Det här har inte malmö. En underbar sommarrestaurang mitt på stranden. Och dessutom classy. Vi äter antipasti ser ut över stranden, ser slottet i helsingör på andra sidan och väntar på maten. Det kan inte bli bättre i svensk julisommar. Åk hit. Till vikingsstrand ovanför helsingborg.
Ät till exempel skaldjursplatå för 500 kronor.
Sitter på jobb och väntar på att gå ner i Norra hamnen i Helsingborg och dricka öl för att sen åka ut och äta massa god mat på Vikings strand. Fira att vi får sommar. På mitt skrivbord ligger en hög presenter.
Jag har det rätt bra ändå.
Även om jag måste tillbaka till läkaren imorgon för nya blodprov. Alltså jag gjorde ett gluten och ett laktosprov för längesedan och fick nu svaret att de var negativa. Men så ringer de sedan och vill göra om laktosprovet för att det förra var ett ”gemensamt svar”.
Ba what?
Är inte det självklart att man ska få två olika svar när det handlar om två olika allergier. Nähä. Då måste de skicka nya prov till Malmö för då får man ett separat svar.
Sick.
Tryck först på play. Läs sen.
Vi låg på golvet och så kysstes vi .
Sen började jag gråta.
Jag åkte hem, hem till honom och fortsatte att gråta. Visste att det var kört och att allt var förstört men jag var tvungen att berätta. Timmar av ångest. Han kom in genom lägenheten och jag berättade. För min pojkvän. Stängde dörren, gick därifrån mot bussen. Tittade ner i marken och knöt ihop tröjaramen med mina knytna nävar och gned bort det blöta varma från kinden.
Då kom han springande långt bort på gatan mot mig. Skrek.
”Stanna.
Jag klarar mig inte utan dig”.
Full uteservering men ingen värme. Snåljåpar. Ja, vi kommer ändå men det är inte så himla kul att stå där och huttra. Visst det går säkert mer dryck också. Jag och Marie tyckte det i alla fall. 3 glas och jag kommer inte ihåg vad jag pratade om innan jag somnade. Det sista jag hörde var ”gud vad du babblar när du druckit vin.. nej då forstätt. gulligt”.
Filmvisningen är ett mysigt måndagsnöje för den som inte kan motstå vin om kvällarna. Och alltid så himla bra dokumentärer. Igår om Leonard Cohen som faktiskt spelar på Sofiero i sommar. 800 kronor för en biljett!
Folk är så jävla känsliga. Hacka på varandra så där. Småofficiella pikar.
Och jag med.
buhu.
Nu ska jag sätta mig i solen på min balkong och låta tiden gå så där lagom mycket att jag ändå får stressa när jag ska klä på mig, packa en väska till i morgon, sminka mig och cykla till Debaser där Marie och film väntar.
Sen tänker jag sova på St Knut för jag är vansinnigt trött på mina odjur som är värre än spädbarn. Jag får alltså gå upp ungefär sex gånger per natt fram tills att jag stänger ute den jobbigaste jävla katten på balkongen. För att upptäcka på morgonen att stackaren försökt uträtta sina behov i en blomkruka men inte lyckats och därför lämnat en ensam tolle på trägolvet för mig att plocka upp.
Där fick jag.
Jag har döpt min mage efter en blaska.
Expressenmage.
Idag, på löpet, bevisar de än en gång varför. Expressen har mer och mer kommit att handla om ballongmagen.
Smart
Enligt flera undersökningar lider många av problemet = många intresserade av problemet = många läser om problemet.
Nyhet?
Hardly.
I morgon ska jag än en gång till läkaren för utredning om gluten, laktos eller gud vet vad mer. Jag tål typ ingenting mer än vattenpumpat kycklingbröst just nu utan att se ut som i femte månaden. Jag skojar inte. Det handlar om 2 decimeter.
Ska leta efter bildbevis nu.
Är att kravla sig upp ur sängen, känna att det är varmt ute, cykla ner till en uteservering och äta tills det känns som man ska avlida av pannkaksstopp. Idag blev det brunch på Debaser som är ett bra ät-så-mycket-du-vill-för-119-kronor-ställe. Visst kan man alltid komma på sätt att göra att den blir lite extra. Som smoothies, bloody marys eller barbecueglaserade kycklinglår kanske mmmm. Men Debasers sirap med kanelsmak lyfter det hela till att vara en aning bättre än andra bruncher. Men att få en stämpel på handleden för att äta brunch känns lite hmm påträngande.
Jonas Grönlund satt smått bakis i lila byxor och spelade musik för gästerna som uppdaterade varandra om gårdagen. Staden gör sig påmind om att vara liten när flera av borden dagen innan varit på samma fest. Ja, samma fest som jag missade för att klockan gick så snabbt.
