Din pappa är en tjuv som stulit stjärnorna och satt dem i dina ögon.

En viss skillnad på att gå ut i Stockholm och Malmö är detta raggande. Det känns som att vara iförd flugpapper i huvudstaden där man inte står, dansar eller sitter ensam många minuter. Det erbjuds drinkbord och delas ut telefonnummer men i stället för att njuta av uppmärksamhet för en kväll känns det nästan jobbigt påfluget. Alla verkar vilja knulla ikväll eller kanske till och med gifta sig. Malmöborna verkar dock livrädda för all kontakt och ser raggningsprocessen som ful och låter flickorna vara ifred, precis som de säkert vill. Och flickorna gör det samma. Men vill vi verkligen det? Vill vi verkligen att utekvällen enbart ska vara att ha kul med vännerna och dansa?

Det smygtittas men om det någonsin övergår till en invit eller ens ett samtal är det vanligtvis av en överfriskad kostymnisse utan självinsikt. Vilket gör sexlivet för stadens singlar något understimulerat och trist. Det är inte konstigt att Malmö är näst intill tom på singlar över trettio när det är så svårt att träffa någon. Kanske är det också så att man ska tycka att det är jobbigt med raggning och avfärda varenda försök så att den stackars killen aldrig någonsin vågar sig på ett försök igen – med någon. Vi borde flörta mer. Vi borde titta mer. Och vi borde leka mer. Det är inte så farligt och det borde uppskattas.

I Stockholm är det en del av utelivet att leta med blicken och faktisk göra något åt det när den fastnar på något som den gillar. Det är också en långt lättare stad att vara äldre singel i eftersom så många andra fortfarande letar. Men kanske är det det som är felet. Att alla ständigt letar och inte blir nöjda. Det finns ju så många där ute…

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

1500 kronor senare

Gårdagens helkväll blev lite för tuff för min väninna som inte hållit sig på mer än en meters avstånd från sin spann under hela denna dag. Men efter en runda av champagne, tequilarace och mojitos med en utmanare named Karin kan det bli lite väl tufft.

Först middag på en av mina favorithål Kohphangan på Söder, vidare till Petsounds för champagne, Riche för dansbattle, rökmaskin, mojitos och tequila. East för öl. Hells kitchen för bord med några äckliga amerikanare som vi flydde ifrån efter att de skamligt nog köpt cranberri juice åt oss i stället för mojitos. Neu för barfotadans och mer tequila. Där lämnade vi digitalkameran med bilder från hela kvällen. Bland annat en skitsnygg på mig som jag skulle fronta med på Facebook så nu är jag helt knäckt. Skit i kameran. Men snälla du som har den, skicka den fina bilden till mig samt nakenbilderna på Johanna och Martin.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

There she goes again

Gästlistan bokad till:

Fredsgatan 12, Nue och nya klubben Esque.

Vänner – jag är i Stockholm.

Om jag var hemma:
(lovade någon som önskade sig streetraggare och sammetsjuggar att tipsa om var dessa raggades lättast. Jag har svarat på det men rekommenderar hellre;

Torsdag – Debaser och klubb Drama eller Torsdagsklubben på Centiliter & Gram / Lilla T(säsongsavslutning på den bästa klubben runt lilla T)
Fredag – C/O-bar och I love! Lamour pour toi
Lördag – Först Klubb Räkfrossa på Volym (Möllan), Sedan C/O-bar med Mad Max som får er att dansa. Eller kanske The Rumbles nypremiär på Inkonst.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

More in love than you

Det är något speciellt med ljuset just nu. Eftersom jag är uppväxt på landet har jag fått för mig att jag måste uppskatta hösten på ett helt annat sätt än den som är uppvuxen i stan. Jag känner bättre, kan lukta bättre och kan andas djupare än den som levt mellan höga hus som stänger ute de äkta dofterna. Av nykläckt svamp som ploppat upp ur gräset, av stubbåkern som breder ut sig, av löven som samlas i högar av vindarna.

När jag kommer ut från porten och känner den höga höstluften som når ner mellan husen till min asfalterade gata andas jag lite djupare än min granne. När nätta regnstänk når marken njuter jag lite mer än min vän av staden. Precis när det börjar slå om. Det ligger fortfarande värme i luften och sommaren kan inte riktigt släppa taget samtidigt som hösten så gärna vill komma in. Då ler jag kanske lite mer än du.

Man skulle kunna kalla mig för höstelitist

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Anlitar du städhjälp?

”Nej, jag har aldrig haft städhjälp. Jag tycker att man kan städa själv. Det är en ideologisk fråga. Jag tycker det är fel med skattereduktion för städhjälp till redan rika”. (SDS 28/9)

Sådana kommentarer gör mig irriterad.

Irriterad för att jag som inte är rik men jobbar 60 timmar i veckan för att i alla fall vara på god väg, samt kunna resa några gånger om året, faktiskt är lycklig över att nu inte behöva städa på min enda lediga dag och kväll. Lördag. Nu kan även jag få lite fritid och inte belasta samhället med min utbrända kropp.

I vad ligger grunden att detta är något för rika. Och vad är det för fult med att vara rik. Har denna rika hemska människa kanske kämpat som ett djur för sin inkomst. Har han eller hon skyhöga studentlån. Jobbar han eller hon kanske 60 timmar i veckan för att tjäna ihop de där pengarna. Blir det kanske mer vanligt att anlita städhjälp även för dem som har lite mindre pengar. För att få lite kvalitetstid i vardagen. Kan detta kanske också göra att ännu fler får arbete, även lågutbildade? Eller det är också en ideologisk fråga? Det kanske är skamligt att anlita någon som städar under dina fötter? I så fall är det du. Mr ”allaskavarafattigaochtycka omattstäda, som borde tvätta bort lite förutfattade meningar.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Ja. Vi kommer från apan.

2007. Året då vi blev påminda om att människan – inte för så längesedan – var neandertalare. 2007. Foppatofflan sågs på en femtedel av vår befolkning i färger vi inte sett sedan gummisnoddar i neon kom på åttiotalet. 2007. Året då plastskjortan från Crocs lanserades.

Neandertalaren behöver inte längre tänka på mathyfs. Det är bara att torka av med en wetexduk.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Att vara klumpig.

Äggföljetångens fortsättning.

Sträcker mig för att ta ner saltpaketet från torrskåpet. Det sitter fast. Ägg är bra som lim, det vet jag nu. På några timmar har äggkletet på undersidan gjort ett bra jobb. Sliter för att få loss det. Botten sitter kvar när väl paketen kommer loss och allt salt åker ut.

Today was a good day.
Nej.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Piiiiiiip

Kan man köra en låt i uppvärmningen på en danslektion för 11-15 åringar med texten:

Im a hot chic that you can’t even touch
Im like this coold as bich and I aint ready to suck

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Stronger than yesterday

Jag börjar bli riktigt bra på att knäcka ägg tänkte jag när omelettsmeten skulle lagas till. Dunkade det tredje ägget diskbänken med sådan kraft att det hela krossades och den förvånansvärt elastiska gulan, slurp, slank ner i en springa mellan spisen och bänken. Det var inte den första vardagstragedin idag så jag suckade djupt och tog fram saltet. Sockerskakig som jag var råkade jag hälla i ungefär en matsked salt, skrek fan, och slängde allt. Det fick bli filmjölk idag igen.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter