Jag har fått ett par så snygga Nikes att jag vill dö. Lite små men vad gör det när de skimrar. Åh vad bra det är med resor till NY.
Månad: september 2009
Perrong 5
Perronger är kärlek. Par gråter. Par kramas. Par skiljs åt. Par står stilla och morgonhetsen sveper förbi dem obemärkt. Par möts. Och i morse, på perrong 5 sprang jag, rakt in i armarna på honom. Först såg jag Ulrika komma gående och mitt hjärta hoppade dubbelslag för jag förstod att då måste han vara här, slängde mig om halsen på henne och tittade åt alla håll. Så stod han där. Och pussades med mig och sa att jag var fin.
Passion
Passion behöver inte vara kärlek. Det kan vara andfåddhet, hjärtklappningar och svett där armar flätas som pusselbitar på rätt plats. Där ett huvud passar i en axelhåla men ord studsar mot varandra utan att någonsin nå fram. Passion behöver inte vara svaret på att det kommer fungera. Ni vet förmodligen att det aldrig kommer att fungera. Men den är ju så stark, passionen. Det känns ända in i magen och trollar bort allt förnuft och kan få den mest kloka att handla som en hög tonåring. Den dör om den får fortsätta att leva kvar mellan två. Ni dör om passion är det enda ni har. Men om ni avbryter den abrupt, utan att den får dö en naturlig död kommer den finnas kvar och yttra sig som ett oväntat hjärtsvikt när ni får syn på varandra nästa gång. Det är inte sanning, det vet du. Det är inte kärlek, det vet du. Det är bara passion.
HM klär på webben.
Jag älskar HM:s sätt att presentera sina kläder i kampanjen Fashion studio. Att få klä modellen hur man vill och se hur kläderna passar ihop i ett enda klick. Och sedan köpa dem. Väldigt bra genomfört dessutom.
Det var söndag.
Vi sprang ner till Sonic Youth-utställningens sista dag och vandrade i stora vita rum. Jag hittade ett K.
Vi körde ut till Ängavallen där den ekologiska brunchen är fantastisk. Dyr men fantastisk. De har till och med pannkakstårta!
Grisarna är glada och bökar runt i hagarna där de går fritt och behandlas med respekt. För livet och för köttet.
Alla pratar om Bokskogen. Vi trodde vi skulle få en vacker naturupplevelse och mötte något som såg ut på Kiviks marknad. Bilarna var så många att de flöt ut från parkeringen längs gatorna och skogsstigen var som Malmös gågata en lördagskväll. Det är inte naturen så som jag vill uppleva den.
Jag talar ut om min sårbarhet.
Så är även jag med och sprider reklamen för Philips, och jag är inte ens tänkt målgrupp. Det här är reklam som fungerar så himla bra för att det engagerar. Folk älskar att sitta och ladda upp bilder på sig själv, kryssa i, få fram roliga oväntade resultat. Som en paus i jobbet eller som tidfördriv. Det används jättemycket i reklam just nu och det funkar. För alla sorters produkter. Bara det på något sätt är relevant för mig och för produkten. Att sedan göra det möjligt att, genom ett busenkelt klick, sprida bilderna eller resultaten i twitter, facebook, i mail eller på sin blogg får kampanjen att spridas med hisnande fart.
Nyckelord: Engagerande, busenkelt och relevant.
OBS. Om du bara ser halva mig i filmen, uppdatera sidan!
Wattaman
En svart dag för mig och min penna.
Ämnena jag berör under dagarna kan vara mörka och tunga. Jag vet saker som jag skulle må bästa av att inte veta. Om överlevnadsstatistik vid Kol. Om hur den svenska vården tänker. Om smärtlindring vid cancer de sista dagarna i livet. Jag plöjer igenom siffror som ingen vanlig människa förstår och nuddar vid ord som respiratiorisk svikt och konfidensintervall. Här någonstans försöker jag vara kreativ och hitta en väg att kommunicera på som inte blir torr av siffror eller banal av humor. Det är otroligt svårt. Speciellt när man jobbar mot en bransch som ofta glömmer bort att läkaren är en människa som reagerar precis som du och jag. Och inte alltid på siffror från studier. Jag älskar att skriva, men inte när ordet död letar sig fram i varje stycke. Det ordet vill jag döda.
Min fina lördag
Tomas müsli med rostade pumpafrön, solrosfrön, hasselnötter, mandel, vetegroddar och rågflingor och mer. Den sätter hela lägenheten i kaneldoft.
Körde till min underbara mormor. Skrattade, åt kakor och lyssnade till hennes berättelser. Jag skulle kunna starta en blogg bara om henne. Det skulle vara vacker, ha hatt och gå på gallopptävlingar om söndagarna. Men idag gav hon mig en bild av hur det är att ha ont, vara orolig för mannen som knackar på och säljer rosor, av att veta allt grannen gör och att vara tvungen att äta inplastade halvfabrikat när hon levt för att laga helt fantastiska middagar åt andra.
Skördefest i Rebeccas trädgård fylld av äpplen, päron, vindruvor och barn. Vi är vuxna nu.
Hoppas på fler höstkvällar på Ystadsgatan med mat, vänner, politikprat, skvaller nostalgi och framtidsplaner. Tack för middagen.
Igår hade Idyllen fest.
Vänner har öppnat ett kontor i Malmös mysigaste kvarter, Gamla Väster. De kallar sin plats Idyllen och här jobbar sex killar med form, film, foto och framför allt digitala medier. Eller varför begränsa sig. Kreativitet och kommunikation. Igår var det invigningsfest med burköl, chokladbollar och snittar.
Naturligvis har Idyllen en egen hemsida.
Måns, journalist och stolt men ingen idyllkille.
Olof i mitten bor på Idyllen om dagarna.
Emma från Sydsvenskan och förlovad med idyllenkillen Martin.
Martin hittar ni på Idyllen om dagarna. När han inte är på musikkonvent i Vancover.
Ludvig ramlade flest gånger på festen.
Ämnet på den här konversationen har garanterat något med digitala medier att göra.
