Posts Tagged ‘personligt’

Det ständiga dåliga samvetet över detta….

torsdag, augusti 11th, 2016

Saker jag inte gillar att göra

Avboka grejer. Jag är så lojal att det värker under revbenen när jag gör avbokningar. Jag är lojal mot alla. Alla som jag inte känner. Bokar en restaurang och måste be om ursäkt för att jag avbokar. Bokar in en catering och ber om ursäkt för att jag avbokar. Vad grundar detta sig i? Att inte vilja göra andra sura. Att vilja bli omtyckt? Terapi för detta tack.

Gå ut ur en butik utan att köpa något. Detta ber jag också om ursäkt för. Ibland köper jag något bara för att komma ut. Varför? Tänk om jag inte vill köpa något. Tänk om allt i butiken är kasst. Om jag inte hade vett att stänga munnen hade jag lika gärna kunnat rabbla på om att jag egentligen har råd men inte just nu (för detta måste ju förklaras?) och att jag egentligen vill handla men vet inte vilken färg och det skulle bara rassla ut dåliga ursäkter. Vad grundar detta sig i? Att behaga.

Att gå till en annan frisör än den jag har. Då kan man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Det vill säga vilken frisör är det jag varit otrogen mot från början. Vem är ens min frisör? Går jag till en har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte går till den andra. Funderar över hur jag ska förklara detta. Som om jag måste förklara för någon kring mina val? Eller att någon annan äger mitt hår än jag. Jag kanske hade lust bara.

Byta förskola. Så även om jag är missnöjd, har anledningar  och underlag för byte på alla håll går jag med en ständigt grubblande tanke. Bör jag ringa och förklara? Stackars dom som inte får har mitt barn hos sig längre, de som tyckte om honom så mycket och gud vad trist deras grupp är och de hade ju gjort så fint och hängt upp hans teckning och startat en loggbok och så vidare. Allt gnager mitt dåliga samvete. Står inte ut med mig själv angående detta.

Vem är du vem är jag

tisdag, september 9th, 2014

Jag har alltid fått höra att jag är omtänksam. Omtänksam och mån om vänner och familj. Hård och rak men rättvis. Känslomänniska. Men när man fått höra dessa egenskaper tid efter tid och gjort dem till sina så är det så konstigt om man någon gång får höra precis motsatsen. Oj. Vad hände där. Har jag förändrats eller har någon andra glasögon för ögonen som suddar ut varmt till kallt eller hårt till mjukt. Jag vacklar och tvivlar för en stund. Men ibland säger åsikter mer om någon annan än om en själv. Och ibland är det bara att inse att det spelar ingen roll vad man gör eller hur man är när någon redan bestämt sig. Kramar om mig själv en stund. För om man tycker om sig själv är det mycket lättare att tycka om andra. Jag försöker.

Det är fredag och du kan bli bättre

fredag, mars 28th, 2014

Den enda gången man utvecklas är när man vågar gå ur sin bekvämlighetszon. Det finns inget annat sätt. När man vågar förändra sig själv.

Där har ni dagens fredagstips. Gå och gör något som känns jobbigt och upptäckt att det var kanske inte så farligt. Nästa gång är det ännu lättare. Och vips så är du en bättre version av dig själv. Ja, förutsatt att du gör något bra förstås.

Som att börja prata med någon du inte känner, ge någon en komplimang, våga misslyckas, le mot människor och var givmild med dig själv mot andra. Ja, var givmild med dig själv. Lyssna på riktigt. Var nyfiken. Ställ frågor. Titta i ögonen. Var intresserad. Jag lovar att du får tillbaka om du anstränger dig för att ge mer av dig själv, till andra. Prova en träning du aldrig provat och våga göra bort dig för att du kan inte göra bort dig, eller kom med ett förslag om att göra något du aldrig gjort, besök en plats du aldrig besökt eller baka något du aldrig bakat.

Man är inte färdig för att man är vuxen.

Så vad ska jag själv göra?

Över USA och tillbaka till en förträngd tid

fredag, juni 7th, 2013

Idag börjar jag min resa som jag inte velat nudda vid för mycket, med rädsla över hur det egentligen känns. ”Jag bara gör det” har fått mig att göra mycket. Trots rädsla. Varje gång växer jag ett stycke till. Det kommer innebära både många mil och ett möte med en tid jag lagt bakom mig, klippt av ett band till och inte velat beröra. Jag har landat i Chicago. Sedan åker jag vidare genom ingenstans till någonting. Det vill säga den plats i USA där jag en gång bodde och mådde otroligt dåligt under lång tid. Där jag som 17 åring fick möta en helt annan värld fullkomligt på egna ben bland vuxna som försökte förstöra och utan stöd från någon av de som skulle finnas där.

 

Jag har inte vågat rota i detta efter min resa men tiden där har nog påverkat mig och den jag är idag mer än jag tror. Mycket mer. Att klara sig själv och att inte förvänta sig att någon annan ska hjälpa till sitter i mitt inre. Tillit det har jag inte heller mycket av. När människor skyller på omständigheter blir jag provocerad. Det är upp till dig. Det är upp till mig. Och man kan resa sig hundra gånger om.

 

Tack STS resor för den hårda skolan, men nej, jag kan inte tacka en organisation som så fullkomligt misslyckas med sitt uppdrag att skapa en trygg och minnesvärd resa för den som vågar åka långt bort. Som avsäger sig ansvar så fort pengarna kommit in och 17-åringen lämnat landet. Det finns så många detaljer i det här som är så otillåtet. När jag kom hem gick ett program, likande kalla fakta eller om det var det (vet ej hur länge det gått), som handlade om resorna, organisationen. Jag funderade på att skriva min berättelse. Men gömde den.

 

Efter ett år då jag kommit tillbaka fick jag ett vykort från min första familj med ett uppenbart dåligt samvete ”It all starts with peace”. Jag svarade aldrig och ångrar mig inte. Vad jag var med om där, och vuxnas svek, kommer jag inte glömma. Och nu ska jag möta det. Och träffa dem som faktiskt fanns där och som hjälpte mig i en tid då jag var helt utelämnad till mig själv, i cowboyland.

 

Jag har inte pratat om detta på femton år. Nu börjar jag.

Mitt liv

måndag, februari 6th, 2012

Det började med att jag tänkte lägga upp min årssammanfattningar i högerspalten. Det slutade med nostalgiskroll och upptäckte att jag lade upp fler vackra kollage förr. Jag hade ofta hatt, och har haft många olika frisyrer. Jag fick många fler frågor i fredagsfrågan även om jag har fler läsare nu. Jag hade två älsklingar och inte en. Inte visste jag att tjejkompisen till vänster på den här bilden skulle bli mamma till min lillebrors barn.

 

Just det, jag har varit sambo med en dansk och grät i en vecka så att jag fick gå till läkaren när han gjorde slut. Eller jag kom hem mitt i natten och skrek ”ska vi göra slut eller” varpå han för första gången, av alla gånger jag skrikit samma sak, svarade ja. Sedan ville han ha tillbaka mig om och om igen och skickade blommor och brev och grät. Vi hade i alla fall en passionerad relation. Idag en mer sval ölochfikasådan. Bambuser släpptes och vi satt i en lägenhet. Alltså, så söta. Jag åkte på slut-med-pojkvännen-rehab i Montenegro, en av två gånger.

 

Jag fick en dikt av jobbkollegorna på Sydsvenskan.Min vän Christina var livs levande och sprudlande och hade inte ännu blivit känd av hela Svenska folket som flickan som gjorde en bröstförstoring, hamnade i koma och blev hjärndöd. Min blogg citerades i Elle med en länk till det här inlägget.  Vi blev två , jag var hans allt och jag glömde den långa mannen som flyttade till Italien. Jag såg en ung man dö, bredvid mig, på en uteservering. Jag var gravid och han hade gjort min favorit, pannkakor, som jag bad om den dagen. Jag räddade en prinskorv och var med om en jordbävning. Det var Nike convention och jag dansade för några av världens bästa instruktörer och hade flätor och söta kläder. Över lag mycket dans.

 

Ibland hade jag ljusa stunder och var världens bästa flickvän och sjukt snygg. Jag var tvungen att äta väldig mycket och blev intervjuad lite hit och dit. Det var en himla massa basilikatävlingar och jag hade lätt vunnit om jag var med. Då och då rörde jag runt i grytan med mina åsikter och skapade debatt. Och så dödade jag någon. En gång var jag med och åt en sjukt lång råbiff och sen blev jag sviken. Lägenheten var med i ett inredningsreportage. Just det, det hade jag glömt men jag har hållit i ett Pecha Kucha föredrag i Rom och spelat ishockey på Malmö Arena.

 

Någonstans blev det 2011. Och allt gjorde ont. Nästan. Slottsparken var fortfarande min favoritpark och Lasse säljer min fisk och jag har vänner i skärgården. Jag var rätt snäll 2011 också. Mot djur alltså. Det gick så där. Även om det hände massor av bra saker i min karriär och jag hittade det här stället känns mycket som en dålig karusell av illamående. Det blev tre år.  Och sen träffade jag någon annan och om livet kunde bli mer snurrigt.  Ja det kunde det.

 

Jag gillar krogar i Köpenhamn, och på landet. Och ibland är allt så vackert. Så vackert. Kommer man på en idé är det bara att göra den, så jag startade en matklubb. Allt var bra, jag mådde bättre, hela jag var bättre ända tills det kom för nära och hans nya liv klampade rakt in i mitt. Fanns överallt. Bland vänner. På kontoret. När man bara vill vara ifred och ha nytt. Men jag har ju en rosett och röda läppar. Och en nyköpt lägenhet.

Inte där

tisdag, januari 17th, 2012

När man fått ett besked, lägger ner luren och sitter och stirrar på den. Tänker. Vem kan jag ringa till och prata med om det här. Klickar fram ett namn. Stirrar på det. Stänger mobilen, tar ett andetag och tänker. Jag får klara det här själv också.

År 2011. Hej då.

söndag, januari 8th, 2012

Fem händelser som varit bra det här året?

1 Att jag skrivit flera uppmärksammade kampanjer under året, fått flera placeringar i Resumés månadens kampanj och att jag blev utvald som en av sex personer i Sverige att sitta i juryn för Reklamcupen.

2. Min lillebror fick en son.

3. Alla nya vänner. Fan vad fina ni är.

4. Resorna till Vientam, Montenegro, Tel Aviv, New York och Egypten. Att jag åkte röd backe och att jag hittat ett stall på landet där jag hämtar energi.

5. Jag har köpt en egen lägenhet.

Fem händelser som varit sämst det här året?

1. Farfar gick bort och min mormor gick bort.

2. Jag och min pojkvän gjorde slut. Jag fick känna skillnaden på att separera när man är tjugonåt och tycker att förhållande är schysst och när man är trettio och har planerat ett liv ihop på allvar; börjat planera barn och var man ska gifta sig. Det är rätt stor skillnad. Jag mådde inte bra.

3. Pappa fick cancer.

4. För första gången i mitt liv blev jag uppsagd och hade inget fast jobb. Dock från ett jobb där jag mådde dåligt och kände mig låst.

Allt ovan hände inom loppet av Några månader.

5. Jag förstod, typ via twitter, att min före detta redan hade en ny, på jobbet. Det tyckte jag var….så där kul. Någon månad senare bestämmer jag mig för att ta en kontorsplats jag blir erbjuden och de berättar att de ska ta in en tjej på ett vikariat. Vem det blev? (trumvirvel) Jo, mitt ex nya. Livet är en komedi and then you die.

Vad gjorde du 2011 som du aldrig gjort förr?
Oj. Jag gör saker hela tiden som jag inte gjort förut. Köpte ett helt lamm?

Hur skulle du beskriva din stil 2011?
Som att jag hittade tillbaka till mig själv och den jag verkligen är. Från ett tråkigare jag till mitt egentliga expressiva och snyggare jag.

Vem saknade du?
Min bror, min mormor och min pojkvän.

Vem var den bästa nya personen du träffade?
Lina och Niklas

Hur höll du dig från att bli galen?
Jag pratar väldigt mycket med mina vänner och de är så kloka. De håller dock med om att mitt år har varit helt knäppt och att många skulle ligga i fosterställning i soffan vid det här laget. Att jag inte gör det beror bland annat på att de finns där.

