Min förmiddag har varit tokvilsen och stressad. Jag åt en lunch med Lina och åt allt i ett naffs och skakade med foten samtidigt och pratade i ultraspeed vilket fick henne att säga ”Karin, vad pratar du nu om. Herregud jag kommer gå ifrån den här lunchen helt stirrig”. Egentligen har jag nog ingen anledning men ibland är den där öppna ytan av fullkomlig valmöjlighet och frihet inte alls så bra som man tror utan tvärtom, otroligt stressande. Sen vände dagen. Något. Jag kan känna mig lite lugnare. Lite mindre vilsen. Även om ingenting egentligen har hänt. Förutom en fråga.
6 dumplings i ett naffs och en kaffe på det
19 mars, 2012