Är din historia värre?

Ska vi bräcka varandra om vem som drabbats av snövädret mest. Okej, jag börjar.

1. Jag tar taxi kl 06.15 som fastnar i snön på Gamla Väster.
2. Väl framme vid Sturup kommer det fram att kabinpersonalen råkat ut för en olycka (inget allvarligt) på väg till flygplatsen. En timme senare när vi fått stiga på planet meddelar piloten att han aldrig sett så mycket snö och får gå ut och hjälpa till och röja och avfrostningen av vingarna tog längre tid än han någonsin varit med om.
3. Jag ska möta en person vid Åhlens i Stockholm för att göra en inbokad viktig intervju till en broschyr. Hon dyker inte upp. På hela dagen! Och det gick inte att ringa till henne eftersom ”detta nummer är inte aktivt”. Jag står i trettio minuter och frågar alla utanför om de heter så som intervjupersonen, jag ringer hundra gånger och fotografen som också tagit sig upp till Stockholm letar på de andra våningarna. Vi sitter på ett fik på Åhlens hela dagen och väntar. Kan inte titta på julklappar, inte gå en runda på stan, inte flytta på oss. Ingen dyker upp.
4. Efter fyra timmar ger vi upp, jag tar jag tar expresståget tillbaka till Arlanda.
5. Kabinpersonalen sitter fast i Östersund. Grattis.
6. Gissa om flyget hem till Sturup var sent.

En helt meningslös, dyr, miljöovänlig, tidskrävande och jobbig tur.

Vad hände dig?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mediebranchen måste bli snyggare!

Det tycker MediaMecca som är en mediebar som anordnas av City, Hela Skåne, Sydsvenskan och TV4. Till alla medlemmar ger de nu en juklapp, en fri konsultation och 10% hos Amandakliniken.

Ps. Känner du dig lite grå i vintermörkret? Då har MediaMecca botemedlet! I samarbete med www.amandakliniken.se så erbjuder vi alla medlemmar fri konsultation och 10% rabatt mot uppvisande av medlemskortet. Erbjudandet gäller fram till 1 mars 2011.
Ds.

När andra som jobbar med media kämpar emot utseendefixering, brottas med fel självbilder, diskuterar medias och reklamens inverkan på attityder och önskar att unga flickor och pojkar ska växa upp med en stark självkänsla och veta att de duger. Att de är bra. Att de kan använda sina kunskaper för att komma någon vart och inte sitt utseende. Då ger en annan del av mediebranschen bort en dos dålig självkänsla i present. Det är inte roligt. Det är bara fel.

Jag dömer inte den som vill göra en ”skräddarsydd injektionsbehandling” men jag vill inte få upptryckt i huvudet att det är fult att åldras.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dag 16 – Min första kyss

Det var roliga timmen och jag och Christian var ihop. Därför blev vi utsatta av den tävling som tjejerna som bestämde över alla i klassen (Tove och Lina) hade satt ihop. I den ingick något märkligt moment där vi skulle stå bakom sådana där skärmar som man har i skolan och fäster upp saker på och kyssas. Det var också bestämt hur länge en kyss skulle vara för att få kallas tungkyss, så vi blev klockade. Stod stela som två små pinnar och körde runt tungorna runt runt så som man gjorde och bara hoppades på att det skulle ta slut. Vad läraren gjorde under tiden vet jag inte. Jag var nog tio eller elva.

Vår klass var helt sjuk. Man hade inget annat att göra på landet än att klocka tungkyssar och taffsa på varandra. Vi lekte inte pjätt, vi sprang och tog på varandra mellan benen och killarna var inte värst. Tjejerna hade rakt av makten i klassen. I femman satte tjernasombestämde i vår klass upp namnlista över vem som skulle ligga med varandra på lägerskolan. Jag slapp men fick lyssna till det där slaskandet från alla våningssängar och kände mig helt utanför även om ingen låg med varandra och det fanns ingen jag skulle vilja stoppa min tunga i. Som jag inte redan hade blivit klockad med tidigare förstås.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dag 15 – Mina drömmar

