Första gången jag blev full var i Köpenhamn. Jag vet att året var 1994 för vi köpte pissljumna årgångsöl 9,4% i en butik utan att ha erfarenhet nog att tänka ”kall öl” och inte bara ”öl”. Det var fruktansvärt äckligt men vi drack och sjöng på gatan och sov i en park. När jag vaknade dagen efter i huset i Annelöv mådde jag så brutalt dåligt, men jag förstod ju inte vad det var. För det var även första gången jag var bakfull. Jag följde kroppen instinktiva signaler, gick ut i köket och hinkade en liter iskall mjölk. Sen la jag mig på soffan i gästrummet och försökte tänka på annat än demonen som tagit över min kropp. På väggen hängde två rader med små tavlor med hästmotiv som jag försökte fokusera på, spände ögonen i varje tavla och försökte styra tankarna från tanken på mat ,som fick mig att vilja spy, till hästens färg och ryttarens kläder. Instinktiv kognitiv övning redan då. Till slut gick det inte längre. Utan att fatta någonting gick jag ut i trädgården ock kräkte upp all mjölk i en buske för jag vågade inte kräka på toaletten som låg bredvid mina föräldrars sovrum. Att man fortfarande dricker helt för mycket ibland, trots 17 års erfarenhet, är en gåta.
Snälla öppna en Ramen-krog
Det här saknar jag i Malmö. Ett riktigt bra japanskt Ramen-ställe där man kan äta sjukligt goda soppor eller den här stora skålen med rå lax, sesamfrön, chili och rått ägg. Mums!
I Stockholm är den Asiatiska mattraditionen helt annorlunda. Där finns många bra kinesiska krogar till exempel, med riktig kinamat, som dumpnings och hotpot. Och det finns bra kinamat, även till låga priser. I Malmö finns en bra kinakrog men då kostar det plötsligt också mycket mycket mer.
Japansk Ramen finns inte alls, vi har sushiställen som serverar japanska tapas, som nya Saiko och gamla Hai, men då kostar det också. Jag vill ha fler äkta och inte så tillrättalagda asiatiska krogar.
Hur såg din morgon ut?
Karin tycker om City igen
Karin rasar mot City
Because I’m worth it
Förra veckans fredagamys innebar lyx av alla de slag. Ikea-matlådan gav en ny dimension till vilsvinsbiffarna och bjöd på en intressant smakupplevelse mellan det genuint vilda och det moderna kemistköket i form av plastens unika egenskaper. Det kan bli nästa grej på krogen. Kom ihåg var du läste det först.
Baristor släng er i väggen
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Jag gråter när jag är riktigt riktigt arg. Då sprutar tårarna okontrollerat och man skulle lätt kunna tro att jag är ledsen men de kommer av ren frustration och ilska över att inte känna mig förstådd eller lyssnad på. Oftast är det min pappa som jag hamnar i vilda diskussioner med eller min pojkvän. Männen närmast mig i mitt liv med andra ord.
Jag gråter av sorgsna ögonblick på film. När det handlar om avsked. Men också vackra ögonblick. När det handlar om kärlek.
Ord kan få mig att gråta. Välskrivna manus och låttexter som går rakt in i hjärtat och lyfter på en sten och släpper ut en känsla som legat gömd, eller en rädsla jag går och bär på.
Om någon som alltid tittat på mig med värme i blicken plötsligt blir kall och tittar rakt igenom mig, nästan ovanför mig med sådan kyla eller likgiltighet då är det som en kniv går rakt in i bröstet och pressar fram mängder med tårar. Det är som att vara lämnad av någon som fortfarande finns kvar och man känner sig så förbannat osedd och obetydelsefull. Jag gråter om jag känner mig förbisedd och ensam. Sviken och bortglömd. Obetydelsefull och dålig. Jag gråter när jag känner att någon behandlar mig orättvist och när jag är missförstådd. Jag gråter när jag inte känner mig älskad av någon som jag så gärna vill ska älska mig. Och någon behöver inte handla om kärlek, det kan handla om familjen, om vänner om flyktiga bekanta som passerar. Bemärkt.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Morgonpussen som jag får varje morgon när han vaknar.
Vin. Framför allt efter tre glas.
Att komma på en reklamidé, det är en själslig förlösning.
Beröm.
Att dansa. Det är min totala endorfinhöjare. Finns inget bättre.
När han säger något fint för att han menar det.
Musik. Synthpop, Hiphop och House.
Citalopram.
Att undervisa träningsklasser.
Mamma och pappas mat.
Mat över huvud taget faktiskt. Jag dippar väldigt lätt på blodsocker och blir omöjlig att ha och göra med.
Nya sängkläder.
Loppisfynd.
Att komma hem och mötas av att någon lagat mat, god mat, och hällt upp gott vin.
När jag når mina mål.
Att inte ta fram mobilen och surfa.