Ett års juryarbete är till sin ende och ikväll presenterar Nöjesguiden vinnarna i Malmö/Lundapriset! Jag vet vem som vinner. Många många bra folk som gör massor massor av bra saker för Malmö, puttar staden framåt och tar nya vägar. Ses på Hipp ikväll.
Henne
Hennes pillemariska blick. Hennes plötsliga infall. Hennes närhet till skratt. Hennes mentala styrka. Hennes sås. Hennes livshistorier. Hennes iakttagelser. Hennes otroligt goda hjärta. Hon ställde sig upp så många gånger. Och hon blev så glad för varje liten sak som hon fortfarande orkade göra. Hon tänkte inte på vad hon inte längre kunde göra utan allt som hon faktiskt klarade av. Som att klara av att koka kaffe helt själv. ”Jag reser mig upp från soffan helt själv Karin”. Hennes sätt att se på livet höll henne kvar genom flera svåra stunder. Men hur ska ett hjärta orka ställa sig upp gång på gång. En dag bestämmer det sig för att släppa taget och vila. Paulo Cuelos skrev, döden är inte slutet, det är bara början på något nytt. Det känns skönt att tänka så. Fint. Och lite lättare.
Sorg i hjärtat. Vardag som räddning.
Jag är så ledsen så ledsen så ledsen. För min mormor som jag älskade så mycket är borta och jag hann inte säga hej då och nu ligger jag och lyssnar på musik till begravningen. Hur går sorg och praktik ihop. Eller behövs alla de praktiska göromålen för att kunna hantera vardagen och sorgen. Jag tror det. Jag tror att man måste göra de vanliga sakerna, skratta på jobbet, ta en öl, välja text på kransen för att kunna gråta utan att gå sönder helt. Jag orkar inte prata med någon på telefon mer än mamma och pappa så förlåt vänner om jag inte kommer svara när ni ringer. Jag ringer.
Hon älskade Peter Jöback och Mark Levengood så ny lyssnar jag och läser. Finns det ett stycke, en text en rad som passar på hennes begravning? Lyssnar på Som en bro över mörka vatten och det gör ont. Den spelades på farfars begravning, för en månad sedan.
Hur kan man någonsin vara förberedd. Det går inte. Även om man vet att. Det kan hända snart. Så går det inte.
Bebisfylla
Smaken är som baken
Just nu snurrar en viral video från Levis på youtube. 5 miljoner, nej fler, har sett den. Och jag förstår inte alls grejen. Två tjejer har satt en videokamera på rumpan och filmar killar som kollar in deras röv. Som en dold kamera som avslöjar något som inte är nytt på jorden för för fem öre. Jag snabbspolade hela filmen med ett gäsp. Är det killar som gillar det här? Knappast kvinnor, för oss är det här vardagsmat som vi upplever varje dag. I verkligheten. På riktigt. Amen.
Uppdatering. Men okej, berättar videon att med de här jeansen blir din rumpa snygg så springer nog många till butiken direkt. Levis rumpjeans mums.
Sverige och världen
Kommer hem och möts av den stora nyheten som fått en hel sida i Aftonbladet. En familj har fått lite sot på väggen av ett ljus. (Bild på ledsen flicka med ljusstaken, framför den något sotiga lilla fläcken på den vita väggen). ”Nu ligger familjen i tvist med Ö&B”.
Jag vill åka långt bort igen.
Tomt
Flög hem idag. Men så hann en ängel före och hämtade henne, som jag tänkt på då mycket under veckan. Som jag inte hann säga hej då till. Om jag bara hade ringt en dag innan. Då hade jag hört din ljusa sprudlande men ålderströtta röst. Nu är jag hemma och två vykort som är på väg har inte längre någonstans att ta vägen.
Godnatt ftån Vietnam
Veckans sämsta
Min ridlektion på lördagar har ställts in och ersatts med en nybörjarkurs. Jag älskade mina lördagar i stallet. Och jag gillade lilla gänget som brukade dricka kaffe efteråt. Nu får jag i stället ta mig dit klockan åtta på måndagkvällar. Blä.
Malmös bästa restaurang, Trio, har stängt ner. Nu finns det ingen restaurang på den nivån i Malmö längre. Mycket synd.
Klar vaken
Om jag vaknar upp tio känns det som att halva dagen är borta. Hela förmiddagen är i alla fall. För innan frukost och dusch och smink och tidning och kaffe och kläder då är klockan tolv. Och bara en timme efter det är det eftermiddag. Så ja, jag förstår inte varför man sover länge. Jag tycket bara att det är tråkigt. Och när jag vaknat kan jag definitivt inte ligga och dra mig. Det förstår jag inte alls. Det är ju hur tråkigt som helst.
Idag vaknade jag i alla fall sju. Av någon anledning vaknar jag tidigt oavsett om jag la mig halv tre efter många öl eller inte. Och eftersom ingen annan har dessa morgonritiner som man får om man är uppväxt på landet och har viss nudd på adhd så får jag vänta. Vänta på att alla ska vakna. (är hos kompisar i Stockholm)
Så händer det! Min pojkvän vaknar, går upp på toa och jag som inte fått prata med någon på två timmar, skrivit ett jobbmail, två blogginlägg och en tweet bubblar över och börjar konversera i highspeed så fort han kommer tillbaka till sängen.
Och vad händer. Han somnar om! Hur är det ens möjligt?