Uppfyller jag, en efter en. Jag är bra på det. För mig är drömmar mål och inte något som är ouppnåeligt. Visst har jag drömmar som jag fantiserar om och som känns långt borta, men om jag någon gång vill bada med delfiner. Då kan jag göra det. Om jag vill bli en uppmärksammad copywriter. Då kan jag bli det. Om jag vill bo i ett hus vid havet med en hängmatta mellan träden, då kan jag göra det. Om jag vill bli en känd dansinstruktör som bokas in till klasser runt om i världen, då kan jag bli det. Om jag vill resa till alla delar av världen. Då kan jag göra det. Om jag vill ha barn, då kan jag skaffa det. Pojke? Det kan bli lite svårare att bestämma. Om jag vill äta på Noma, då kan jag göra det. Om jag vill sadla om till inredningsarkitekt, då kan jag göra det. Om jag vill rida över hela Island, då kan jag göra det. Om jag vill bli världmästare i höjdhopp. Då kan jag inte bli det, för det vill jag inte (och jag har inte rätt gener). Nästan så enkelt är det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

14 – Vad hade du på dig idag

Eftersom jag är så nytänkande valde jag en helt annan outfitpose än den klassiska benen-i-kors och handen-i-midjan.

Idag har jag bland annat haft på mig grå Nike tights, svart Nikelinne med text, en grön Nike överdragsjacka, svarta Nike träningsskor och en gummisnodd från HM.

Jag köper faktiskt inga andra träningskläder än Nike. Jag klarar inte av det. Även om jag skulle hitta något snyggt från Adidas skulle jag inte kunna köpa det. Detta fullständiga varumärkesberoende har utvecklats under år av träning och sponsring av Nike och de år jag jobbat för världsmärket och representerat deras Nike Rockstar dansklasser i Malmö.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dag 13 – Den här veckan

Jag Moskva bara det som stod i kalendern allt därmellan och alla känslor har Jagger glömt.

iPhones automatiska stavning SUGER. Okej, vi fotsätter.

Förra tisdags var jag på julfest med ett härligt gäng som jag kommer hänga med väldigt mycket nästa år. Varför droppar jag i januari för den som inte redan snappat upp det. Det började med starka pre-dinner-drinkar och vad-är-bra-reklam-prat, sen gick vi till den nya restaurangen Rebell och åt rökta räkor, drack vin, och avslutade kvällen på Brogatan. Det var hårt för att vara trettio och tisdag.

På onsdagen åt jag tydligen lunch på Smak med Mattias och Peffe från Babel. På kvällen skulle jag på utbildning med Forum men har inte en aning om varför jag inte var där. Jag såg i alla fall uppdrag gransknings jubileumsprogram. Christina var med.

Julfest igen! Spritgroggar på Forum som jag undvek av erfarenhet sedan tidigare år. Jag undrar vem som blandar det där. Men boxvin funkade innan Hipp och årets första brunkål med träningsinstruktörer och brandmän. Istället för bra-reklam-snack blev det vikt-snack. Ett ämne jag gärna slipper. Framför allt är det förnedrande när någon med sjukt vältränad kropp tar en köttbulle och en minimal klick janson för att sen påpeka att man måste unna sig. När jag hört ett Heiniken-reklam-skrik på toaletten och är-ni-redo-är-ni-klara-ramsan några gånger gick vi som gjort det förr hem.

Åkte till Borstahusen med brors stora bil genom snön för att hälsa på familjen. Fick stek med löksky och inlagda klementiner i rom. Sen satt vi fast på motorvägen på väg hem. Jag lyssnade in koreografi hela vägen och tappade bort T:s 1000 kronors lurar.

Det bästa på hela veckan; stallet. Lektionen gick så himla bra och Varo gick i så fin form. Även om han hoppade till varje gång vi red förbi högtalaren som sprutade ut jullåtar.

Sen gick jag och T på stan, köpte julklappar och drack en juldrink på Rosen bar&dining som jag rekommenderar. Vet inte vad den heter, men säg ”den lilla i isat glas med sour som kokas ner på glögg”.

På kvällen hade vi vår årliga glöggfest som någon kallade legendariska sex-and-The-city-glöggar. Det måste ha varit den hemgjorda biscottin eller glöggen som vi jäst själva i sex veckor. Jag öppnade mest porten och diskade glas så när alla gick under natten var jag mer trött än full.

Haha. Nej jag har blandat ihop förra veckan och denna. Men det tog så lång tid att skriva med pekfinger på skärmen att jag inte raderar.

