Vad har de gjort?
Var ska alla förälskade par inlindade i filtar ta vägen. Var ska alla killar med bar överkropp sparka på sin boll och var ska alla barnfamiljer som inte har råd med villa och trädgård ställa sin engångsgrill?
Hela den stora gräsöppningen i Kungsparken mitt emot Stadsbiblioteket är förvandlad till jord. Idag såg det ut som de försökte platta till armageddon till förmån för att så gräs. Men hinner vi verkligen få en skön grön matta innan sommaren sparkar ut oss från lägenheten?
Alla sitter och muttrar på tåget, försöker få plats med benen utan att knäna så pinsamt slår i mot grannens. Och så börjar han prata. Killen som berättar att vi åker mellan Malmö och Helsingborg.
Men det är inte som vanligt.
På bredaste gonzaskånskan, eller blatteskånskan för den som vill, berättar rösten att det är jääättefint väder utanför, vårkänslor i luften. De nya solbrillorna ska på. Nu ska ni bara tänka på en enda sak. Och det är mycket enkelt. Luta er tillbaka och slappna av. Godmorgon.
Alla i vagnen vaknar, börjar skratta och utbyter blickar med varandra. Någon man klagar så klart på att han aldrig skulle få jobb om han hållit på så under en arbetsintervju och jag vill helst bara gå fram och sparka denna bittra man på smalbenen.
Det är sådana här små saker. En glad människa. Som kan förändra inställningen till en helt vanlig tisdag.
Och Malmö behövde henne. tydligen.
Det var första gången som Jeriko sålde fullt hus på förköpsbiljetter. Yelle med den klassiska fransyskapagen fick stället att gå smått loco och det mest intressanta från vår eminenta utsiktsplats var nog den tjej som lyckades ta sig upp på scenen och var så lycklig att hon kramade hela Pastellegänget som samlats längs ena väggen.
En av dem slängde hon sig över med sådan kraft att de båda försvann in bakom det svarta draperiet. Han kom ut snabbt. Hon kom ut lite senare. Omtumlad men fortfarande med kameran på sikte mot Yelle.
Det är inte alltid jag förstår vad Skånes Dansteaters föreställningar egentligen handlar om och då tycker jag mig ändå både ha en viss analytisk och fantasifull förmåga samt en hel del erfarenhet av dans. Så när någon frågar vad Voices handlar om kan jag inte säga annat än att det var lite vår, lite nattvard, lite bråk och kärlek mellan män och kvinnor.
Fotograf: Anna Diehl.
Den nya uppsättningen börjar med en mörkbrun akt där körsångare och dansare samsas på scenen och eftersom jag aldrig sett detta göras tidigare är det vackert och en smula imponerande. Kombinationen av två vackra världar gör numret bra. Den sista delen, som liknade en jesukorsfästelsehistoria, kunde jag däremot gärna bytt ut mot en längre paus och räkmacka i de vackra salarna på Malmö Opera.
Fotograf: Anna Diehl.
Som kontrast till den första aktens mörka scenografi kräver den andra nästan solglasögon för att klara av de starka vita färger som skiftar i nyans. Man piggar genast till av ljusterapi. Det är explosivt och lekfullt men till slut så långtråkigt med utdragna sekvenser att en liten flicka som satt bredvid mig gjorde det som alla andra säkert ville.
Hon drog en lång ljudlig gäspning vid ett väldigt tyst parti som fick en rad att utbrista i skrattattack.
Det är modigt att öppna ett juste fik i slottstaden där 7 sorters kakor vid en vaxduk förmodligen hör mer till vanligheterna än tiramisu. Men det börjar bli skifte i kvarteren och café knus har alltid fullt om söndagarna. Men så har de solig uteservering, bra brunchtallrik och snygg inredning. Ja, o trevlig värdinna med.
Att en så stor flicka på duk kan vara så liten i verkligheten. Alexandra Dahlström syntes knappt över djbåset på Jeriko där hon stod i en rosa metallic baddräktsliknande historia långt mer sockersöt än väntat. Att hon sen levererade Prodegy, Mr Oizo och andra kära gamla barn gjorde bara saken bättre.
Trots att det var ganska glest i början tvingades ett helt gäng upp på första dansparkett i sofforna för dans när det tryckte på i den lilla baren. Och det bäst med Jeriko är väl bamsevakterna som inte lunkar in förrän de sista tio minutrarna för att peta ner folk från platser som inte kallas dansgolv.
Bild: Drazen Kuljanin
De fredagar jag jobbar hemma får guldkant av min obligatoriska lunch med mamma på konsthallens restaurang Smak. De har alltid 3 rätter att välja mellan och underbart salladsbord. Jag är så trött på helsingborgs fantasilösa standard; en skål tomater, en skål blast, annanas o sunkig burksparris.
På konsthallen har varje skål på salladsbordet fått en dust kärlek och egen smak.
Restaurangen har också förstått Gi-trenden och är nog trötta på att slänga potatis för dessa finns nu aldrig på tallriken men på salladsbordet. Varje rätt är lagad med så mycket detalj att de inte kräver andra tillbehör. I helsingborg får man betala extra för gi närmre bestämt 120 kr alternativt gå till ett ställe som serveras köttbit med sås till vilken man plockar sallad från buffen till. Och oh kommer ihåg vad jag skrev om salladsbordet…
Det finns i och för sig idas som serverar förrätt till sin, alltid gräddigt goda lunch. Men malmö vinner ändå och Smak står i topp med sina fräscha och rika alternativ.
Ikväll ska jag gå och se förhandsvisningen av Skånes dansteaters uppsättning Voices på Malmö opera. Som vanligt är dansteaterns uppsättning uppdelat i två koreografier. Denna gång vet jag väldigt lite kring handlingen och korograferna bakom så mina tankar kommer få tolka det hela fritt.
Men det är 16 dansare, Malmö Operas orkester och sångare som delar scenen. Jag hoppas det kan bli så gripande som deras föreställningar kan vara. Ibland går det över i lite för svår och smal dans för min smak med orytmiskt plingplong och kroppar som mest flätas i omöjliga rörelser. En upplevelse i sig men jag är ofta ute efter nåogt annat. Men om jag läser lite innantill verkar det bli en bra kväll där de även gjort en ljusföreställning till styckena.
Därefter slinker jag inom nöjesguidenchris inflyttningsfest och susar vidare till Jeriko för klubbing och Yelle live.
Det är ett hysteriskt tryck på biljetterna för att få se Yelle live på Jeriko ikväll när Pastell och Oh Baby kör klubb tillsammans. Den franska gladelectrobruden som slog igenom på myspace 2006 har fått alla förklöpsbiljetter att ta slut och om exakt fem minuter släpper klubben de sista på kulturcentralen.nu. De som vill komma in gör bäst i att köpa biljett. Om man förlitar sig på att det ska vara platser kvar får man nog gå till Spångatan i tid för att slippa gigantisk kö.
Om man har otur nog att inte komma in ligger Debaser inte så långt bort. Och de har premiär för sin uteservering idag. Och alla som hängde där förra året vet att det har blivit lite av en Malmöoas.
