Idag har jag hoppat utan stigbyglar med ovilje. Hindret var så litet att hästen blev rädd för det och överraskade med ett jättehopp och utan stopp mot nästa hinner och rakt in i väggen.
Typ galopp galopp galopp ”wooops vad är det där för konstiga bommar i en hög? Jag tvärstannat. NEJ förresten jag gör ett jättehopp över” sen ”aha det är hinderbana, vad kul, jag vet hur man gör, häng på” med ryttare som en vante där uppe.
Svettig idag.
Jag hittade precis exakt en sådan lampa jag haft en bild i huvudet av och gått och letat efter. Det är sånt som nästan aldrig händer. Okej, det var inte jag som hittade den det var min vän Sanna (surprise hon är AD). Så finns den i London och kostar 2000 kr. Jag behöver minst tre till min lamphimmel och har redan svullat i lampor från Artilleriet. Sveriges kanske snyggaste inredningsbutik. Det dumma är att London just mailat mig och sagt att det går så bra så att beställa från dem till Sverige. Det här blir en mycket mycket dyr lamphimmel. Varför kan jag inte bara falla för något enkelt på Bolaget.
Pannkakor med en en vän på söndagen, lunch med en vän igår och lunch med en vän idag. Alla Art directors.
Det vore dumt att låtsas som det är en slump att de flesta av mina vänner har just det yrket. Flera har jag jobbat med. Andra har korsat min väg (ok, den lilla branschstigen då) och fastnat vid min sida. Och förutom att man rör sig i samma liv har man förmodligen lite av samma referensramar.
Tänk vad spännande om någon var veterinär, eller biokemitekniker (finns det något som heter så ens) eller sjökapten. ”Nu ba blå, njaaa mer kornblå”. Nä skoja, vi pratar mer liv än jobb jag och mina vänner. Vilket är förbannat skönt. Får lust att skrika högt och börja steppa på bordet när man umgås med folk som är ”vänner” men inte pratar om något annat än jobb. Torkar ut av tristess.
Min förmiddag har varit tokvilsen och stressad. Jag åt en lunch med Lina och åt allt i ett naffs och skakade med foten samtidigt och pratade i ultraspeed vilket fick henne att säga ”Karin, vad pratar du nu om. Herregud jag kommer gå ifrån den här lunchen helt stirrig”. Egentligen har jag nog ingen anledning men ibland är den där öppna ytan av fullkomlig valmöjlighet och frihet inte alls så bra som man tror utan tvärtom, otroligt stressande. Sen vände dagen. Något. Jag kan känna mig lite lugnare. Lite mindre vilsen. Även om ingenting egentligen har hänt. Förutom en fråga.
När man hjälper andra yngre vänner på väg i karriären förstår man hur mycket man faktiskt kan. Då blir det så uppenbart att sådan kunskap som blivit självklar för en själv inte är självklar för andra. Tankar som man alltid går igenom innan som de hoppar över, insikter som de inte fått ännu och erfarenheter som gör att man vet hur mottagaren tänker och kan förekomma dem för att man vet vad de kommer att fråga. Tänk så mycket man lärt sig. Och hur mycket mer man kan lära sig. Och har kvar. Varje nytt projekt ger en ny kunskap.
Ett annat sätt att inse hur mycket man faktiskt kan är att titta på Unga entreprenörer på TV (eller vad det heter), enligt tips från en projektledare som jag jobbar med. Jag har inte sett det själv men ska nog göra det efter hennes utlåtande om tjugoåringarna som ska förverkliga sina idéer. ”Man blir mörkrädd och inser samtidigt att man kan rätt mycket ändå”.
Detta innebär dock inte att jag tycker att ålder eller erfarenhet står i direkt relation till kunskap. . ”Jag har jobbat med det här i X år behöver inte (men kan) betyda att man är duktig. Lika mycket som en nyexad kan vara grym kan någon med lång erfarenhet vara dålig.
Det viktiga är nog att alltid vilja bli bättre.
”Now you know what I do for a living.
I’m not perfect. But you should have waited.
I was worth it”.
(Och om inte ironin gick fram. Citatet kommer från en Stallone-film. Tyckte det gick att applicera lika bra på en hemlig agent som på en reklamare).
På efterfrågan kommer här mina senaste krogrecensioner för Metro.
Texas Longhorn
”Karin Ericson kan sitt vilda västern och gillar rökiga barbecuesmaker. Men på Texas Longhorn går det över styr…”
Rå Epok
”På Rå Epok gör de sushi på fisk som inte är rödlistad och skapar flera nya smakupplevelser. Karin Ericson har ätit med gott samvete och upptäckt sushin bortom jätteräkan….”
Spoonery
”Nu kan alla stressade stadsbor äta snabbmat med gott samvete. Karin Ericson testar ny krog i en stadsdel med gammalt rykte och ger den högsta betyg…”