I lördags var jag på Robyn!!!!! Det var grymt bra. Sen fick denna trettioåring dansa av sig lite medan de andra tittade på. Sen gick vi hem.

I söndags hade jag en jättemysig heldag med T och hans boyband. Vi åt frukost på Grand i Lund, sen körde vi till spa:et på Victoria park och bubblade och jag fick en skön ansiktsbehandling som någon form av kompensation för att pojkvännerna varit borta så mycket under hösten. Vi avslutade med killarnas middag till tjejerna, avokadoförrätt, oxfilé med massor av vitlök och marängsviss. Like The 90s.

Igår var jag på en workshop med kreatörer från olika byråer, folk från mediebranscen och aktörer från olika nätverk och föreningar på initiativ av Good Old för att ta fram förslag på hur vi skulle kunna jobba för integrationen i Malmö och förändra intoleranta attityder.

På kvällen undervisade jag en afrohouse på Forum. Sen fick jag biffar och potatismos av T och övade in tisdagens koreografi.

Så.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

För att det inte är konstigare än så.

Unionen har hittat det bästa argumentet ever för att gå med i deras förbund. På stortavlor syns en Kenneth Hallström, VD någonstans, som nöjd referensperson med citatet:

”jag vill ha Unionen som fackförbund. Det är inte konstigare än så”.

Vad bra. Jag behöver aldrig mer fundera över vilket fackförbund jag ska tillhöra, det är ju det bästa argumentet någonsin.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sms-konversera inte mera #julrim1

Jag jobbar med kommunikation. Ändå fallerar det totalt med de jag känner mest. Hur kan man lyckas prata om varandra så fatalt ibland. Att bestämma något för lunchen har nu tagit 5 sms mellan mig och min sambo och vi har fortfarande inte kommit fram till att vi ska äta ihop ens. Sms är en stor bov i det hela. Jag hatar att konversera via sms och förstår inte varför en del envisas med det. Värst är ”ok-sms” och ”ja-sms”. Helt onödiga. Det tar sån tid när man bara kan lyfta telefonen, ringa och pratar om saken och avklara det hela på 2 minuter i stället för att försöka komma fram till något på 20. Nu, 40 minuter senare kom sms:et som gör att jag går och handlar på Greken. Herregud.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

12 – I min handväska

glasögonfodral
Götti glasögon
röd plånbok med hjärtan
gummisnodd
tuggumi
nycklar
Strepsil Honey lemon
tablettask från Metro
en ask tic tac
Labello lepsyl
en klementin
en tampong
en svart basker
ett visitkort från fivestarday
en gul postit med texten 4 lådor öl, 8 flaskor glögg och alcholfritt (med den stavningen)
Lancôme Juicetubes Jelly
Rött läppstift från Isadora
en knapp
en guldtia, några euromynt och några engelska pounds i mynt och pence
två pennor
liten tub Locobase handkräm
en tops
två hårklämmor
ett forexkvitto
30 pounds i sedlar
en felparkeringsböter på 1000 kronor
en Ipren
en pin
en mobil
en take away kaffepinne

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

11 – Mina syskon

Om man får säga en enda person i hela världen. Om jag ska ge allt jag äger till en enda person, då är det han. Om jag ska lära någon allt jag kan, då är det han. Om jag skulle hugga av mina fingrar för någon, då är det han. Min lillebror. Han som blev min motsats. Som blev lång när jag blev kort. Som blev lugn när jag blev vild. Som blev hemmakär när jag reste bort. Som blev tyst när jag blev pratig. Jag vet inte om det är en storasysters gränslösa kärlek och beskydd som är så stark att det gör ont i magen när jag tänker på allt där ute som kan hända honom, som gör att jag rynkar pannan och blir sammanbiten av oro och allvar och när jag skriver. Det är allvar. Och att, det lägger sig tårar i ögonvrån när jag tänker på vad han betyder. Han är en otroligt fin person, Johan. Inte bara för att han är min lillebror men för att han ställer upp för alla i sin närhet i alla lägen utan att någonsin tänka på sig själv. För att han lyssnar och är förståndig. För att han är mogen, omtänksam och mjuk och går sin egen väg även om en macho värld runt om honom kräver annat. Han fyller mig med väldigt mycket känslor. Och mest är jag arg för att han inte är liten längre och inte behöver mig.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter