Karin af Malmoe

Som vanligt vill ingen bestämma sig förrän sista veckan om i fall att något bättre dyker upp. Och om skaran av vänner snarare är random än ett sammansvetsat gäng med anor från tonåren blir nyår ett dilemma om vem det ska firas med så länge festen ej hålls i egen regi.

Eftersom så många i år väljer att sitta hemma själva hade jag dock gärna samlat ihop skaran nära och haft en egen nice and easy fest. Easy borde vara ledordet för nyårsafton.

Hysteri.

Uppklädd till tårna i en lägenhet med överförfriskade småpojkar i kostym som ska vara världsvana när de korkar upp ett dåligt vitt vin. Kanske matchas skiten till plastglas. Eller på en hysteriskt stor fest med galaklänningar på en stjärnkrog i stockholm där jag känner en person och han står i dj-båset typ hela kvällen. Oavsett fest – alla par bråkar efter klockan 12.

Easy.

Hellre en mycket god middag med några nära och låta det vara som vilken hemmakväll som helst spetsad med champagne. Inga stora förväntningar. Inget tjafs. Jag är glad att ikväll gå på fest med en av mina bästa vänner men är ledsen att vi inte kunde vara alla på samma plats. För så borde nyår firas.

Origianalet:

Med Moto Boy på Debasers hyllningkväll till Dusty:

Aj.
Ibland känns det.
Aj.
Ibland vill man bara ha lite till.
Aj.
Ibland vill man inte att det ska sluta.
Aj.
Ibland kan ett aj vara

Bara skönt.

När det finns kvällar som garanterat blir roligare under samma vecka.

Ikväll är klubbkvällen som kan vara värd att sabba hela nyårsafton för. På Debaser spelar Sinden och Hervé tillsammans.

Happy Happy. Ikväll kommer alla flickor vilja ligga.

Morgonsol måste vara det vackraste som finns. Som tränger in genom fönsterrutan och bländar. Kanske färgar hyn på den som ligger bredvid. Kanske får mig att vilja gå upp litet tidigare, lite snabbare. Får mig att bli pigg och vilja fylla dagen med saker. Ger mig den energi som någon stal. Ungefär som kaffe, redbull eller ny förälskelse. Bort dumma moln.

Klockan är 13.00 och jag har inte ätit frukost än. Mina vänner säger till mig att det är helt okej att vara lat. Att inte göra någonting. Speciellt om man jobbar mer än någon annan alltid. Kroppen behöver säkert vila. Och jag lyssnar och stressar över att det bara är en vecka kvar tills jag börjar jobba igen och innan dess måste jag ju… och… och… Men jag bara sitter här. Apatisk.

Meddelanden mottagna efter 00.00.

”Men kom nu för fan nästa helg! Massa roliga saker utlovas!
”Haru gått?” ”Gumman vad gör du? Kom till Glasklart vi bjuder på allt! Puss!
”Jaaa ring!” ”Du har bjudit på en lampa på Tradera, du kan ringa om du fortfarande är intresserad”.

Jag tar det här en annan dag.

En Afton måste vara något av det bästa som gjorts i Malmö på länge. Klubben som huserar på Debaser en gång i månaden är slutsåld varje gång och ett smart slag är att boka bord samt köpa biljetter i förväg. Jag hade inga som helst förväntningar när jag kom dig eftersom kvällen varit bokat sedan länge men jag blev smått paff. Nu tänker jag gå varje gång.

I kväll var temat Dusty Springfield och det var så sjuuukt bra. Inte bara för att jag har en småfetish för 60-tal eller för Dusty som stor artist i flera genrer. Eller texterna. Men också för tolkningen av hennes låtar presenterade av bland annat Nina Persson, Helena Josefsson, Motoboy och Titiyo med band. gjordes riktigt bra. Titiyo är grym på scen och Motoboy var överlägsen de andra i sin tolkning av ”If you go away”.

En afton bjuder på filmvisning och tolkningar för den artist som står i centrum. Nästa gång (7 februari) är det Blondie. Oh yes jag ska se…

Dusty har gjort så många bra låtar att jag inte kunde välja vilken jag skulle lägga upp. Men här är två favoriter.

