Saker jag nu undrar över idag

Människor som stolt proklamerar sin arbetarbakgrund. Är jag bättre om jag gör det, för det verkar så?  Jag förstår inte. Men kanske ska börja göra det.

Eller som stolt berättar att de kommer från en släkt som röstat på si eller så i generationer. Är det inte bättre att tänka själv än att rösta på ett parti på grund av vad föräldrarna röstar på?

Eller när någon påvisar hur lite pengar betyder för dem genom att skuldbelägga den som uttryckt sin lycka över sin lönecheck (eller check kanske det inte är nu för tiden). MEN Really?! Vad skönt för dig. Men döm inte andra människor som är lyckliga över pengar, att kunna resa eller äta något annat än de gjorde när de studerade. 3 kr nudlar är ingen myt.

Eller är det bara mitt sociala medierflöde som får mig på dessa tankar.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Berghs elever har kränkt hiphoparna

Det har varit ett himla liv i mitt FB-flöde om det här. En inbjudan till en fest (förlåt fezt) som Berghselever skrivit. Men det är något jag inte förstår. Det är något jag missar.

När man gör reklam ska man inte försöka skämta på göteborgska i en reklamkampanj i Göteborg, eller försöka snacka som kidsen med kidsen. Det går inte hem. Däremot funkar det att skämta på göteborgska i Skåne eller skämta som kidsen till vuxna. Men här? Jag gissar att denna inbjudan är ironi, att det är ett skämt och att det raljerar med hiphopsnack. Men att det inte riktar sig till hiphopare. Men det zipprade ut och ….

Hiphoparna blev kränkta? (ett annat ord för stött)

Ps. Jag har endast sett dessa två mail samt kommentarer på FB. Jag kan ha missat något mer?

 

fezt

 

 

Svar

Med denna inbjudan och detta svar från Berghs blir det svårt med temafester i framtiden. Jag skulle säga att de flesta är fullkomligt raljerande men än så länge har varken cowboys eller indianer gjort sig hörda i mitt flöde. Och det hade ändå varit mer förståeligt med tanke på indianernas historia av förtryck.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Hästtjejer är starka ledare, modigare, tydligare, och nu kommer Gnuccis nya coola video. Med hästbrudar.

 

Forskning visar att hästtjejer oftare blir chefer. Och nu kommer Gnuccis nya coola video…

”I stallet hanterar kvinnorna stora hästar, de spikar hagar och reparerar hästarnas vattenkoppar. Mod och handlingskraft premieras, något som utmanar traditionella könsmönster”, säger Lena Forsberg, som doktorerat i ämnet Entreprenörskap och innovation, vid Luleå tekniska universitet.

Att arbeta med hästar och träna ridning kräver viljestyrka, mod, handlingskraft, tydlighet och stort ansvar. I stallet arbetar man hårt. Man blir skitig. Man bestämmer och samspelar.  Det visar sig att kvinnor som har gjort detta i större grad utvecklar ledarkunskaper och blir chefer. (Jag hade en chef en gång som satte sin dotter i ridskola så fort han läst detta i en artikel, men det är en annan historia om målmedvetna föräldrar).

Däremot har jag jobbat på ett företag där ”stallet” inte var en godtagbar sport så som fotboll, handboll och hockey som befogade tidigare hemgång för både träningar och tävlingar. Raljerandet över att jag skulle iväg och ta hand om hästen visste inga gränser på det kontor om jag i efterhand har förstått var ett lågvattenmärke när det kommer till jämställdhet. Jag tänkte ibland att jag skulle sluta säga att jag skulle till stallet, eftersom de uppenbarligen såg någon som gullade och borstade en vit ponny med rosa borstar framför sig, och istället börja kalla det träning. Allternativt ledarskapsutbildning.

Få kvinnor är så kaxiga  som de jag träffar i stallet. Inget knussel. Beslut är snabba och hästen på 500 kg ska lyda. När jag varit borta från hästvärlden i många år och kommit tillbaka är jag en mes och blir nästan rädd för rakheten, tills jag själv är tillbaka i ridstövlarna igen.

 

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kränkt eller kritiserad

Tidigare, innan ordet ”kränkt” fanns det ett ord som hette ”kritik”. Ordet kränkt missbrukas. Det används i tid och otid som ett rött kort i var och varannan diskussion och urvattnar de tillfällen då ordet verkligen är befogat. När människor blir kränkta så fort kritik yppas blir samhället en snäv plats. Utan utrymme för kritik.

MEN.

Människor blir kränkta.

Och därför tycker inte jag att ordet ska användas som ett ständigt försvar vid kritik eller åsikter. Utan bör användas med försiktighet så att det fortfarande har ett värde när det verkligen är befogat. För att om någon inte håller med dig, eller om någon kritiserar ditt sätt att leva eller det du säger är det inte automatiskt kränkande.

Ju mer du står för dig och ditt sätt att leva och står för det du säger desto lättare är det att ta kritik och tänka ”okej du tycker så, det tycker inte jag”. Istället för att tänka ”jag är kränkt”.

Tänk på att inte ta andras åsikter personligt, för en åsikt tillhör alltid personen som yttrat sig. Inte dig.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter