Om jag rappar denna den här brukar folk bli impade. Den sitter fortfarande.
Kategori: musik & scen
day 07 – a song that reminds you of a certain event
Jag har stått på scen inför 25 000 människor i Kungsparken iförd lösskägg och mimat till den här låten. Det resulterade i en intervju i TV4 och artikel i Svenska dagbladet. Och en helårsprenumeration på Okej.
day 06 – a song that reminds you of somewhere
Plysch
Mitt vardagsrum
Sommarnatt på Amore
I dansstudion på Arnbergs
Landskrona Slott
Mamma och pappas vardagsrum
Forum sal 1, kl 19, måndagar
Malmö Arena
Kims källare i Clarkstone, USA
Jonas tvåa på Gamla Väster
Sommar på Ven
Simons föräldrars kök
Min kvartersklubb i Puerto de Santa María
Johannas rum i Annelöv
day 05 – a song that reminds you of someone
day 03 – a song that makes you happy
Om jag är sur, arg eller ledsen så finns det ingen låt i världen som kan ändra på det. Tvärtom. Då vill jag att det ska vara helt tyst så att jag inte har något som helst att reta mig på. Men om läget är neutralt kan det få mig från degigt tillstånd till att skina upp och det kan nog se ut som att jag kan gå från 0 till 100. Jag kan i alla fall stå på en klubb och i stadiet att vilja gå hem men spritta ut i dansutbrott om rätt låt går på. Det kan fylla på all energi som behvövs. Det är mest låtar som gör att min kropp bara vill dansa som gör mig glad. Att dansa gör mig glad. Men det finns andra som gör mig sprudlande och får mig att brista ut i ohämmad allsång, ofta något töntigt eller enkelt. Som Håkans – Känn ingen sorg för mig i Göteborg. Förstår inte de som inte förstår honom. Han är briljant.
day 02 – your least favorite song
En av de värsta låtarna jag vet är den här. Jag blir bara förbannad när jag hör den. Den är så dum, så död, så idiotisk text, så trallvänlig och naturligtvis spelas den utan censur i butiker hela tiden. Låtar som är självskrivna som riktigt dåliga och aldrig ser dagens ljus retar mig inte alls så mycket som en låt som är självklart dålig men ändå ligger på topplistor.
Sandi Thoms, I wish I was a punkrocker alltså.
day 01 – your favorite song
Ungefär som med mat, jag säger väldigt ofta ”ååh det är min favorit”. Men den här, den kan jag kan lyssna på om och om igen och skruva upp och upp och upp.
Lyssna lyssna lyssna.
Alphaville – Sounds like a melody
30 day song challenge
Vi såg ju hur det gick sist. Det tog mig tre månader att ta mig igenom utmaningen. Men nu är det min kära vän Rebecca som tycker att jag ska dela med mig av lite låtar och eftersom hon bor långt bort från mig, i Tel Aviv, så är det klart att jag gör det….även om det kan vara den svåraste utmaningen då jag aldrig kommer ihåg vad låtar jag gillar heter…
.
.
day 01 – your favorite song
day 02 – your least favorite song
day 03 – a song that makes you happy
day 04 – a song that makes you sad
day 05 – a song that reminds you of someone
day 06 – a song that reminds you of somewhere
day 07 – a song that reminds you of a certain event
day 08 – a song that you know all the words to
day 09 – a song that you can dance to
day 10 – a song that makes you fall asleep
day 11 – a song from your favorite band
day 12 – a song from a band you hate
day 13 – a song that is a guilty pleasure
day 14 – a song that no one would expect you to love
day 15 – a song that describes you
day 16 – a song that you used to love but now hate
day 17 – a song that you hear often on the radio
day 18 – a song that you wish you heard on the radio
day 19 – a song from your favorite album
day 20 – a song that you listen to when you’re angry
day 21 – a song that you listen to when you’re happy
day 22 – a song that you listen to when you’re sad
day 23 – a song that you want to play at your wedding
day 24 – a song that you want to play at your funeral
day 25 – a song that makes you laugh
day 26 – a song that you can play on an instrument
day 27 – a song that you wish you could play
day 28 – a song that makes you feel guilty
day 29 – a song from your childhood
day 30 – your favorite song at this time last year
Var du med i spexet, kexet?
De få gånger jag råkar komma i kontakt med ett spex ser jag vuxna människor som gör det som jag gjorde när jag och mina kompisar var 12, och precis upptäckt hur en videokamera fungerar. Taffliga sketcher med krystade skämt.
Det mest fashinerande är att medan jag har gömt de där banden långt ner i en låda, och inte är beredd att stå för dem även om det inträffade för 20 år sedan, är det precis tvärtom för spexaren. Han eller hon pratar gärna om sin tid i spexet, förenas över anekdoter och återupplever det hela igen genom att antingen delta, trots avslutade studier, eller genom att sitta i publiken.
Jag vill säga, släpp det och gå vidare.
Rätt i krysset
Årets roligaste julkonsert måste vara damkören som har döpt sin till det här:
Herregud, vad som helst kan ju hända under den konserten. Jag är så sjukt nyfiken. Undrar hur mycket ny publik de kommer få i år. Det måste bli utsålt.