Äntligen snyggkläder och klackar! Trodde jag. Är förpassad till stretchlinnen lätta att slänga fram ett par tuttar ur och skjortor. Något min garderob inte har ett överflöd av och jag är inte riktigt sugen på en shoppingtur på stan. Herregud jag har knappt fått ut min kropp i trädgården på en vecka. Vi började bra med restaurangbesök med nyfödd i Lund (under press av dålig sjukhusmat). Men nu känns till och med en tur med barnvagnen på grusvägen som ett jätteprojekt. Vet man att det innebär storskrik i tio minuter tar man hellre fram tuttarna i soffan för lugn och ro. Höjdpunkten på dagen är de gånger pappan tagit en tur med vagnen, huset är tyst och jag kan duscha, kanske till och med sminka mig – för ännu ett soffpass. För en person som sällan sitter ner är 12h amning typ per dagtid en minst sagt psykisk påfrestning. Och när mannen åker in till stan och tar en kaffe på Kaffebaren eller säger ”jag tänkte sova lite längre” undrar man vad Eva tänkte där i lustgården när hon straffade kvinnan för all framtid. Frihet vänner. Det är en lyx. Egentid kommer snart (förhoppningsvis) vara en del av mitt dagliga vokabulär.

Det är man själv som väljer vilken sorts förälder man vill vara. Vilken pappa vill du vara? Vilken mamma vill du vara? Varje handling, varje ord är ett val. Det går aldrig att skylla på någon annan eller annat för förlorad tid, för vad du gjorde eller inte gjorde. Varje dag gör man val. Hur man beter sig, vad man säger och gör – det är ett val. Man kan bli arg med all rätt, sårad och upprörd men reaktionen är helt och håller ens eget ansvar.

Och varje dag gör man val. Varje gång man säger att man inte hinner hinner man något annat. Varje dag väljer man bort något för att prioritera något annat. Tid kommer inte tillbaka och du väljer själv vad du gör med den. Vem och vad som är viktigast. Vem och vad som kan vänta.

Alla borde då och då tänka efter, vem vill jag vara. Aldrig skylla den man är på någon annan. Och du är dina handlingar.

Just nu snurrar tankarna kring vilken mamma jag vill vara och vilken miljö jag vill att han ska växa upp i. Det är mitt ansvar. Hela hans liv är mitt ansvar. Och pappans. Vi väljer vilka föräldrar vi ska vara, hur han ska se på oss och hur han ska må. Ett överväldigande enormt ansvar. Som ingen annan kan ta förutom vi själva. Omöjligt att trampa fel i och göra misstag. Men för mig är han anledning att göra allt så bra jag kan. Så fint jag kan. Så tryggt jag kan. Känslan av att hålla det lilla livet är obeskrivligt. Att vilja skydda honom från allt som kan skada. Och det gäller även det hos mig som kan skada.

Vi är alla människor men vi kan alla vara en bättre version av oss själva och göra vad vi kan. Ingen annan kan göra det åt oss. Bara vi själva. Vill man förändra måste man titta på sig själv. Livet förändras inte åt oss. Mitt beteende är mitt ansvar. Hans liv är mitt ansvar. Och livet är för evigt förändrat. Så även jag.

Förvirringen när jag skriver två inlägg med samma bild och innehåll för att inte skriva om andra saker alls.

När man letat ihjäl sig på blocket, till slut köpt en byrå till barnkläderna i Ängelholm, sambon har burit upp byrån och ställt i sovrummet. Alla kläder jag köpt har sorterats väl efter sort och storlek, ovanpå tre lådor från Färg och Form med strumpor, dreglisar och basbodys i. Visar stolt ordningen för sambon. Några veckor senare, och efter flera dagar hemma, tsunamikräker barnet. Sambon springer för att hämta nya barnkläder och…. frågar var de är.

?!

Jag är mycket fascinerad av mäns förmåga att sålla information i viktigt och oviktigt. Eller kanske pratar jag jugoslaviska egentligen. Svårt att veta.

Tur min födelsedag sållades som viktig och jag överraskades med denna frukost, 82 kg tung och 15 dagar efter due date.

Tsunamikräkning. En timmes investerad matningsprocess (inkl onda bröstvårtor, skrik och nackspärr) till intet på 2 sek.

Flickvän pojkvän. Särbo sambo. Partner älskling. Två personer som valt att leva ihop. Så blir man tre och plötsligt är man mer. En liten familj. Familj.

Tre som gnäller samtidigt. En spädis, en sjuårig styvdotter och en tonårig katt som vill ut efter curfue. Graaaah.

Det är nu jag vill göra en Patsy, korka upp flaskan och tända cigaretterna.

Tio kilo viktnedgång på en vecka. Beat that mr!

Här sitter jag och lufttorkar ett par bröstvårtor som jag smörjt in med bröstmjölk på ordination. Det nya livet.

Jag köpte den här brickan för att kunna få frukost på sängen. Och det fick jag. Man får inte vara dum. Det var dock ej under falska företeelsen utan jag sa det rakt ut för att undvika onödig besvikelse när partnern inte ”fattar vinken”. De gör liksom aldrig det ändå så det är lika bra att säga vad man vill ha.

Lämnade däremot resten till fantasin och det lyckades ju utmärkt med svenska jordgubbar och fromage.

Jag har bland annat fått em stelton lattemugg i roséfärg för alla mina kommande barnvagnspromenader. Ja, jag fyller år idag. På schemat står överburenhetskontroll och dammsugning. Kanske bättre i omvänd ordning om de behåller mig på KK.