Vad har du lärt dig i år?
Även om livet tar sig friheter ibland och oväntade saker inträffar så har jag lärt mig att jag äger mitt eget liv och har all makt att förändra det till vad jag vill.

Ångrar du något?
Ja. Att jag varit så jävla snäll och tagit så mycket skit. Ni anar inte. Om jag kunde berätta allt…

Vart tog det mesta av dina pengar vägen?
Restaurangbesök och inredning. Det är en gissning. Jag har inte en aning var mina pengar går.

Vad gjorde du på din födelsedag.
Jag bara grät och grät och var så otroligt otroligt besviken. Förlåter honom aldrig för det.

Vilka människor har du hängt mest med år?
Tomas, Lina, Johanna, Sanna, Marie, Veronica, Drazen, Niklas, Kristoffer, Cecilia.

Vad är det vackraste du fått i år?
Något sms tror jag. Jag har fått så väldigt många. Som poesi i min mobil. Och ett fint brev apropå ingenting. Fick även en vacker tårta när jag fyllde år av min bästa vän. Och ett porträtt av mig som en vän målat i hemlighet.

Hur många har du varit kär i?
Ingen. Jo, i januari förra året var jag kär i min kille. Sen kände jag en släng av nyförälskelse i början av hösten och känner saker ibland… men alltså kär. Jag förstår inte hur folk blir kära bara så där. Jag tror att folk lurar sig själva av rädsla för ensamhet alternativt blandar de ihop det med att vara attraherade. Det låter kanske oromantiskt. Jag blir inte kär särskilt lätt. Det känns bra, integritetsfullt och självständigt. Men lite trist.

Om sorgåterfall

måndag, december 19th, 2011

Det känns som om du varit mer ledsen senaste tiden. Har du haft ett sorg-återfall (lånat uttryck fr Quetzala B) eller har det hänt ngt särskilt? Vet att detta är en oerhört privat fråga, så jag förväntar mig inte något detaljerat svar, men undrar hur det kommer sig att det varit en dipp? Eller är det kanske inte alls så?
Du har rätt. Flera olika saker har sammanfallit i mitt liv och gjort att det känts tungt och tyvärr har de jobbiga sakerna tagit över många av de positiva saker som också har hänt, och jag har varit nere mer än uppe i någon vecka. Allt från tidigare relationer till nya till sjukdom i familjen.

 

 

Just sorgåterfallen kommer då och då om man är sådan som väljer att låta dem komma och bygger upp sig själv, steg för steg, själv, snarare än att slänga sig in i ett nytt liv och kväva saknad. Jag vet inte, sorgåterfall kommer kanske ändå. Jag har inte provat, det skulle inte fungera för mig mer än högst tillfälligt.

 

Sorgeåterfallen kan komma plötsligt, från en supervecka där allt känns fritt härligt och underbart till en kväll där något plötsligt påminner om eller får en att sakna något. Ofta en illusion om att det var bra. Eller utlöses sorgåterfall av ett plötsligt mail som kan handla om en lampa, pengar, om syskonbarn som hälsar eller vad som helst som liksom petar upp det plåster man lyckats fästa på. Av någon anledning får man alltid de mailen eller sms:en när man är på väg framåt, bortåt. Som om de känner det i luften och liksom bara vill peta in sitt finger i såret. För pocka på uppmärksamhet.

 

Eller så får man veta på omvägar att ens förra träffat en ny på jobbet och så ramlar man tillbaka hårt rakt ner i asfalten från den våning man lyckats ta sig upp till på egen hand. Det spelar ingen roll om man själv också träffar någon, det handlar inte om att vilja ha tillbaka, eller att man är kär, det handlar bara om att ett uppbrott går i olika stadier och varje ny sak innebär en ny sorg som ska bearbetas. Om man har ett hjärta.

 

Det spelar inte heller roll om man är överens om att inte vara ihop. Det är nog egentligen värre. Att göra slut enligt överenskommelse för att det inte fungerar och inte för att känslorna tagit slut. Det handlar också mycket om hur uppbrottet hanterats och besvikelse och brist på upprättelse som kan göra en frustrerat arg.

