Jag tar av min rosett och cyklar

Jag cyklar genom staden och det är sent. Så sent att himlen är svart och på torget står klungor. Jag tar av mig rosetten i håret. Vill se mindre flickig ut. Inte lika ung.

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Jag cyklar förbi torget och tänker att två har blivit skjutna här vid olika tillfällen nyligen. Någon hänger och röker vid ingången till en livsmedelsbutik, en bil kör förbi med nerrullade rutor, en BMW glider in snett framför mig och stannar. Det känns inte som det brukar, på dagen då jag är här för kaffe och grönsaker, eller på natten då drinkarna och alkoholen gör mig trygg . Men idag har jag inte varit på någon bar. Allt ter sig främmande. Någon dag kommer någon vara i vägen. En mamma, ett barn, en pappa, en mormor, en vän. Undrar hur det skulle se ut. Skulle det röda blodet göra sig dramatiskt vackert mot min vita kappa?

 

Jag cyklar vidare. Vilken väg är mest upplyst. En kille cyklar mot mig och tittar mig i ögonen utan att vänta blicken. Finns här några andra människor runtomkring?

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Jag kommer på en cykelväg förbi Triangelns station, mot Pildammsparken och hör hur en moped kommer bakom mig. Var har jag min handväska? Den ligger i cykelkorgen.

 

Cyklar vidare längs med parken. Kanske ett dumt val men det går snabbt. Två killar cyklar bakom mig nu och de håller sig kvar där, skrattar, pratar. Vad säger dom? Jag tittar inte bak, stannar vid rödljuset vid Kronborgsvägen, rullar vidare och svänger tvärt vänster. Fintade jag dom eller skulle dom rakt fram?

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Mellan de välkända husen, asfalten, lukten, en trygghet. Snart är jag hemma, ska bara förbi Rönneholmsparken och kommer ihåg då jag nyss var nyinflyttad, kanske för 15 år sedan, och diskplockarna som lämnade av mig i stan efter en lång natt i baren på en klubb säger ”Gå inte genom parken, där blev någon just våldtagen?”. Det tänker jag fortfarande på varje gång jag ser den.

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Jag cyklar förbi lägenheten där mitt barns pappa bor. Tänker att där inne sover min son tryggt, hans blonda kalufs mot kudden och mysiga snusande, så nära men så ändå så otillgängligt. Rummet är nedsläckt och i köket ser jag hjässan av hans pappa, fortfarande uppe. Tänk vad alla parallella liv pågår samtidigt. Här cyklar jag förbi.Där inne är det varmt.

 

En råtta korsar gatan snabbt. En kvinna står och byter påslakan. Någon har satt en bräda insurrad i rep upp mot balkongen för att en katt förmodligen ska kunna komma hem.

 

Smart.

 

Jag måste också skaffa mig en katt, och en sådan där planka.

 

Lekplatsen i Rönneholmsparken är upplyst. Skogslekplatsen är vänlig dagtid, nu tar jag ett annat håll. Det enda som rör sig är en man och en hund. Staden är lugn. Jag är hemma.

 

Jag kan ta på mig min rosett.

 

Skickar en tyst hälsning till en liten snusande kille i blond kalufs några hus bort. Mamma kom hem ikväll också.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det ständiga dåliga samvetet över detta….

Saker jag inte gillar att göra

Avboka grejer. Jag är så lojal att det värker under revbenen när jag gör avbokningar. Jag är lojal mot alla. Alla som jag inte känner. Bokar en restaurang och måste be om ursäkt för att jag avbokar. Bokar in en catering och ber om ursäkt för att jag avbokar. Vad grundar detta sig i? Att inte vilja göra andra sura. Att vilja bli omtyckt? Terapi för detta tack.

Gå ut ur en butik utan att köpa något. Detta ber jag också om ursäkt för. Ibland köper jag något bara för att komma ut. Varför? Tänk om jag inte vill köpa något. Tänk om allt i butiken är kasst. Om jag inte hade vett att stänga munnen hade jag lika gärna kunnat rabbla på om att jag egentligen har råd men inte just nu (för detta måste ju förklaras?) och att jag egentligen vill handla men vet inte vilken färg och det skulle bara rassla ut dåliga ursäkter. Vad grundar detta sig i? Att behaga.

