EMOT EMOT EMOT EMOT
FÖRFÖRFÖRFÖRFÖR
EMOT EMOT EMOT EMOT
FÖRFÖRFÖRFÖRFÖR
EMOT EMOT EMOT EMOT
FÖRFÖRFÖRFÖRFÖR
Någon-riktigt-idiotisk-kommentar-på-bred-dialekt.
EMOT EMOT EMOT EMOT
FÖRFÖRFÖRFÖRFÖR
Alltid så nyanserade och kloka diskussioner när tv hittar två ytterligheter, sätter dem i samma rum i landet svart och vitt, för att sedan gnugga händerna. Verkligen.
Hittade den här i gömmorna. När jag fixade en skambyrå helt tillägnat min vän Veronica som fick läsa upp sina dagböcker inför fullsatt publik. Vi satte upp affischer i hela stan. Hon såg ut att avlida lite. Japp. Hon skulle gifta sig.
Efteråt hörde folk av sig på twitter och undrade om det skulle arrangeras fler gånger. Finns alltså ett sug efter Skamcafé där ute för den som vill köra.
Jag har en benhård redaktör. Där hemma. Varje gång jag har ett redaktionellt jobb, eller liknande, brukar texterna filtreras genom hans skarpa blick. Hård men rättvis. Är en text bra kommer han säga att den är genial, för att han vet att idén, vinkeln eller just den där raden som känns självklar inte är det förrän någon kommer på det. Han ser det. Och jag lyssnar för att jag vet att han är bra och har respekt för hans kunskap. Kritik är älskbart. Från någon som vet hur man ger det och på det sättet får fram ett bättre resultat ur andra. Konstruktivt och pedagogiskt är a och o för att inte ge motsatt effekt och stoppa istället för att föda.
Kritik ska förstås inte lyssnas på okritiskt. Det kan finnas något man vet som den andra inte tagit del av och så länge argumenten håller, eller känslan för den delen, kan kritiken vara något att använda, eller inte. Bara man överväger den. Så då sitter jag här med orden ”Den är inte alls på den nivån du brukar skriva. Jag förstår naturligtvis varför den är det och den bakomliggande förklaringen. Men det kommer inte Metros läsare att göra. Skulle hellre se att du skriver om den på nytt” och blir glad. För att det gör mig bättre.
Namnet Soran fick mig att komma ihåg en kompis till mig som, när vi gick i gymnasiet, hade en pojkvän som förklarade att hans otrohet var befogad eftersom han som man hade ett större sexuellt behov rent genetiskt. Hon tyckte ändå att det lät resonabelt. Jag menar. Han kom ju med VETENSKAPLIGA FAKTA.
Regel 1. Bli inte ihop med någon du ser upp till.
Åh. När jag i förra veckan delade ett inlägg från genusfotografen om en dansk fisketidning som har en sidan-tre-tjej varje vecka som åmar sig naken med EN SLEMMIG FISK. Och så frågar han sig ”vad symboliserar egentligen fisken i det här+” och lägger upp en rad bilder. Bisarrkul. Det tyckte dock inte fiskarna på min facebook som ville reda ut saker. ”Fisken symboliserar inte alls vår kuk!”.
Det var lika underhållande som när Soran Ismail gick ut och sa att hästar är frukter som inte finns och hästmänniskor i hela landet blev upprörda och sa ”Jo, hästar finns visst det. Ni kan komma till mitt stall när som helst och titta”. Facebook är fortfarande humor.
Träna en hel månad för bara 95 kronor!!!!!
(jättemånga utropstecken, Im of copyduty)
Nu har du tre dagar på dig att skaffa kortet som ger dig träning i en hel månad på Forum för bara 95 kronor. Den siste januari går erbjudandet ut.
Forum har flest dansklasser bland alla gym i hela stan. Minst en dansklass om dagen från funk till balett och contemporary jazz vilket är väldigt ovanligt för att vara på en träningsanläggning. Aerobicklasser, Box, pilates, styrketräning, Les Mills alla body step, body balance, body pump, nya tuffa GRIT, spinning och ja, allt helt enkelt under ett tak.
