Den oredigerade sanningen med mobilkamera bakom TGIF. I fredags gick jag till konceptkrogen och kanske det enda stället i Sverige som har en fruktansvärt god oreo cookie-milkshake. Maten… tja, ni kan ju läsa hela recensionen här.
Månad: februari 2014
Dagens onödiga nödvändiga pryl
När man åker för att bocka av på listan av inköp inför en ny familjemedlem slås man av hur mycket man ”behöver” som man inte visste om. Jag har stått och skrattat högt åt både småfis-tratt (javisst) till amningskudde. Men den som skrattar bäst skrattar väl sist. Detta med amningskudde som jag tänkte var ännu ett sätt att mjölka (mohaha) oss oroliga kvinnor på pengar är det hetaste tipset från alla vänner ”Du måste ha en”. Nu några månader innan nedkomst har denna kudde räddat mig. Det var naturligtvis inte syftet, men efter råd från yogaläraren att denna knasigt formade kudde skulle hjälpa mot ryggont köpte jag en, placerade den mellan knäna när jag sover och woala – det som var helvetesryggont är numer hanterbar ont. Det var dagens heta tips från det heta gravidlivet.
Skål för varje symptom jag sluppigt
Sanningen bakom kulan
Nej man jag kanske skulle fira de vanliga krämpor jag inte har (haft):
– konstant täppt näsa
– förstoppning
– hemorojder
– foglossning
– depression med självmordstankar
– självskadebeteende
– svullnad
– kräkningar
– bristningar
– åderbrock
– hål i tänderna
– urinvägsinfektion
– graviddiabetes
– blodtrycksproblem
– havandeskapsförgiftning
Innan detta år visste jag inte att detta existerade eller drabbade gravida. Jag visste att man kunde må illa (på morgonen haha morgonmyten) och att man kunde svullna.
Skål.
Från en pappaidiot till andra pappaidioter
Litteratur och krönikor riktade till blivande pappor är under all kritik. Ett framsteg sägs vara att förr fanns det ingen litteratur till mannen alls. Jag vet inte, men det kanske ändå var bättre så. I alla fall när det låter övervägande så här:
”Håll dig rimligt nykter när förlossningen närmar sig”. ”En kall öl eller en whiskey kanske inte är fel efter att spänningen släppt” / I den nya boken Grattis, du ska bli pappa av Magnus Reithner.
En av de mest sålda böckerna av Dick Sundevall ”Du ska bli pappa” jämför vikten på barnet i ölburkar.
Och en krönika riktad till männen börjar med det viktigaste: ”Du har med dig telefonen till sjukhuset bara för att kontakta närmaste familj. Du svarar självklart inte om kompisar ringer för att berätta om fotbollsresultat, du uppdaterar inte facebook var femte minut, du sticker inte in på toaletten för att spela Angry Birds”
REALLY.
Hade jag varit man hade jag blivit tokförbannad för att fullkomligt dumförklaras. Och varför kan inte en enda bok riktad till mannen som handlar om graviditet och förlossning vara seriös utan måste innehålla en massa skämt och humor. För att det ändå är kvinnans ansvar? För att man måste skoja till det så mannen inte blir för rädd för det stora ansvaret hans spermier har resulterat i? Dessa män som annars är så ansvarsfulla och handlingskraftiga att de sitter på så gott som varenda styrelseposition i landet.
Blir så trött.
Den bästa litteraturen är den skriven för båda parter. Det behöver inte skiljas åt och pappan har precis lika stor behållning av att veta hur det går till, vad som krävs och behövs, på en seriös nivå som mamman. Tramsig litteratur till männen fortsätter bara befästa rollerna där han behandlas som att han inte har något ansvar varken för eller under graviditet, förlossning eller barn. All litteratur till mamman som handlar om graviditet och förlossning är däremot skriven på största allvar. Genomseriöst. Det här är ingen lek.
Tack för hjälpen pappaböcker. Ni har just gjort det ännu svårare för de kvinnor där ute som försöker få förståelse för vad de går igenom, som går hos psykolog för att klara rädslan inför förlossningen, som har så ont i kroppen av graviditet att de blir handikappade och som vill att mannen ska ta det lika allvarligt som dem.
Krogrecension – Korvhuset
Förra vecksans recension i Metro handlade om korv. Korv korv korv denna långa matbit. Så här såg det ut efter min måltid.
Målande
En goda smaken
Strosar runt på min favoritbutik Cervera. Ja jag vet. Så ser jag dem, grytorna i mitt liv. Trots att jag har grytor så att det blir över skulle jag kunna överge alla för dessa. I roséguld. Jag gick närmre och såg priset. Det är precis som när man tittar på ett kollage av kläder. Klart man fastnar för det dyraste. Ouch.
Varje vecka ny härlig info
”Nu kan hormonsvängarna komma tillbaka”
BRING EM ON
Allt är milt och trevligt jämfört med min PMS som annars kommer som en bananas okontrollerbar chock varje månad, så jag är glad. Okej, om man går igenom min googlingshistorik skulle man kunna dra en annan slutsats. Men det kan vi bortse ifrån.
En dag i mitt copyliv
Denna vecka är mitt jobb all about livsmedel. Och konsumentreklam är ju absolut roligast att jobba med tycker jag. Speciellt när man får jobba med produkter som gör en glad. Must, ost och snacks det är var jag skapat kommunikation för den här veckan. Och det bästa är när man gillar produkterna, när de är nyttiga, skapas av företag med en genuin historia som Kullamust, ett stort engagemang som Getraw eller bara är naturligt goda. Att jobba med reklam är att lära sig lite om väldigt mycket. En stimulans som passar mig utmärkt. Denna vecka har jag fått prata med människor jag aldrig skulle prata med annars, om saker jag inte hade en aning om och har lärt mig roligheter som jag kan kläcka ur mig på en fest när just den drycken kommer på bordet. Eller lära mina barn. Jag har nog hittat rätt jobb trots allt. Trots att det inte ingår att bada med delfiner. Fast det kan jag kanske ordna, genom att skriva ett filmmanus någon gång som innehåller delfiner. Copy got the power!