Att gå till en annan frisör än den jag har. Då kan man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Det vill säga vilken frisör är det jag varit otrogen mot från början. Vem är ens min frisör? Går jag till en har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte går till den andra. Funderar över hur jag ska förklara detta. Som om jag måste förklara för någon kring mina val? Eller att någon annan äger mitt hår än jag. Jag kanske hade lust bara.

Byta förskola. Så även om jag är missnöjd, har anledningar  och underlag för byte på alla håll går jag med en ständigt grubblande tanke. Bör jag ringa och förklara? Stackars dom som inte får har mitt barn hos sig längre, de som tyckte om honom så mycket och gud vad trist deras grupp är och de hade ju gjort så fint och hängt upp hans teckning och startat en loggbok och så vidare. Allt gnager mitt dåliga samvete. Står inte ut med mig själv angående detta.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vem är du vem är jag

Jag har alltid fått höra att jag är omtänksam. Omtänksam och mån om vänner och familj. Hård och rak men rättvis. Känslomänniska. Men när man fått höra dessa egenskaper tid efter tid och gjort dem till sina så är det så konstigt om man någon gång får höra precis motsatsen. Oj. Vad hände där. Har jag förändrats eller har någon andra glasögon för ögonen som suddar ut varmt till kallt eller hårt till mjukt. Jag vacklar och tvivlar för en stund. Men ibland säger åsikter mer om någon annan än om en själv. Och ibland är det bara att inse att det spelar ingen roll vad man gör eller hur man är när någon redan bestämt sig. Kramar om mig själv en stund. För om man tycker om sig själv är det mycket lättare att tycka om andra. Jag försöker.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det är fredag och du kan bli bättre

Den enda gången man utvecklas är när man vågar gå ur sin bekvämlighetszon. Det finns inget annat sätt. När man vågar förändra sig själv.

Där har ni dagens fredagstips. Gå och gör något som känns jobbigt och upptäckt att det var kanske inte så farligt. Nästa gång är det ännu lättare. Och vips så är du en bättre version av dig själv. Ja, förutsatt att du gör något bra förstås.

Som att börja prata med någon du inte känner, ge någon en komplimang, våga misslyckas, le mot människor och var givmild med dig själv mot andra. Ja, var givmild med dig själv. Lyssna på riktigt. Var nyfiken. Ställ frågor. Titta i ögonen. Var intresserad. Jag lovar att du får tillbaka om du anstränger dig för att ge mer av dig själv, till andra. Prova en träning du aldrig provat och våga göra bort dig för att du kan inte göra bort dig, eller kom med ett förslag om att göra något du aldrig gjort, besök en plats du aldrig besökt eller baka något du aldrig bakat.

Man är inte färdig för att man är vuxen.

Så vad ska jag själv göra?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Över USA och tillbaka till en förträngd tid

Idag börjar jag min resa som jag inte velat nudda vid för mycket, med rädsla över hur det egentligen känns. ”Jag bara gör det” har fått mig att göra mycket. Trots rädsla. Varje gång växer jag ett stycke till. Det kommer innebära både många mil och ett möte med en tid jag lagt bakom mig, klippt av ett band till och inte velat beröra. Jag har landat i Chicago. Sedan åker jag vidare genom ingenstans till någonting. Det vill säga den plats i USA där jag en gång bodde och mådde otroligt dåligt under lång tid. Där jag som 17 åring fick möta en helt annan värld fullkomligt på egna ben bland vuxna som försökte förstöra och utan stöd från någon av de som skulle finnas där.

 

Jag har inte vågat rota i detta efter min resa men tiden där har nog påverkat mig och den jag är idag mer än jag tror. Mycket mer. Att klara sig själv och att inte förvänta sig att någon annan ska hjälpa till sitter i mitt inre. Tillit det har jag inte heller mycket av. När människor skyller på omständigheter blir jag provocerad. Det är upp till dig. Det är upp till mig. Och man kan resa sig hundra gånger om.

 

Tack STS resor för den hårda skolan, men nej, jag kan inte tacka en organisation som så fullkomligt misslyckas med sitt uppdrag att skapa en trygg och minnesvärd resa för den som vågar åka långt bort. Som avsäger sig ansvar så fort pengarna kommit in och 17-åringen lämnat landet. Det finns så många detaljer i det här som är så otillåtet. När jag kom hem gick ett program, likande kalla fakta eller om det var det (vet ej hur länge det gått), som handlade om resorna, organisationen. Jag funderade på att skriva min berättelse. Men gömde den.

