Jag minns de två systrarna som fick en hel tonårsgeneration att spärra upp ögonen för att låta sin omvärld förstå att det inte dolde sig något där bakom mer än en vilja att knulla. Lite lsd på det och du klarar en hel kväll.
Låt oss demonstrera skillnaden och visa hur det kickar in inom 15 sek.
Var det någon som uppmärksammade min kaxiga mening ”inte för att min bil inte skulle klara besikningen – det gör den”.
Det gjorde den då INTE.
Och varför inte det då?
Jo för att de påpekade något mindre fel för ett år sedan som jag borde åtgärda för att undvika att det skulle bli värre. Vad detta något var glömde jag snabbt bort förutom att det satt under bilen och då var det lite svårt att försöka förklara saken för servicekillen.
Så det var bara att ta på jag-är-liten-dum-men-ganska-söt-kostymen och fnissa lätt.
Att lämna in bilen på verkstad känns som att ge bort en större summa pengar till någon man verkligen inte gillar.
Så här kan det se ut om man går på houseklass i Köpenhamn. Just nu spelar Steve i en musikal så det är bara att passa på så länge han är på Scandinavisk mark. För annars är han runt i världen…. senast med Madonna confession tour.
Prova förresten att säga Steve med svensk accent och känn hur det liksom tappar trovärdighet.
Nästa stora grej måste bli att dansa house. Inte som vi gjort på klubbgolvet länge utan som görs i dansstudios i Paris, NY och för att inte säga Köpenhamn. Med neontryck på en keps med flat skärm som sätts lite på sned och stora t-shirts är vem som helst redo för massa snabba footworks och jacking (flytande rörelse med överkroppen) som denna dansstil karakteriseras av. Och det är så sjukt roligt.
Som de flesta dansstilar är housen en blandning av många stilar. Street, stepp, capoira, jazz, afro, lindyhop och latin.
Jag dansade detta för första gången i Stockholm i helgen och har nu blivit helt fast. Så nu ska jag rakt över till Köpenhamn där namn som Steve Nestar och Henrik Kristensen står på tapeten. I Malmö kan man prova på stilen tillsammans med Freesyle Phanatix som håller till påYstadvägen. Jag ser fram emot att sätta upp en workshop i sommar på dansstudion med kanske Sabina Dalfjäll och till våren hoppas jag att det finns som fast klass på Arnbergs.
Alla malmös klubbkids borde gå igång på det här.
I Helsingborg har man gjort vårt svenska ä till en egen tolkning av danskans ä, det vill säga ae. Man trycker upp bakre delen av tungan upp i gummen så att ordet här får ljudet haer. Men det är på något sätt inte lika fult som malmöitiskans kräkiga häur.
Samtidigt skjuter helsingborgaren fram sin pussmunn, lägger tungan precis mellan läpparna och trycker ut ett kort u så att ordet buss nuddar vid ljudet av byss och låter på något sätt lite pluttigt. En man i helsingborg känns då plötsligt lite gulligare än malmöiten som i många fall envisas med att buss stavas med o och inte u.
Dagen började med att jag låste in husnycklar, cykelnycklar och jobbnycklar. Och ingen är förvånad. Fick ta taxi för andra dagen i rad (igår hade jag en annan strandsatt anledning i östra oljehamnen).
Undrar om man kan dra av för personlig assistent som hushållsnära tjänster.
En dag var jag av med mina stentvättade tygstövlar och fick i panik ringa ett ex och fråga om han möjligtvis kom ihåg när jag använt dem sist. Visst. För typ ett år sedan när vi var på fest hos Veronica hade jag lagt dem i en påse som alternativ till de sneakers som det skulle dansas i på Nadsat. Det minnet är värt guld. Han kan gå igenom min garderob peka på alla klänningar och berätta om när jag har haft dem på mig med en tillhörande anekdot.
I helgen gjorde jag av med en hel tygpåse med träningskläder. Övrigt jag tappat bort denna månad är mitt körkort, en halsduk och ett par solglasögon.
När jag lämnar min lägenhet, mitt jobb eller gymmet går jag som regel alltid tillbaka en gång för att hämta det jag glömde.
Men som jag brukar säga. Det har inget med att vara oorganiserad att göra utan hur mycket man har att göra. Hade jag jobbat 9-5 och gått hem och satt mig framför tvn hade jag förmodligen haft mitt körkort i fickan och nycklarna likaså.
Dessa två straighta killar imponerar med sin skådespelartalang och visar att två killar är precis lika sexigt som två tjejer bara man är modell. När programmet ”Make me a supermodel” lanseras i Sverige kanske killar kommer höra meningen ”åh, jag skulle vilja se dig med en annan kille” lika ofta som tjejer har fått höra ”åh, jag skulle vilja se dig med en tjej”. Jämställdhet på alla plan och vi tackar ännu ett sjukt program från USA för detta. Men så länge Perry (den rakade killen) finns i programmet kan man ju inte direkt ha några invändningar.
Varför är du så ytlig?
Det är bloggen som är ytligt och inte jag vilket är ett medvetet val. Ungefär som tidningen ”Min häst” den handlar om hästar och inte biståndsarbete i Uganda. Men ett intresse utesluter inte andra.
…och småborgerlig?
Din fråga är intressant. Förr var småborgerlighet en benämning på hantverkare och köpmän från lägre medelklass men jag antar att du snarare använder ordet som det nedsättande uttryck det utvecklats till. Uttrycket småborgerlighet kan i detta fall syfta på konservatism, strävan efter att avancera, trångsynta värderingar, egoism, misstro mot det okända och ett skällsord på den man tycker har oväsentliga värderingar.
Om det är konservativt att tycka kärnfamiljen är cool, ha fast jobb och att kunna tänka sig att ta en öl på möllan men aldrig att bo där eftersom det inte är mysigt, ja, då är jag väl småborgerlig.
Om det är småborgerligt att vara karriärsinriktad, gilla att tjäna pengar och sträva efter att avancera på alla plan, så ja visst.
Men trångsynt är jag inte även om jag ofta vinklar mina texter hårt åt ett håll med en viss ironi, vilket kallas stilgrepp. Och om jag var perspektivlös skulle jag inte kunna jobba med det jag gör vilket innebär att kunna se beteenden och företeelser ur olika vinklar.
Den typiska kreatören är egoist och jag är en av dem men det utesluter inte ett stort hjärta. Det okända möter jag snarare med nyfikenhet än med misstro. Även om jag ibland kan döma hårt är jag ofta den som sätter mig på tvären inför andras oacceptans.
Visst skriver jag om mycket som många skulle kalla oväsentligt. Det roliga. Det ytliga. Men det betyder inte att det det är hela jag eller att det som betyder allra mest för mig någonsin når denna blogg.
Svar nog? Eller har jag missat något.