Det har du råd med även om du har kort på något annat ställe.
95 kronor är ett glas vin.
Jag tappar alltid smaken när jag är förkyld. Varje gång är jag lika förundrad över hur den kan förintas fullkomligt. Inte en chans att jag känner en uns av smak eller doft. Jag kan stoppa hela nosen ner i en korianderkruka utan att lukta något. Mat är meningslöst. Varje gång hunger tränger på är slöseri med tid. Det är nu man ska passa på att äta allt äckligt som samlats i kylen. All min egeninlagda sill sedan i julas och tonfisk på burk till exempel. Ändå gav jag mig på glassen i helgen. ”Vad är det för sort” frågar jag när jag känner kylan mot strupen och tror att det är favoriten half baked eller cookie dough eftersom jag såg kakbitar i. JORDGUBB. Va, jag tycker inte ens om jordgubb och här sitter jag och äter det. Nä strejk säger jag. Förkylningsstrejk. Det enda jag smakar är beska. Så nu smakar allt beskt. Jättekul.
Vad är grejen med att vilja vara så stora som möjligt. Inte bäst, inte roligast, inte seriösast, inte mest strategiska eller mest kreativa. Störst. Så stora att både revisor, praktikanter, frilansare och alla som kommer i företagets väg får en egen rad på hemsidan i jakten på att vars stooor. Stor känns bra.
Jag har suttit i möten där företag på 13 plötsligt var 17 och hört omsättning öka slightly jämfört med det interna måndagsmötet. Första gången kändes det märkligt. Ville liksom avbryta och säga nä alltså… i min naiva tro att det var en felsägning. Det var något av det första jag reagerade på när jag började jobba. Att stor var bra och att det var vanligt att trolla runt med siffror för syns skull. Jag förstod inte varför. Jag jobbade med en copywriter ett tag som jag tror fanns med på tre företags hemsidor samtidigt. I samma stad.
Undrar vad kunder tycker. Är stor viktigt?
Alltså. Ni måste kolla hela den här filmen.
Det ser inte klokt ut. Från utsidan. Ett gäng hysteriska människor som gör jumping jacks (kommer inte ens ihåg vad det heter på svenska längre och engelska får det att i alla fall kännas lite tufft att hoppa in och ut med armar och ben) i högre hastighet än pojkar på rysk gymnastik. Allt till hög snabb techno specialdesignat till klassen.
Jag. Älskar. Det.
Konceptet kommer från Nya Zeeland precis som body pump, body balance osv. och det är samma koreografi och samma steg över hela världen. En sekt. Jag förstår varför. Under de 60 minuterna känner man sig kräkfärdig, oövervinnlig, flygande, vrålstark och tuff blandat med skrattattacker om man vågar tänka på sig själv ur ett utifrånperspektiv.
Body Attack betyder högt tempo hela klassen igenom och det är omöjligt att hinna tröttna inom en timme. Den som designat programmet vet precis när man håller på att avlida och då kommer en återhämtningslåt. Plötsligt klarar man femton minuter till.
Man behöver inte tänka så mycket. Stegen är enkla, hämtade från sportvärlden och klassen bygger upp en teamkänsla. Många killar går på BA. Vi gör steg som känns som långfärdsskridskor, slalom, surf och plötsligt springer alla i en ring och vi är ett lag. Nästa stund känner du dig inkapslad i dig själv och klassen bygger upp någon slags märklig vinnarinstinkt och när du tror att du absolut inte klarar av att hoppa jämfota högt en gång till gör du det ändå. Du tävlar mot dig själv och den jäkeln ska ner.
På en timme bränner man ca 900 kalorier vilket är 300 mer än om man springer en timme. Om man nu är intresserad av sådan fakta. Men det säger lite om konditionsnivån på klassen.
Svett: 10 av 10
Grrraaah: 9 av 10
Kläder: I Nya Zeeland kjol och liten minimal topp (bh), i Sverige löptights och linne.
