Här ser vi ett företag som inte kommit på bara en utan två ordvitsar. Vad gör företaget, är det catering, en modebutik eller en mäklare? Det är svårt att förstå vad företaget erbjuder alls eller varför jag ska välja dem. För att inte vara löjlig (silly)? Ett ganska dåligt argument. Fick köra upp i baken på bussen för att se avsändaren, ett revisionsföretag. Om man nu lägger pengar på bussreklamen är det en god idé att lägga pengar på en bra byrå för att insatsen ska ge någon effekt alls.

Några tips:

1. Tydligt budskap som engagerar och löser ett problem (veta, tycka, göra)
2. Tydlig avsändare
3. Ordvitsar är inte reklam

Det borde vara en grundläggande kunskap att känslor är irrationella. Inget som går att styra eller bestämma över. Ändå pratas det ofta så fel om känslan som förväxlas med tanken. Som går att styra över. Man kan inte säga till någon att ”det du känner är fel”. Men man kan heller inte ta ansvar för någon annans känslor eller skylla sina känslor på någon annan. Man kan skylla någon för vad de gör och säger, men inte för vad man själv känner. Känslor är ens eget ansvar. Vill man förändra dem är det bara man själv som kan ta den bollen. Och gå med den till närmsta papperskorg, lägga den i ett fack eller behålla den för evigt. Det häftiga är att med olika trick kan man förändra den irrationella känslan om än ej bestämma över den. Genom att förändra sig själv och sitt förhållningssätt till andra och det som händer kan man känna helt annorlunda. Från arg till oberörd tex. Utan att någon annan eller omvärlden förändrats alls. Det låg hos dig.

För en del är det provocerande att ha eget ansvar för känslor – det är lättare att skylla på andra eller annat. Men det är synd, för om man lär sig hur förhållningssätt kan förändra sina egna jobbiga destruktiva känslor får man en ovärderlig makt över sig själv och hur man själv mår. Och den makten, över hur man själv mår, bör man aldrig överlåta åt andra. Risken är att du då aldrig kommer må bra. För du kan inte styra andra. Bara dig själv.

Dagens tips är Gateaus Karlspader bulle. Den är geggig, krämig och har krispiga färska äppelbitar i. Helt supergrym om man gillar degiga grejer.

Idag har jag skrivit en recension till Metro, haft ett möte och diskuterat strategi med Blingo samt skrivit nyhetsbrev, träffat en hundvalp som jag vill ha, skrivit och fått godkänt ett radiomanus, lyssnat på många dova kvinnliga radiostämmor i dåliga reklamer för att välja röst, haft en lång lunch med min gamla AD-kollega Martin och helt garanterat fått böter på bilen vilket jag kommer upptäcka om 20 minuter då jag ska köra och äta för en uppdragsgivare trots att jag är proppmätt på grund av jordnötter.

Hejdå tisdag.

Vanliga revisorsmällar:

”Sätt in pengar för sociala avgifter”

– Va har jag inte gjort det!

”Sätter du in pengarna för faktura 94 och 95 på kontot. De 29 000 har hamnat på ett annat konto”.

– Eh va. De  pengarna finns inte länge.

”Du har inte betalt den preliminära skatten på två månader”

– Åh nej.

”Här kommer din moms”

– Ja just det, det var inte mina pengar nä.

” Betala in X kr i skatt för oktober”

– Men jag betalade ju precis skatt.

”Det var för september”.

Från mycket på kontot till väldigt lite på 5 min

 

Dagens plan var att ta på mig stövlar, stickad tröja och regnrock och bege mig till byn där jag växte upp, Annelöv, och plocka blåmusseroner med mamma -svampplockardrottningen. Hälsa på mormor och morfars grav och äta torskrygg i Borstahusen. Men en bil som inte startade (en frisörs, lång historia) och timmar av regn vände upp och ned på den planen.

Så.

Jag har ett litet hemligt ställe där jag köper mycket fina vintage designerkläder. Nu ska jag dit. Fylld av hembakade Scoones. Och när klockan är tre ska jag göra något av det lyxigaste man kan göra en eftermiddag i en stad, förutom att unna sig sömn, gå på bio.

När jag var liten hade vi ett hus i Småland där min pappa kommer från. Ett stort blått hus i skogen där min farfar fick bo och ibland farbror. Det var ingen riktig ordning i det där. Ibland massa finska bröder också. Kanske fulla, det vet jag inte, men det verkar logiskt när man pratar om finska bröder. Men vi hälsade på då och då och det jag kommer ihåg var att på morgonen gick vi och hämtade mjölk direkt från bonden. Varm mjölk från hans kor. Mjölk som inte kom i en steril förpackning från Skånemejerier. Senast jag åt råmjölk var på den grymma lilla spartanska krogen Manfreds i Köpenhamn, med jordgubbar. Det var himlen.

Idag har Mattias Kroon skrivit om mjölk i Sydsvenskan. Läs det här

 

 

Ps. Roligt att folk hänger upp sig på att Mattias skriver att han tycker det är ”oaptitligt med människor som dricker mjölk till maten”, och helt missar det väsentliga i artikeln. Människor är så lättstötta. Låt honom ha den åsikten. Jag älskar fortfarande ett stort glas kallt mjölk då och då. Till ugnspannkaka, kålpudding och pannkakor till exempel. Och tycker Mattias lyfter ett bra ämne.

Någon som kan bjuda på sina misstag och som inte tar så allvarligt på om de gör fel i sitt jobb är förmodligen någon som är riktigt bra. Som är trygg och självsäker i sitt yrke. För om man tror och litar på sig själv och vet att man är bra och står stadigt i det, då gör det inget om något går fel då och då. Det gör inget om man inte kan allt. Om man säger fel. Man kan bjuda på det. Det är otroligt mer bekvämt med någon som verkligen kan sitt yrke och därmed har råd att bjuda på sig själv, sina misstag, och har självdistans – än någon som är livrädd för att tappa ansiktet och tar sig själv, och sitt yrke, på ett väldigt stort allvar. Om man är rädd att andra tycker man är dåligt för att man gör ett misstag, eller att det är något man inte kan, då har man nog lite mer att jobba på. Ingen är perfekt, alla kan göra misstag och den som tycker sig själv vara fullärd, vad har den att komma med?

 

Dessa tankar helt apropå kocken Niklas Ekstedt och hans matprogram Niklas mat. En väldigt bra kock som vågar göra misstag.

 

100 % faktakunskap i ett ämne är inte heller en garanti för att man är bra. De som erkänner att de har mer att lära, vill lära, vill veta är de som har kvar sin nyfikenhet och sitt driv att alltid bli bättre. Det är därför det inte alltid är den som kan mest som får anställning utan den som vill mest. Tål att tänka på . T

 

Snart. Det vill säga den 21 november kommer den mjuka pepparkakan tillbaka till Gateau. Om ni inte har smakat den. Alltså den är så smarrig!

Längtar efter detta.