Min mammas stenhårde visdomsord denna morgon.
”Det viktigaste för kvinnors självständighet idag är att se till att vara oberoende”.
Min mormor var hemmafru. Inte i någon lyxig bemärkelse utan hon hade hand om ett helt jordbruk med anställda, skötte hela gården när det kom till hushåll och såg till att alla hade mat. Men hon tjänade aldrig pengar. Och hon fick därmed trots hårt arbete hela livet inte heller någon pension. Jag kommer aldrig glömma när hon tittade på mig under en middag och sa ”Karin, det är jätteviktigt att du står på dina egna ben, tjänar dina egna pengar”. Något annat har aldrig varit ett alternativ för mig men hon talade ur sin egen verklighet och gav mig ett råd. Det var hennes misstag.
Att vara under makten under någon annan innebär mycket. Det kan innebära att man inte vågar bryta relationer, att man inte får pension. Det kan också innebära att någon annan har långt mer makt över dig än så. Min morfar var inte bara den som ägde företaget. Han kunde även bestämma vad mormor skulle ha på sig. Ibland resulterade det i vackra hattar inför galopptävlingar på Jägersro och det kan låta vackert. Men det hade sina baksidor. När min morfar gick bort köpte min mormor sina första byxor. Hon var jättelycklig. Att det kunde vara så skönt.
Det här är ett exempel ur en annan tid. Men ändå inte. Det kan räcka med små skillnader i maktbalansen i en relation för att det ska få effekt. Både på kort och på lång sikt. Därför är något av det viktigaste för mig att kämpa för att stå på helt egna ben. Och att jag har möjligheten och friheten att skapa mitt liv utan beroende av någon annan. Det får mig att våga.
