir det reklamaröl på Debaser med dem på byrån som inte ska till japan i morgon, är gravida, just köpt hus, bor norrut, har social fobi eller är för gamla för att vara intresserade av att lägga ner fritid med sitt jobb. Först käk på Tempo.
Vi förlorade dock kampen om vem som kan rösta mest på sitt eget bidrag i tävlingen Skånes bästa reklam. Vilket var ganska väntat. Men vi gläds åt andra (nyper mig själv) och firar att det händer något över huvud taget på den skånska reklamscenen.
Det är kanske dags för en resa till USA.
Anna Anka har några poänger i sin jämförelse med USA, om man rycker loss det ur sitt olyckliga sammanhang:
Det är vidrigt hur människor i underläge gör narr av den med kunskap eller framgång för att få personen att känna sig dum. Ställa sig in i ledet. Det är väldigt vanligt. Jag fick höra av en gymnasievän att jag skulle prata så att man förstod när jag använde det högst vanliga ordet ”generellt”. Det kommer jag aldrig att glömma. Från den dagen visste jag att jag gått några steg åt ett helt annat håll än mina dåvarande vänner. Och jag ville inte tillbaka.
Och det här med negativism. Jag bodde i USA i ett år och när jag kom hem tyckte jag att alla människor var så extremt negativa att jag ville åka långt från Sverige igen. Jag visade min year book för mina vänner som hittade ett fel att hånskratta åt på varje sida, vilket gjorde mig jätteledsen. Hade jag visat boken för mina amerikanska vänner hade de hittat saker att berömma på varje sida. De skulle glatt sig åt mitt år och jag skulle inte skämmas för att jag hade upplevt något som inte de hade gjort.
Nu när jag tänker på det. Vidriga jävla jantelag. Den förhindrar utveckling och den förhindrar glädje.
Kvack kvack kvack
Ni måste läsa denna artikel, helt utan ironi. När Anna Anka kvackar och fördömer den svenska jämställheten. Citaten kommer att gå till historien!
”Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?”
Hon har dock några poänger. Att Sverige borde värdesätta service på ett annat sätt idag vilket skulle ge fler jobbtillfällen. Samt naturligtvis att män ska skriva söta lappar och köpa dyra presenter.
Nu MÅSTE jag ju se programmet nästa gång.
I needs you
Vi tävlar just nu med en annons mot andra Skånska reklambyråer och finalen är nu på onsdag! Det är extra roligt eftersom det jag i första hand jobbar med, läkemedelsreklam, inte brukar synas i sådana sammanhang och vårt bidrag finns med i Resumés shortlist. Fast vi blev i och för sig framröstade till en av Sveriges 10 bästa mellanstora byråer i år också. Det var sjukt kul. Men nu…
Rösta på bidraget ”När du bestämt dig för att bli fet”. Du hittar det på Resumés hemsida under tävlingen ”Hela Skåne”.
Väggen vet.
Om jag var anonym här skulle jag skriva av mig idag. Om sånt som kliar innanför och vill ut. Sånt som gör ont eller som väcker tankar. Men nu är jag inte det. Så jag får sitta här i mitt kök och fundera över varför jag inte sitter i soffan. Om jag kommer fram till svaret berättar jag det, för väggen när ingen ser.
