Ja, jag är på en galen resa. Någonstans gudvetnär formar sig mina föräldrars road trip över USA till något helt annat. Det börjar med att mamma är ute på nätet på en släktforskarsida och ser att någon är inloggat och kollar på samma släkt. Hon skickar ett snabbmeddelande. Pling, hon får svar. Där startar vår resa.
Jag har alltid haft släkt i USA som jag träffat flera gånger hemma och over there men nu dök en helt ny rad av människor upp. Och från att ha varit en vanlig roadtrip ändrades resan till en släktträff från New York, till Minneapolis, till Princeton i ingenstans, till San Fransisco.Och så en detour till Washington state för att, efter 17 år, hälsa på den lilla hålan där jag bodde och gick sista året i high school.
På vägen har vi träffat en jazzmusiker i NY som reste runt på en båt som mina föräldrar mötte upp i Helsingör och blev vän med och som forskat på vår släkt sedan han var 9 år gammal (lite nördig ja). En man som jobbar med att tillsätta NY nästa guvernör och visade bilder på allt från sig med danska kungahuset till politiker. En apcool 79-årig tornadohunter , mjukvaruutvecklare som som lever på en app de skapat och en tant runt 90 med typ tourettes.
Det visar sig plötsligt att jag har en kinesisk släkt som tog ut oss på dim sum (den bästa jag någonsin varit på Hong kong inkluderat) och mexikansk släkt som lagt till mig på Facebook.
Vi har kört igenom ökenvärme, rakt in i snöväder uppe i berg med sommardäck och stup 2000 meter ner. Vi har kört i ett helt vansinnigt åskoväder (alltså har aldrig varit med om något likannde. Våra sommarblixtar är ett skämt) och blev omkörda av en ”Extreme tornado hunter-bil”, fått punktering på bilen och har bott på sunkiga motell i ingenstans där endast whisky har fått oss att somna.
Jag är ute på en rätt unik resa. I min gammelmorfars fotspår, då han flyttade till USA. Inte nog med det. Även min mormors sida flyttade till USA och just nu somnar jag i ett hus hos en annan Karin och som är en kopia av min mamma som heter Eva-Karin.
Jag är så fullproppad med intryck att det inte finns någon börjat och inte något slut. Allt jag skulle vilja berätta är just nu fragment och varje kväll har jag somnat hårdare än någonsin utan en minut över till annat än sömn.
Apropå det. Godnatt.
