Please come back.

23 februari, 2008

Eller måste jag åka efter honom. I New York, Paris, Amsterdam, Milano, Hong Kong. Jag kan samla på städer, skriva upp dem på en lång lista, behålla minnen på tungan, i mörkret när jag blundar, i näsan, ut i fingerspetsarna. Jag kan samla på män på samma sätt. Tycka att livet är för kort för att hinna med alla. Men jag vill samla på något som stannar kvar, som jag kan fingra på varje dag. Kanske fotografier av Erwin Olaf. Om jag har tur kommer hans utställning tillbaka någon gång till Malmö från New York, Paris, Amsterdam, Milano, Hong Kong. Kan jag sluta längta då?

Facebook

Twitter

Whatta night

23 februari, 2008

Jag har druckit champagne som kostar 30.000 kronor flaskan.
Jag tänker inte kissa.

Facebook

Twitter

2000 kronor poff.

22 februari, 2008

I morse åkte min lånade dammsugare hem och jag ska ha folk över på drinks ikväll. Jag måste fråga om min thailälndska granne vill köra ett avtal som innebär delad vårdnad över en Volta. De oförusedda utgifterna tycks ha mig i ett hårt grepp. Förra månaden vara det bilservice och nu är det dammsugare. Det kunde varit roligare. Som vårjackaroligt.

Facebook

Twitter

Jag skulle bli mäkta stolt om du orkade läsa allt detta.

21 februari, 2008

Idag har jag tagit 4 ipren, 2 alvedon, ätit trerätters lunch på Gastro, hyperventilerat av kvinnliga smärtor, sagt att det är på grund av dem som män ska betala på restaurang, sjungit ain svain poletzi och klappat händerna högt åt mig själv, suttit med varm riskudde på magen, sluddrat fram slipp snapp snut slu var sagan slut och skyllt på alvedon, bytt väska till min lap, skrivit sjuttiofem rubriker, suttit i möte i flera timmar med kunder från köpenhamn, fått en allergisk reaktion och varit tvungen att tvätta av allt smink, läst usla bloggar, hittat mina glasögon i min väska efter att ha letat överallt i en vecka, vägrat bli fotograferad till en hemsida, inte svarat i mobilen, inte svarat på fyra meddelanden på facebook, pratat med mamma, sett mina gamla kollegor i en annons i tidningen, messat med Gabriel, avbokat bikinivax, städat mitt skrivbort, fått reda på en restaurang som vi ska käka på i New York men får inte berätta det för något, hälsat på chefens son, posat vulgärt med en handuk på kontoret, gått in om HM utan att handla, fått veta att jag får lön i morgon. Hallelulja.

Facebook

Twitter

…

21 februari, 2008

Ikväll är det reklambar.
Utan massa småglin.

Facebook

Twitter

knorrr.

21 februari, 2008

Min mage måste verkligen hata mig. Verkligen verkligen hata.
Jag hinner knappt stå upp ur sängen förrän den börjar skälla och vrida om tarmarna så att jag får tjippa efter andan. Jag trycker i mig en bulle och juice och han funderar så att det knakar. Knorrr knorrr. Nej hörru Karin, jag tror inte jag gillar det här.

Aj. Fan. Sluta.

Och om jag sedan skulle få för mig att ge den en kaffe då skulle det ta hus och i helvete och han skulle ställa sig rakt ut i ren protest.

Konstigt med folk som frågar om man är hungrig när magen pratar högt. Det gör min alltid.

Facebook

Twitter

Har Marc Jacobs varit i Härjedalen?

19 februari, 2008

Det är inte en fråga om inspiration, nytolkning eller hyllning. Det är en exakt kopia av en scarf från staden Linsell i Härjedalen men med ett nytt namn på; Marc Jacobs.

Den verkliga formgivaren är Gösta Olofsson som drev en liten bensinstation och kiosk på femtiotalet där han sålde turistprylar, många egentillverkade. Han är numer avliden och sonen, som inte har en aning om vem den uppenbart idéfattiga toppdesignern Jacobs är, funderar snarare på att köpa en nytillverkad scarf och hänga på väggen bredvid originalet än att ställa företaget inför rätta.

Efter att ha sjunkit så lågt bör kanske Marc i stället skänka en eller två till familjen Olofsson.

Läs även andra bloggares åsikter om marc, jacobs, härjedalen, plagiat

Facebook

Twitter

I surrender.

19 februari, 2008

Vi kommer uppenbarligen inte överens. Kjolar och jag. Idag fastnade så ännu en i dragkedjan vilket resulterade i ett hål. Senare under dagen gick sömmen upp och bildade ett 7 cm stort hål på sidan. Eftersom kjolen nådde halva vägen ned på låren innebar det viss katastrof under dagens slut då det inte var mycket kjol kvar. Och jag är inte direkt den som så pyssligt plockar fram nål och tråd. Nu får den ligga där i några år och titta på mig och säga surt. Du använde mig två gånger.

Facebook

Twitter

Tom

19 februari, 2008

I morse hade jag massor att säga. Massor att berätta. Tankarna gick på blyfri 95 men pruttade snart ut i en tom stirrande blick mot min skärm. I ångestfyllda rörelser har mascaran smetats ur mot kinderna och pennan klottrat otaliga rubriker som landat i något riktigt dåligt.

Ibland gör jobbet så mot en.

Facebook

Twitter

Varsågod. Jag bjuder.

18 februari, 2008

Dragkedjor som ständigt fastnar är möjligtvis ett vintergissel och jag har fått kravla ur min dåliga monkiparkas ett antal gånger. Det kan man väl leva med. Men när den korta kjolen fastnar med tyget i den korta skinnjackan är det inte lika lätt. Där står jag, på tågstationen med kjolen fast i jackan och visar grenen på mina osexiga tights. Det finns minsann ingen tid för att lirka och hålla på. Jag sliter loss tygfan.

Första gången jag någonsin har på mig den fina sextiotalskjolen lyckas jag så göra ett snyggt hål med inkik rakt in mellan benen. Det enda jag kan glädjas åt är att jag upptäckte det i tid och att det inte var sommar med bara ben alternativt ett par snygga hudfärgade strumpbyxor som liksom hänger halvägs ned i grenen.

Facebook

Twitter