Det finns så mycket små spår att sopa upp i it-världen att ingen går säker bland cookies och små hål. Fick nyss byta lösen på alla konton jag har eftersom någon idiot lyckats hacka det. Förstår ni hur jobbigt det är när man suttit vid en dator sedan tonåren. 10 års konton. Blir ganska många. Communitys, Auktionsajter, Medlemskap.. Tja, så nu kan jag ge mitt gamla lösen till alla. Kärleksfågel. Undrar hur många som kommer testa.

Förresten kan man kan se om man är blockad på msn. Det är väldigt enkelt om man använder sin hjärna. Och om hjärnan har lite CSI-skills

Så idag har jag äntligen packat upp alla påsar med julklappar. Det som krävdes var sömn, en timmes peppingsamtal med Johan samt electro på hög volym. Och jag som sa att jag inte någonsin ska festa igen. Ha. Ge mig ett dansgolv nu. Och en privat dj tack. Som en tjock snubbe som inte har något annat att göra än att stå i ett vardagsrum och mixa. Han kan behöva öva lite.

Nu är det bara disken kvar. Suck.

Jahapp. Då har det dykt upp någon mingelbild från juldagen och jag kan konstatera att jag drack öl på Jeriko. Som om jag inte hade fått nog. Och här har jag gått och trott att jag ”i alla fall inte drack något när jag kom ut”. Kunde inte någon stoppa mig.

Jag gjorde något på julafton som är eller i alla fall var mer jul än prinskorv och tomtar. Halv tolv gick jag och min mamma på midnattsmässa i Borstahusen. Vi kunde till slut inte titta på varandra när orgeln spelade för det lät så knäppt att det gick inte över huvud taget finna någon likhet mellan det bankandet och Es ist’s ein Ros entsprungen så vi höll på att spricka i en skrattattack. Men så såg vi prästens allvarliga min och blev tysta.

Det jag funderade på under mässan var om den kvinnliga prästen kanske var lesbisk med tanke på hennes frisyr eller om hon helt enkelt hittat en hipp frisör från Tony and Guy. Sen tänkte jag över om de hade krattor när Jesus föddes eftersom det stod en kratta lutad mot ladan på deras julkrubba. Sedan funderade jag över om det var lite inne att gå i kyrkan eftersom det kom ungdomsgäng på sina cyklar för att hänga i kapellet. Det var efteråt när alla skulle ha påskrivet närvaropapper av kyrkvaktmästaren som jag förstod anledningen. Louis Vuitton väska.

När Herrens bön skulle gås igenom upptäckte jag att de ändrat texten och hängde inte alls med. Blev lite imponerad av att alla andra gjorde det. Förstod senare, då jag vände blad i programmet, varför.

Trots min skepsis mot kyrkan var det en fin halvtimme och jag fick ju mjuka upp mina stämband. Och sedan tackade jag Gud att jag en gång lärt mig sjunga efter notor så att jag kunde hänga med den anskrämliga orgeln.

Jag kände att min blogg plötsligt blev otroligt tjejig. Låt mig väga upp det hela med ett inslag ur mannens värld.

Ingen man är värd att uppoffra sin vaxcykel för. Vaxcykeln är fugin helig. Män förstår helt enkelt inte vad det är vi kvinnor måste offra om vi ger upp denna fyraveckorsintervall. Och om det nu skulle hända sig så att man i panik tar till rakhyveln för ett spontant och naket möte så ska han minsann uppskatta och förstå vad detta kan innebära för kvinnan i procedur. Och då är det inte okej att ställa in.

Dagens tidning: Jätterea, Kanonrea, Megarea, Stor Rea.

No shit. Är det inte ganska meningslöst att lägga ner tusenlappar på att annonsera om något som ändå alla redan vet. Och budskapet blir inte mer intressant för att man sätter ett jätte eller kanon framför. Det gör ju alla andra också.

Är det något annonsörer borde lära sig vad gäller deras marknasföring så är det att SLUTA SKRIKA! Människan har för längesedan slutat lyssna på den formen av uttryck och det ser snarare desperat ut.

Säg något nytt i stället. Eller bara säg som det är.

Förresten så syndade jag i år. Hela familjen syndade. Vi tittade inte på Kalle Anka. Eftersom familjen numer har bestämt sig för att ha vardagsrummet fritt från TV och skapa en atmosfär för att lyssna på musik och läsa böcker så kändes det som ett stort projekt att ta sig en trappa upp bara för att se samma sak som visas varje år. Herregud jag kan texten utantill när Askungens möss sjunger. Kan även komma upp i samma röstläge. Det har gått för långt helt enkelt.