 

Och ibland får man sorgåterfall för att man träffar en ny man som kommer med nya problem som ens axlar inte orkar ta emot precis just då. Och mitt i allt inser man att en av de viktigaste människorna i ens liv är allvarligt sjuk och det har man, jag, inte ens tillåtit mig att tänka på i all soppa.

 

Mitt år har varit helt sjukt ur många aspekter. Min årssummering kommer bli extra spännande i alla fall. Stay tuned.

Dricker rödvin, gråter och svarar på frågor

tisdag, november 29th, 2011

 

 

 

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag var 22 år, läste till projektledare inom media och grafisk form tror jag och var tillsammans med en trummis som bodde i Stockholm. Jag jobbade som servitris och bartender på helgerna, hade loftsäng i en etta och trodde jag var vuxen. Haha.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Kom hem från London där jag varit med min förra byrå över helgen. Mitt plan var försenat men min pojkvän satt uppe och väntade för att vi skulle fira advent med lussebullar och glögg och ge varandra adventspresenter som vi bestämt (eller jag) för max 100 kronor. Han hade köpt lampan, Twiggy, som jag trånat efter i ett halvår, för 8000 kr. Så jag fick en halv lampa, eller egentligen inte eftersom han tog med den när han flyttade. Men det var fint ändå. De andra adventspresenterna, som ett halsband med en elefant i, har jag fått behålla.
3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Naturchip naturchips, naturchip, naturchips och naturgodis.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
 Latin Kins – Halva inne 
Warren G  – Regulators
Massa sommarsånger som jag sjungit i kör eller nåt.
Kommer inte på fler. Jag kommer på det när jag sjunger.
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR?
Pratar vi en miljon eller mer? Ganska stor skillnad. Hade jag en hade jag kunnat betala nästan hela min lägenhet. Hade jag fler kunde jag ha en stor inflyttningsfest också.
6) FEM DÅLIGA VANOR?
FB, twitter, pms-mail, sprit, shopping.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Kramas, dricka vin, bli bjuden på pannkakor, laga mat eller äta ute, skriva.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
tråkig tröja, tråkiga jeans, tråkig jacka, tråkiga glasögon, något annat tråkigt.

 

 

Hur reser man sig och går vidare efter ett krashat förhållande? (Fredagsfrågan)

söndag, oktober 9th, 2011

Sedan jag fick frågan har jag funderat och samlat på mig svar. Så fort jag fått höra goda ord av vänner eller så fort jag fått en insikt själv har jag skrivit ner det för att ge ett bra svar. Sedan tappade jag bort dokumentet när jag bytte dator. Detta är vad jag kom på just nu:

 

Prata prata och prata. Prata med vänner, med familjen med någon som kan stödja, eller ge insikter eller bara lyssna. Prata tills du inte orkar lyssna på dig själv mer. Sen pratar du lite till.

 

Gråt. Det är kroppens sätt att läka och det är helt okej. När man gör slut går man igenom sorg och förlust oavsett vilken anledningen var. Man förlorar ju någon som har betytt väldigt mycket.

 

Skriv plus- och minuslistor över allt som var bra och dåligt. Om ni är två om att göra slut, kom ihåg varför du inte vill vara kvar i relationen längre.

 

Grotta ner dig och var destruktiv i början, titta på bilder och plåga dig själv, gråt och läs alla gamla sms. För då tar du tag i dina känslor från början. Om du flyr är risken större att du får en panik när du plötsligt vaknar upp en söndag och förstår hur mycket du saknar honom eller henne och då kan det bli mycket värre.

 

Ta tag i saker. Ta bilen till verkstaden, köp nya kläder, laga en god middag och bjud vänner. Om du inte flyttar från er lägenhet, vilket jag inte gjort, gör om något i lägenheten, gör den till din.

 

Säg inte till dina vänner att ”Nu mår jag bra, nu har jag kommit över” för då blir du bara så besviken när du får ett bakslag. Och bakslagen kommer. Bli inte arg på dig själv när du blir ledsen. Det är inte ett misslyckande, det är helt ok.