 

Efter ett år då jag kommit tillbaka fick jag ett vykort från min första familj med ett uppenbart dåligt samvete ”It all starts with peace”. Jag svarade aldrig och ångrar mig inte. Vad jag var med om där, och vuxnas svek, kommer jag inte glömma. Och nu ska jag möta det. Och träffa dem som faktiskt fanns där och som hjälpte mig i en tid då jag var helt utelämnad till mig själv, i cowboyland.

 

Jag har inte pratat om detta på femton år. Nu börjar jag.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mitt liv

Det började med att jag tänkte lägga upp min årssammanfattningar i högerspalten. Det slutade med nostalgiskroll och upptäckte att jag lade upp fler vackra kollage förr. Jag hade ofta hatt, och har haft många olika frisyrer. Jag fick många fler frågor i fredagsfrågan även om jag har fler läsare nu. Jag hade två älsklingar och inte en. Inte visste jag att tjejkompisen till vänster på den här bilden skulle bli mamma till min lillebrors barn.

 

Just det, jag har varit sambo med en dansk och grät i en vecka så att jag fick gå till läkaren när han gjorde slut. Eller jag kom hem mitt i natten och skrek ”ska vi göra slut eller” varpå han för första gången, av alla gånger jag skrikit samma sak, svarade ja. Sedan ville han ha tillbaka mig om och om igen och skickade blommor och brev och grät. Vi hade i alla fall en passionerad relation. Idag en mer sval ölochfikasådan. Bambuser släpptes och vi satt i en lägenhet. Alltså, så söta. Jag åkte på slut-med-pojkvännen-rehab i Montenegro, en av två gånger.

 

Jag fick en dikt av jobbkollegorna på Sydsvenskan.Min vän Christina var livs levande och sprudlande och hade inte ännu blivit känd av hela Svenska folket som flickan som gjorde en bröstförstoring, hamnade i koma och blev hjärndöd. Min blogg citerades i Elle med en länk till det här inlägget.  Vi blev två , jag var hans allt och jag glömde den långa mannen som flyttade till Italien. Jag såg en ung man dö, bredvid mig, på en uteservering. Jag var gravid och han hade gjort min favorit, pannkakor, som jag bad om den dagen. Jag räddade en prinskorv och var med om en jordbävning. Det var Nike convention och jag dansade för några av världens bästa instruktörer och hade flätor och söta kläder. Över lag mycket dans.

 

Ibland hade jag ljusa stunder och var världens bästa flickvän och sjukt snygg. Jag var tvungen att äta väldig mycket och blev intervjuad lite hit och dit. Det var en himla massa basilikatävlingar och jag hade lätt vunnit om jag var med. Då och då rörde jag runt i grytan med mina åsikter och skapade debatt. Och så dödade jag någon. En gång var jag med och åt en sjukt lång råbiff och sen blev jag sviken. Lägenheten var med i ett inredningsreportage. Just det, det hade jag glömt men jag har hållit i ett Pecha Kucha föredrag i Rom och spelat ishockey på Malmö Arena.

 

Någonstans blev det 2011. Och allt gjorde ont. Nästan. Slottsparken var fortfarande min favoritpark och Lasse säljer min fisk och jag har vänner i skärgården. Jag var rätt snäll 2011 också. Mot djur alltså. Det gick så där. Även om det hände massor av bra saker i min karriär och jag hittade det här stället känns mycket som en dålig karusell av illamående. Det blev tre år.  Och sen träffade jag någon annan och om livet kunde bli mer snurrigt.  Ja det kunde det.

 

Jag gillar krogar i Köpenhamn, och på landet. Och ibland är allt så vackert. Så vackert. Kommer man på en idé är det bara att göra den, så jag startade en matklubb. Allt var bra, jag mådde bättre, hela jag var bättre ända tills det kom för nära och hans nya liv klampade rakt in i mitt. Fanns överallt. Bland vänner. På kontoret. När man bara vill vara ifred och ha nytt. Men jag har ju en rosett och röda läppar. Och en nyköpt lägenhet.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Inte där

När man fått ett besked, lägger ner luren och sitter och stirrar på den. Tänker. Vem kan jag ringa till och prata med om det här. Klickar fram ett namn. Stirrar på det. Stänger mobilen, tar ett andetag och tänker. Jag får klara det här själv också.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

År 2011. Hej då.

Fem händelser som varit bra det här året?

1 Att jag skrivit flera uppmärksammade kampanjer under året, fått flera placeringar i Resumés månadens kampanj och att jag blev utvald som en av sex personer i Sverige att sitta i juryn för Reklamcupen.

2. Min lillebror fick en son.

3. Alla nya vänner. Fan vad fina ni är.

4. Resorna till Vientam, Montenegro, Tel Aviv, New York och Egypten. Att jag åkte röd backe och att jag hittat ett stall på landet där jag hämtar energi.

5. Jag har köpt en egen lägenhet.

Fem händelser som varit sämst det här året?

1. Farfar gick bort och min mormor gick bort.

2. Jag och min pojkvän gjorde slut. Jag fick känna skillnaden på att separera när man är tjugonåt och tycker att förhållande är schysst och när man är trettio och har planerat ett liv ihop på allvar; börjat planera barn och var man ska gifta sig. Det är rätt stor skillnad. Jag mådde inte bra.

3. Pappa fick cancer.

4. För första gången i mitt liv blev jag uppsagd och hade inget fast jobb. Dock från ett jobb där jag mådde dåligt och kände mig låst.

Allt ovan hände inom loppet av Några månader.

5. Jag förstod, typ via twitter, att min före detta redan hade en ny, på jobbet. Det tyckte jag var….så där kul. Någon månad senare bestämmer jag mig för att ta en kontorsplats jag blir erbjuden och de berättar att de ska ta in en tjej på ett vikariat. Vem det blev? (trumvirvel) Jo, mitt ex nya. Livet är en komedi and then you die.

Vad gjorde du 2011 som du aldrig gjort förr?
Oj. Jag gör saker hela tiden som jag inte gjort förut. Köpte ett helt lamm?

Hur skulle du beskriva din stil 2011?
Som att jag hittade tillbaka till mig själv och den jag verkligen är. Från ett tråkigare jag till mitt egentliga expressiva och snyggare jag.

Vem saknade du?
Min bror, min mormor och min pojkvän.

Vem var den bästa nya personen du träffade?
Lina och Niklas

Hur höll du dig från att bli galen?
Jag pratar väldigt mycket med mina vänner och de är så kloka. De håller dock med om att mitt år har varit helt knäppt och att många skulle ligga i fosterställning i soffan vid det här laget. Att jag inte gör det beror bland annat på att de finns där.

Vad har du lärt dig i år?
Även om livet tar sig friheter ibland och oväntade saker inträffar så har jag lärt mig att jag äger mitt eget liv och har all makt att förändra det till vad jag vill.

Ångrar du något?
Ja. Att jag varit så jävla snäll och tagit så mycket skit. Ni anar inte. Om jag kunde berätta allt…

Vart tog det mesta av dina pengar vägen?
Restaurangbesök och inredning. Det är en gissning. Jag har inte en aning var mina pengar går.

Vad gjorde du på din födelsedag.
Jag bara grät och grät och var så otroligt otroligt besviken. Förlåter honom aldrig för det.

Vilka människor har du hängt mest med år?
Tomas, Lina, Johanna, Sanna, Marie, Veronica, Drazen, Niklas, Kristoffer, Cecilia.

Vad är det vackraste du fått i år?
Något sms tror jag. Jag har fått så väldigt många. Som poesi i min mobil. Och ett fint brev apropå ingenting. Fick även en vacker tårta när jag fyllde år av min bästa vän. Och ett porträtt av mig som en vän målat i hemlighet.

Hur många har du varit kär i?
Ingen. Jo, i januari förra året var jag kär i min kille. Sen kände jag en släng av nyförälskelse i början av hösten och känner saker ibland… men alltså kär. Jag förstår inte hur folk blir kära bara så där. Jag tror att folk lurar sig själva av rädsla för ensamhet alternativt blandar de ihop det med att vara attraherade. Det låter kanske oromantiskt. Jag blir inte kär särskilt lätt. Det känns bra, integritetsfullt och självständigt. Men lite trist.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Om sorgåterfall

Det känns som om du varit mer ledsen senaste tiden. Har du haft ett sorg-återfall (lånat uttryck fr Quetzala B) eller har det hänt ngt särskilt? Vet att detta är en oerhört privat fråga, så jag förväntar mig inte något detaljerat svar, men undrar hur det kommer sig att det varit en dipp? Eller är det kanske inte alls så?
Du har rätt. Flera olika saker har sammanfallit i mitt liv och gjort att det känts tungt och tyvärr har de jobbiga sakerna tagit över många av de positiva saker som också har hänt, och jag har varit nere mer än uppe i någon vecka. Allt från tidigare relationer till nya till sjukdom i familjen.