Ni vet de gånger man läser om folk som spelat in lite kul videos med sin pojkvän vilka sedan sprids som en löpeld och man tänker att dessa personer får ju helt enkelt skylla sig själva om de är så dumma att de låter dessa hamna i andras händer. Nu brukar det handla om kändisar och det kanske ligger ett visst intresse i dessa material så det kanske inte går att jämföra.

Men så har vi den stackars killen som tar bilder på sig själv och råkar skicka till alla i telefonboken i stället för till flickvännen och sedan sprids bilderna över hela Sverige och åker rakt in i dagspressen.

Eller hon som skickade bilder till sin pojkvän som sedan la ut henne på nätet eller visade för alla sina vänner. Och man tänker att det var en stor idiot. Tjejen alltså, som gav bort bilderna från första början. Men det är en sådan sak som jag skulle kunna riskera att råka ut för… för jag tror helt enkelt att människan är född med en uns respekt. Men det är så klart helt fel. Inte för att detta har hänt mig eller så men…

Jag måste ner på stan och handla ett balsam. Förstår inte varför balsamet alltid tar slut före schampot. Det går typ två balsam på en flaska schampo.

Sen tänkte jag köpa allt som stod på min önskelista som jag inte fick.

Men så kom jag på att det är mellandagsrea och mår smått illa av tanken att gå ner och trängas bland alla människor med galen blick.

Jag vaknade med stora örhängen och sminket på samt Discobelle-Kristians scarf runt halsen. Men var är min lilla guldbolero? Efter fem koppar av Haralds egenkryddade glögg lastades ett spritbord fram som skulle resultera i att jag hade en silvrig peruk på mig inne på Jeriko och kunde liksom inte dansa särskilt bra. Glöggfesterna hos Harald och hans vackra flickvän är tydligen kult i Malmö och ja, jag förstår varför. En blandning mellan dem som bott i stan i all evighet och så lite ”jag-jobbar-som-grafisk formgivare-och-journalist-folket var på plats och jag och Rebecca. De flesta sanningar sades på balkongen. Som att det är äckligt att röka. Mycket smart konstaterande mellan halsblossen.

Det började gå illa när Margret blandade en lika stark drink till mig som jag blandade åt henne och ämnen som ventilerades var allt från Sydis, blogcencur, den pinsamma aspekten på gästlistor och känslan av att vara fulast på Shine och snyggast på Jeriko. Sen sprang vi till det ställe där man kan vara snygg och snubblade in i alla andra som brukar hänga på Jeriko året om. Till de som försökte prata med mig igår ber jag om ursäkt om de liksom inte fick någon kontakt. Jag hade fullt upp med att hålla reda på mina fötter. Jag skulle aldrig ha tagit den där sista drinken.

Vilka gick rakt in i Solde-Jonas. Hans mamma och min mamma var bästa vänner så vi hängde när vi var bebisar typ. Ligger där som små blöjpluttar på en soffa i Lund. Han dubbelt så stor som jag. Sen har vi inte träffats sedan vi var små förrän ryktet gick i föräldrarsfären att vi bodde i samma stad. Han jobbade på café Nesta och jag på Tv4 men vem var han… och vem var hon? Till slut hade jag typ frågad alla på Nesta om de hette Jonas och en dag fångade jag honom på Amore. Igår erkände jag för honom att jag aldrig varit på Solde. Jag skulle aldrig tagit den där sista drinken.

Sen gick fötterna rakt in i mitt ex som visade film på sin kattunge som han ska ha för att kompensera för mig och Cisco. (bisatsen är en egen analys). Sen passade vi på att förstöra den sista halvtimmen av varandras kväll. Jag skulle aldrig ha tagit den där sista drinken.

Förresten… Harald. Äggkopparna från Rörstrand som ligger i en Iittalapåse är en present från mig och Rebecca.

Ja. Jag blev bakfull. Jag blev faktiskt extremt bakfull och har legat i sängen hela dagen. Nu är klockan 23.19 och jag gör vid mig för att köra till Lund…kanske. Igår vet jag inte riktigt om jag kunde prata ordentligt. Det var hemskt. Ett tag pratade jag dock för mycket. Det var också hemskt. Men det gick nog bra ändå för jag har lyckats beställa hamburgare med pommes och räksallad och cyklat hem totaly on my own. Klapp på axeln. Förstår inte det där med pommes och räksallad. Jag beställer det varje gång jag druckit för mycket, äter hamburgaren och slänger pommesen. Gross.

De bästa festerna jag är bjuden på ikväll är i Stockholm. På Esque finns Adam Beyer och Joel Mull och förmodligen några partyglada vänner.

I Malmö lär kön slingra sig lång utanför jeriko när Discobelle är tillbaka och hoppar i dj-båset tillsammans med lika glada duon Maria & Emilia från I Love. Electro. 90-tal. House. Och så representeras Deluxe med Dansmusen och söta Hanna.

Och Jeriko tävlar med Inkonst och Electronic soundclash som har Ticon som största namn. Annars är bland annat de ganska välrepresenterade Agaric och Jimi Disco i Malmö på plats.

Slagthuset har öppnat upp bakvägen för den som nu tycker att det känns som motiv nog att festa i norra hamnen.

ÅÅÅååååh nu har de lagt in det tunga artilleriet för att få med mig till fjällen över nyår. Från flera håll. Två stugor, Johanna med pojkvän, ett annat par, Magnus, hans bror och sju extra killar i mössa. Och så jag i snowboard outfit. Det skulle vara av den anledningen då. Att vara så där snowboardsnygg. Jag ska minsann ha min egen bräda så att jag kan flasha på flygplatsen i så fall. Dricka varma drinkar i snön och bli serverad kallt bubbel i en röd stuga på nyår. Inte lyfta ett finger mer än de som knyter upp snörena om bootsen. Möjligtvis bryta ett ben i backen då eftersom jag inte har en aning om hur man åker bräda. Så det där med att vara snygg lär jag enbart kunna hålla i stillastående tillstånd.

Det verkar så mysigt men jag känner mig stressad över att var borta i en vecka. Eftersom det inte känns som att jag varit hemma på en månad. I och för sig så har jag tydligen inget som håller hårt i mig här hemma. Jag har tackat ja till en nyårsfest i stan och jag har en viktig koreografi att arbeta med. Thats about it.

Jag har velat ha den här Pilasterhyllan av John Kandell i flera år. Men den känns så banal. I och för sig är det därför den är så snygg men min bror kan snickra ihop en exakt likadan. Jag ska gå och övertala honom nu. Så jag får den kanske lagom till augusti. Det kanske är mer lönsamt att betala 4200 kronor för den i vilket fall. I den ska det stå pumps och böcker.

I söndags fick jag en jättefin julklapp av Martin. Blev smått överraskad när telefonen ringde och han sa att de var på väg från Stockholm till Lund. Han dumpade av Johanna, iförd rosa plyschdress, hos mig i några timmar så jag var tvungen att hoppa och studsa av lycka. Vi drack kall vit glögg och åt ost i några timmar och jag fick en jättefin svart skinnjacka.

Håller på att packa bilen. Fyra gånger upp och ner för fem trappor. Tiokiloskatt. För många julklappar- som vanligt. Vi säger alltid att vi ska dra ner på det – som alla andra. Köra in om Lund för att krama bästa vännen om jag hinner. Sen – hälsa på familjen Drazic och krama bästa Veronica. Hälsa på min tredje älskade på Friisgatan. Om jag hinner. Vilket verkar omöjligt. Jag är i alla fall glad att jag inte är ett skillsmässobarn och måste flänga runt på denna dag. Utan mest sitta i soffan och ha det lugnt och stilla.

Så här såg julafton ut i Borstahusen förra året.

Jag brukar säga att jag inte är en tävlingsmänniska. Att jag slutade rida när nästa steg blev SM för att jag inte ville tävla. Sanningen är nog den att jag är en sådan fruktansvärd tävlingsmänniska att jag helt enkelt inte klarar av det och hellre låter bli. Innan tävlingarna mådde jag så dåligt att jag kräkte. Innan jag skulle sjunga ett solo på scen mådde jag så dåligt att mina stämband gärna flätade ihop sig till omöjlighet för sångrösten. För utan att jag kan stoppa det fylls hela kroppen med adrenalin och jag förlorar inte. Det går inte. Jag ger mig i alla fall inte. Utan kämpar kanske ibland lite för mycket, kanske lite för länge. Men ibland måste man erkänna sig besegrad. Kanske nu. För ibland är det inte lönt att lägga ner energin när vinsten ändå inte är den högsta.