 

Även om det är svårt. Fortsätt med dina rutiner, gå upp och ät frukost, gå och träna, försök att fokusera på ditt jobb när du är på jobbet, betala dina räkningar.

 

Skriv en det-här-vill-jag-ha-lista. Och en det-här-vill-jag-inte-ha-lista. De kan vara hur långa som helst.

 

Ha inte bråttom. Hitta dig själv igen innan du hittar någon annan. Men du kan alltid hitta någon annan, något oskyldigt och oseriöst, att tänka på, så blir allt lite lättare i alla fall.

 

Hitta ett projekt som får dig att tänka på annat. Tror jag har två män bakom mig som satt upp tydliga idrottsmål efter att det blev slut till exempel.

 

En del vill skippa all kontakt. Av någon anledning verkar killar vilja dra ett tydligt streck, klippa alla band, avtagga sig på alla bilder där ni figurerar tillsammans och stänga ett kapitel i sitt liv helt och hållet för att klara av alla känslor. Nolltolerans. Det vill inte jag. I mina bra uppbrott har vi fortsatt prata om det som är jobbigt, kramats och stöttat varandra ut ur det hela. Så var det tyvärr inte i mitt förra.

 

Det är tusen gånger svårare och plågsammare och långdraget att göra slut idag när FB, twitter, bloggar och andra sociala kanaler påminner oss om varandra hela tiden. Även om man är duktig och inte går in och tittar på den andres liv, för att det gör så förbannat ont vad man än ser, så har man gemensamma vänner och får saker och ting upptryckta i huvudet som man tidigare inte behövt se. Det bästa är om man kan komma långt bort från det. Jag har inte lyckats.

 

Drick vin. För mycket.

 

 

Om du frågar mig….

tisdag, september 6th, 2011

Den bästa källan för enkäter jag hittat är Margret. Idag tänkte jag till och med, undrar om hon lagt upp en enkät. Och så hade hon gjort det.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Pytt i panna. Jag skar pytt av gammalt fryst kött i en vecka i ett storkök när jag var femton. Jag säger nej.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
1. Gått in till en säljchef på Sydsvenskan och skällt ut honom efter noter, efter att ha blivit nedtryckt och behandlad respektlöst en tid.
2. Tackat ja till att vara konferencier på Malmöfestivalen.
3. Ställt mig upp och ifrågasatt när alla andra suttit ner
4. Haft framgångar i tävlingar; vann Hela Skåne förra året, har placerat mig i månadens kampanj flera gånger, jobbat på en reklambyrå som är utnämnd till Sveriges bästa och är utvald som en av sju i Sverige att sitta i juryn i DN:s reklamtävling. Det trodde jag aldrig för några år sedan.
5. Sagt upp mig

Vad ångrar du i livet (om något)?
De gånger jag kämpat för länge utan att se att jag kämpat för något jag inte vill ha. Varje gång jag sårat någon.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?
En kille kom fram till mig när jag jobbade som bartender på en nattklubb och sa ”Det gick ett rykte i högstadiet att du och Johanna aldrig använde trosor”.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Tights, linne, långa koftor, jordfärger, svart och knallrött läppstift. Päls och basker.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Inte en aning. En fårskinnskappa som blivit uppäten av mal?

Har du någon oanad talang?
Jag kan sjunga. Bra alltså.

Vad gjorde du i helgen?
I fredags lagade jag hel kyckling med massor av vitlök och drack rödvin med Veronica. På lördagen låg jag en stund i solen, planerade middag och storshoppade med Cecilia, städade, lagade massor av vegetariska rätter och gjorde drinkar och åt allt med Cecilia, Rebecca och Lena. På söndagen läste intressanta artiklar, låg en stund på balkongen och tog en privatlektion ute vid Kämpinge där jag rider, på den svarta tävlingshästen Offa vilket inte gick så bra. Sen tittade jag på film och åt chips.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Förutom jobbet; bestämma mig för en lägenhet eller inte. Fakturera Malmö stad, Träffa Ludde och planera nästa Reklamöl, boka cellprov.

Vad har du på dig just nu?
Ridbyxor, långa rutiga strumpor, randig tröja och svart munktöja.

Senaste låt du lyssnade på?
Inte en aning. Det som spelades på jobb.

Bästa skönhetsknep?
En stund i solen.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Långärmad tunn tröja, vita eller grå, med låg skurning i halsen.
Välklätt men inte tillknäppt.

Och fulast?
Ljusa slappa bootcut-jeans med  låtsasslitningar och en tight t-tröja som avslöjar att han går på gym lite för ofta.

Vem saknar du?
Mormor. Hennes skratt, hennes pliriga humor, hennes fina fina komplimanger om mina kläder, min ”vackra nacke” och ”min lena hy”. När hon skrattade varmt åt mig när jag styrde och ställde och sa ”leda och sätta andra i arbete, det kan hon”. Och hennes historier. Jag har sparat några i minnet och önskar jag sparat på fler.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Just nu. Att pappa blir frisk.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Mamma för hon är så himla tuff och har gjort så mycket och har en så fin människosyn.
Johanna för hennes sätt att gå rakt fram.
Alla duktiga kvinnliga kreatörer som fortsätter.

Bästa filmen nånsin?
Nej. Jag kan inte välja sånt.

Bästa boken nånsin?
Som sagt, nej. Men jag gillar Anna Gavaldas böcker.

Vilka tidningar läser du?
Jag har DN och Sydsvenskan som jag hinner läsa typ en gång i veckan. Resumé, Mat och vänner och de jag faller för i butiken. Oftast inredningstidningar.

Vad önskar du att du var bättre på?
På att ha tråkigt.

Är du religiös?
Nej. Men jag tycker om att tro på saker, på ödet, eller större mening och på att det finns något vi inte kan se och något när allt är slut. Det känns mycket bättre då.

Vad är din största rädsla?
Att inte kunna få barn den dagen jag vill ha det. Då kommer jag ångra gamla beslut .

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
”Jag har aldrig varit rädd för att förlora dig”.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Min familj och mina vänner betyder allt.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
En flicka får namnet Tekla, efter min mormor.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
En cool stor jeep.

De tre finaste sms du fått i år?
”Jag har inget emot att bli påmind om dig. Det kommer jag aldrig ha”.
”Gillar verkligen att hänga med dig. Du är så strålande och det ger en skön energi”.
”Jag saknar allt som har med våra roliga stunder att göra. Ditt skratt, din humor, dina kramar, allt”.

 

Du frågade inte, men jag svarar. (Enkät)

tisdag, augusti 10th, 2010

Kopierar denna enkät från Nöjesguidens chefredaktör, alltså min chef, Margret Atladottir. Att någon ställer frågor ger den ultimata höjden av bekräftelse, förutom en RT på twitter eller om pojkvännen publicerar ens namn på facebook dårå. Men händer ju inte, så då får man göra det själv. Ställa frågor alltså.

Du heter:
Karin Ericson

Smeknamn:
Kakan, Kajsa…

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Sörjer inte till musik, det drar bara ner en ännu längre.

Beroende av:
Min mobil, tyvärr.

Vad tror folk om dig?
Folk säger ofta ”men du är ju jättetrevlig” eller ”men du är ju jättesnäll”, som om det skulle vara konstigt.

Stämmer det?
Ja. Att jag är snäll och trevlig alltså.

Vad får du oftast komplimanger för?
Mina ögon, att jag är rolig, mina läppar och min rumpa. Av en man.

Hur imponerar man på dig?
Man har självdistans och är intelligent. Man kan även sjunga vackert och laga god mat.

Brukar du skratta för dig själv?
Åt mig själv så att tårarna rinner.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
”Allt gick superbra o var hur fint som helst! Det är klart jag kommer förbi. Drazen har filminspelning så han kan nog inte. När kör ni igång?”

Har du haft sex idag:
Nej.

Hur svarar du i mobilen:
”Ja, det är Karin”

Vem ringde du senast?:
Min gamla AD och vän, Ludvig Svartz.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen:
…….Vi kör härifrån nu så jag kommer om en timme. Puss.

Antal timmar sömn inatt:
Sju.

