Jag är så duktig på allt.
Precis allt utom kärlek.
Fel. Fel. Fel.
Hade Brasse skällt på mig.
Nästa gång ska jag dricka vin innan jag måste le.
Sju rullar film och stå helt stilla framför en Hasselblad. Kameran är vackrare än jag så den får stå som en sammanfattning av lördagen. Långt från digitalkamerans förmåga att radera allt som inte är perfekt på studs. Det känns mer äkta. Det känns mer allvarligt. Det är med viss nyfikenhet jag väntar på resultatet av att suga in magen i två timmar och inte le. Absolut inte le.
Jo då visst var det så
En del saker är för otippade för att inte stämma.
Du känner det i magen, du ser det när du skymtar delar av en helhet bland pusselbitarna.
Och plötsligt ligger den där framför dig. Pusselbiten som får det hela att falla på plats. Och bilden som du tyckte dig kunna skymta för länge sedan blir tydlig framför dig.
Det osagda tar formen av sanning. Ibland krävs tusen bitar, ibland krävs bara tre.
Attjo.
Älska killar med gitarr.
På sin spets.
Idag får jag anledningen att fundera över vad det faktiskt är jag jobbar med.
Vad är reklam?
Hur tänker vi när vi ska kommunicera en produkt?
Och vad är egentligen bra och dålig reklam. Är den ständigt oärlig och ful, påverkar den oss eller kan vi stå emot. Hur ser reklamtrenden ut i framtiden?
Hur kommunicerar vi genom bilder och texter i samverkan?
Och vem är personerna bakom den där annonsen i tidningen?
Jag håller på att förbereda en föreläsning i Lund om reklam samt hur form och text samverkar i kommunikation.
Medvetenhet sitter inte bara i ett kavajsnitt.
Nu borde man ju gå och handla på H&M. Fram för mer välgörenhet och miljömedvetenhet i modeindustrin.
När det talats om närodlat och ekologiskt i flera år hemma, i mathandeln och på restaurangen har de som bestämmer vad vi ska klä på oss inte riktigt kommit lika långt.
Att ”runda upp” är ett initiativ och H&Ms senaste kampanj Fashion against aids är bara en liten del av vad denna stora pengaindustri kan bidra med när många människor lider och världen håller på att smälta sakta under våra fötter.
Jag vill se mer. Medvetenhet sitter inte bara i ett kavajsnitt.
Det finns liv på andra planeter.
På Lördag!
Det ska bli skitkul faktiskt.
You are all invited to our release party feb 2nd, at the Tivoli Helsingborg The supporting act is scheduled to 9 pm and we will be on around 10. Snacks and refreshments will be served backstage from 8 pm (limited number of guests) During teh evening The Ark will turn tables.
Men du som är lite så dära kan väl hitta på något kul.
Att ständigt vara kreativ gör att hjärnan ibland hettar över. Lämnas tom på innehåll och behöver uppladdning av vilken energi som helst.
Ny luft.
Andra människor.
Ny dag.
För den som inte jobbar med något kreativt måste det vara svårt att förstå den tankeverksamhet som ständigt är igång, vänder och vrider, dygnet runt. Den ångest som uppstår när man med klockan tickande i bakgrunden försöker pressa fram något.
Bara något litet.
En ynka idé.
Bakom ett steg, en ton, en nykomponerad maträtt, en kampanj, en bok, ett blad, en klänning kan ligga så mycket arbete och så stor tankekraft att det ni ser när ni får ett resultat i er hand är toppen på ett isberg.
Ibland undrar jag varför jag jobbar med detta dagligen för att sen gå hem och hitta på massa danssteg. Kreera dubbelt upp. Det kanske förefaller banalt för den som inte vet…
Men ibland är det så otroligt svårt.
Psst.
Idag är det fullt hus på Volym när nöjesguiden kör sin månatliga utdelning av öl och tidningar.
Första gången jag var på en smygläsning (kanske 5 år sedan) var det på Nesta och jag förstod över huvud taget inte vad det gick ut på.
Var det poesiuppläsning, eller vad sa de nu igen.
Smygläsning?
Konstigt.
Men jag jobbade på TV4 och tog vägen in om innan jag skulle vidare för dansträning. Satt där med en espresso och en grappa och delade plötsligt bord med en Johan Guttman. Snart kom Mattias Berg och Johan Allard upp där jag förväxlade den sistnämnda med Kaah som skulle spela samma kväll. Därefter började Malmö brinna och ordet Kornettsgatan fick ge namn åt helt annan historia.