På denna kedja som hittas överallt i Malmö får man en liten manick som ska pipa när mackan är färdig. Rykande Chai, som för övrigt är väldigt krämigt mumsig här, ställs på bardisken samtidigt som baristan skriker ut beställningen över rummet.
Efter 15 minuter frågade vi var den stackars paninin blivit av. Ja den har stått där på disken ett bra tag nu, har det inte pipit?, frågar killen. Ok, vi missförstod nog hur det hela gick till, men med tankte på att det var ca fyra sällskap utöver oss kan man tycka att de kunde komma ut med mackan, eller göra oss uppmärksamma på att den var färdig. De det var ganska uppenbart att vi missat pipet.
Visst var de vänliga, men någon personlig service eller att göra något utöver det ordinära för kunden verkar inte ingå i Espressohouse filosofi. Snarare är regelverket att mackorna pips ut, kaffet skriks ut, och så är det bara!
Nej, tacka vet jag de personliga fiken där ägaren tar sig ett litet snack med sina gäster oavsett om det är fullsatt eller ej, som får alla att känna sig hemma och välkomna. Det kan inga neonrör, designade lampor eller oändligt många kakor att välja mellan någonsin slå!
Jag tipsar i stället om Coffee Maniac på gamla väster (Mette gör världens godaste mackor) eller Solde på Regementsgatan (Jonas gör väldens godaste kaffe).