Sov du ensam:
Nej.

Brukar du komma i tid:
Nej.

Hur känner du dig nu:
Torr i munnen och slö.

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart.

Vad tycker du om fötter:
Jävligt jobbiga att ta hand om.

Vad saknar du:
Skrattattacker tillsammans med tjejkompisar varje dag. Landet, fågelkvitter och tystnad. Att borra in näsan i mulen på en häst. En tillit.

Hade du en bra kväll igår:
Jag åt en smaklös Gazpacho på La Roche, men mitt sällskap och min sangria var bra. Och min katt kom hem från semester hos mina föräldrar. Mys.

Favoritdryck på morgonen:
Vatten, sen kaffe.

När brukar du oftast gå och lägga dig:
Vid 23.

Är du blyg?:
Nej.

Sysslar du med någon idrott:
Jag är danslärare, träningsinstruktör och snart tar jag upp min ridning igen. Man kan säga ja med andra ord, men det känns inte så för det är bara så sjukt roligt.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Ja, eller i alla fall ett hugg av förälskelse.

Har du spytt offentligt:
Ja. Ät inte räkor på festival.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag:
Ligga med en tjej och gå med i en ledningsgrupp?

Är du nöjd med ditt liv:
Jag blir aldrig nöjd.

Är du bortskämd:
Ja. Jag är van vid att få som jag vill, men inte vad jag vill.

Vad gör du i morgon:
Jobbar på reklambyrån, tar bilder till Nöjesguiden och äter middag med vänner till min pojkvän som hälsar på.

Vad är det värsta du vet?:
Jantelagen, tröga företagskulturer, oärlighet, djurplågeri, onödigt dåliga restauranger, tiden som FB stjäl, taskiga människor, mygg och allt som sker bakom min rygg som inte är en överraskning.

Har du bra vänner och äkta vänskap?:
Ja. Väldigt fina vänner.

Vad är det finaste du fått?:
En originallitografi av Picasso, en fantastisk 30-års fest och ständigt stöd från min familj.

En speciell dag du minns:
Mitt minne är enormt och jag har massvis med dagar att berätta om från det att jag var tre. Till exempel kommer jag aldrig glömma när jag var runt elva år gammal och låg hemma sjuk. Min pappa kom hem till mig på lunchen med en bakad potatis med en skinkröra och ananas på toppen. Det kommer jag aldrig glömma. Att pappa kom.

Du samlar på:
Städer. Jag har skrivit upp alla jag vill åka till på en stor tavla och bockar av efter hand.

Vem ringer du när du är arg/ledsen:
Johanna, Veronica, Rebecca, Tomas, pappa eller mamma.

När grät du senast:
I lördags.

Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Jag skulle leva upp den väldigt snabbt. Och resa väldigt långt.

Vill du gifta dig:
Ja.

Vill du ha barn:
Ja.

Är du musikalisk?:
Jag sjöng i kör fram till jag var 18 och hade huvudrollen i gymnasiets musikal. Så, ja.

Vad dricker du helst när du är törstig:
Vatten.

Bor dina föräldrar tillsammans:
Ja.

Har du någon gång gråtit dej till sömns:
Allt för ofta.

Biter du på naglarna:
Nej.

Ps.

onsdag, april 1st, 2009

Jag tänkte skicka ett sms och ge en komplimang för en rakad kind. Det är sånt jag gör spontant, utan att tänka på något annat än just det; att det var fint med en rakad kind. Men så kom jag på att det kan misstolkas. Om jag fått ett snällt sms hade jag förmodligen uppfattat det som att den där personen, ahaaa, var intresserad, och så hade jag blivit reserverad.

Så jag lät bli.

Men vad tråkigt livet blir. När man inte kan ge varma och sanna komplimanger till någon utan att för den skull vilja suga sig fast sig vid halslinjen.

Jag tänker tillbaka, så ofta det har hänt. Att jag skickat det där sms:et. Tänker på så många som går och tror att jag har ett alldeles speciellt intresse när jag bara vill säga det högt. För vad gör det för nytta i min tanke, när det kan glädja som en komplimang. Fler borde göra så. Det skulle sänka misstanken.