 

 

Just sorgåterfallen kommer då och då om man är sådan som väljer att låta dem komma och bygger upp sig själv, steg för steg, själv, snarare än att slänga sig in i ett nytt liv och kväva saknad. Jag vet inte, sorgåterfall kommer kanske ändå. Jag har inte provat, det skulle inte fungera för mig mer än högst tillfälligt.

 

Sorgeåterfallen kan komma plötsligt, från en supervecka där allt känns fritt härligt och underbart till en kväll där något plötsligt påminner om eller får en att sakna något. Ofta en illusion om att det var bra. Eller utlöses sorgåterfall av ett plötsligt mail som kan handla om en lampa, pengar, om syskonbarn som hälsar eller vad som helst som liksom petar upp det plåster man lyckats fästa på. Av någon anledning får man alltid de mailen eller sms:en när man är på väg framåt, bortåt. Som om de känner det i luften och liksom bara vill peta in sitt finger i såret. För pocka på uppmärksamhet.

 

Eller så får man veta på omvägar att ens förra träffat en ny på jobbet och så ramlar man tillbaka hårt rakt ner i asfalten från den våning man lyckats ta sig upp till på egen hand. Det spelar ingen roll om man själv också träffar någon, det handlar inte om att vilja ha tillbaka, eller att man är kär, det handlar bara om att ett uppbrott går i olika stadier och varje ny sak innebär en ny sorg som ska bearbetas. Om man har ett hjärta.

 

Det spelar inte heller roll om man är överens om att inte vara ihop. Det är nog egentligen värre. Att göra slut enligt överenskommelse för att det inte fungerar och inte för att känslorna tagit slut. Det handlar också mycket om hur uppbrottet hanterats och besvikelse och brist på upprättelse som kan göra en frustrerat arg.

 

Och ibland får man sorgåterfall för att man träffar en ny man som kommer med nya problem som ens axlar inte orkar ta emot precis just då. Och mitt i allt inser man att en av de viktigaste människorna i ens liv är allvarligt sjuk och det har man, jag, inte ens tillåtit mig att tänka på i all soppa.

 

Mitt år har varit helt sjukt ur många aspekter. Min årssummering kommer bli extra spännande i alla fall. Stay tuned.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dricker rödvin, gråter och svarar på frågor

 

 

 

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag var 22 år, läste till projektledare inom media och grafisk form tror jag och var tillsammans med en trummis som bodde i Stockholm. Jag jobbade som servitris och bartender på helgerna, hade loftsäng i en etta och trodde jag var vuxen. Haha.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Kom hem från London där jag varit med min förra byrå över helgen. Mitt plan var försenat men min pojkvän satt uppe och väntade för att vi skulle fira advent med lussebullar och glögg och ge varandra adventspresenter som vi bestämt (eller jag) för max 100 kronor. Han hade köpt lampan, Twiggy, som jag trånat efter i ett halvår, för 8000 kr. Så jag fick en halv lampa, eller egentligen inte eftersom han tog med den när han flyttade. Men det var fint ändå. De andra adventspresenterna, som ett halsband med en elefant i, har jag fått behålla.
3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Naturchip naturchips, naturchip, naturchips och naturgodis.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
 Latin Kins – Halva inne 
Warren G  – Regulators
Massa sommarsånger som jag sjungit i kör eller nåt.
Kommer inte på fler. Jag kommer på det när jag sjunger.
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR?
Pratar vi en miljon eller mer? Ganska stor skillnad. Hade jag en hade jag kunnat betala nästan hela min lägenhet. Hade jag fler kunde jag ha en stor inflyttningsfest också.
6) FEM DÅLIGA VANOR?
FB, twitter, pms-mail, sprit, shopping.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Kramas, dricka vin, bli bjuden på pannkakor, laga mat eller äta ute, skriva.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
tråkig tröja, tråkiga jeans, tråkig jacka, tråkiga glasögon, något annat tråkigt.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter