Jag tappar alltid smaken när jag är förkyld. Varje gång är jag lika förundrad över hur den kan förintas fullkomligt. Inte en chans att jag känner en uns av smak eller doft. Jag kan stoppa hela nosen ner i en korianderkruka utan att lukta något. Mat är meningslöst. Varje gång hunger tränger på är slöseri med tid. Det är nu man ska passa på att äta allt äckligt som samlats i kylen. All min egeninlagda sill sedan i julas och tonfisk på burk till exempel. Ändå gav jag mig på glassen i helgen. ”Vad är det för sort” frågar jag när jag känner kylan mot strupen och tror att det är favoriten half baked eller cookie dough eftersom jag såg kakbitar i. JORDGUBB. Va, jag tycker inte ens om jordgubb och här sitter jag och äter det. Nä strejk säger jag. Förkylningsstrejk. Det enda jag smakar är beska. Så nu smakar allt beskt. Jättekul.
Storleken räknas i reklambranschen
Vad är grejen med att vilja vara så stora som möjligt. Inte bäst, inte roligast, inte seriösast, inte mest strategiska eller mest kreativa. Störst. Så stora att både revisor, praktikanter, frilansare och alla som kommer i företagets väg får en egen rad på hemsidan i jakten på att vars stooor. Stor känns bra.
Jag har suttit i möten där företag på 13 plötsligt var 17 och hört omsättning öka slightly jämfört med det interna måndagsmötet. Första gången kändes det märkligt. Ville liksom avbryta och säga nä alltså… i min naiva tro att det var en felsägning. Det var något av det första jag reagerade på när jag började jobba. Att stor var bra och att det var vanligt att trolla runt med siffror för syns skull. Jag förstod inte varför. Jag jobbade med en copywriter ett tag som jag tror fanns med på tre företags hemsidor samtidigt. I samma stad.
Undrar vad kunder tycker. Är stor viktigt?
Body Attack – Karin testtränar 2013
Alltså. Ni måste kolla hela den här filmen.
Det ser inte klokt ut. Från utsidan. Ett gäng hysteriska människor som gör jumping jacks (kommer inte ens ihåg vad det heter på svenska längre och engelska får det att i alla fall kännas lite tufft att hoppa in och ut med armar och ben) i högre hastighet än pojkar på rysk gymnastik. Allt till hög snabb techno specialdesignat till klassen.
Jag. Älskar. Det.
Konceptet kommer från Nya Zeeland precis som body pump, body balance osv. och det är samma koreografi och samma steg över hela världen. En sekt. Jag förstår varför. Under de 60 minuterna känner man sig kräkfärdig, oövervinnlig, flygande, vrålstark och tuff blandat med skrattattacker om man vågar tänka på sig själv ur ett utifrånperspektiv.
Body Attack betyder högt tempo hela klassen igenom och det är omöjligt att hinna tröttna inom en timme. Den som designat programmet vet precis när man håller på att avlida och då kommer en återhämtningslåt. Plötsligt klarar man femton minuter till.
Man behöver inte tänka så mycket. Stegen är enkla, hämtade från sportvärlden och klassen bygger upp en teamkänsla. Många killar går på BA. Vi gör steg som känns som långfärdsskridskor, slalom, surf och plötsligt springer alla i en ring och vi är ett lag. Nästa stund känner du dig inkapslad i dig själv och klassen bygger upp någon slags märklig vinnarinstinkt och när du tror att du absolut inte klarar av att hoppa jämfota högt en gång till gör du det ändå. Du tävlar mot dig själv och den jäkeln ska ner.
På en timme bränner man ca 900 kalorier vilket är 300 mer än om man springer en timme. Om man nu är intresserad av sådan fakta. Men det säger lite om konditionsnivån på klassen.
Svett: 10 av 10
Grrraaah: 9 av 10
Kläder: I Nya Zeeland kjol och liten minimal topp (bh), i Sverige löptights och linne.
Ha. Glöm det.
Börja i rätt ände
Först frågar jag ”Vad är problemet?”
Det kanske låter otrevligt.
Det är det inte.
Men jag måste veta det för att kunna göra mitt jobb.
Nej ap ap ap inte än, låt mig fortsätta.
Om ni inte har något problem kommer jag på det åt er.
Förmodligen gör jag inte det själv utan tar hjälp av en AD.
Nej, det är ingen som ritar. Det är någon som också frågar ”Vad är problemet?”.
Vänta.
Sedan kommer vi på en idé för hur problemet kan lösas.
Kanske kan vi kalla det koncept.
SEN
SEN
SEN
Vill vi prata media.
Plötsligt händer det
Det visade sig att jag skulle köpa min första TV över trettio år gammal. Visst, jag har haft tv tidigare vilka blivit över när någon mer teknikintresserad familjemedlem uppgraderat till någon större tum eller andra krav. Jag hade ett krav.
Vit.
Det fanns ungefär en sort som var snygg. Därför har jag nu inte bara en vit tv, jag har även en:
Smart Tv
3D TV
Och-jätte-mycket-annat-som-jag-inte-förstod
Jag köpte den för två veckor sedan. Den står fortfarande på golvet icke uppsatt, icke inkopplad. Så mycket behövde jag den. Men tja, som rubriken säger…
Zumba – Karin testtränar 2013
Zumba – dansklass där man dansar till en låt i taget och får prova på olika rörelser från, framför allt, salsa, cumbia, reggaeton, marenque och även en del indiska rytmer. Ett koncept skapad av koreografer i Sydamerika och därför körs samma låtar och steg över hela världen. Det finns hur många roliga videos som helst att titta på. Allt från hårt producerade reklamvideos för konceptet till gymupptagningar.
Det här är en klass för alla som vill ”prova på hur det känns att dansa” och för damer som ”vill röra lite på höfterna”. Jag befinner jag mig i ett rum där dans inte är allvar. Istället töntar vi oss och låtsas att vi dansar ragga. Inte för mig. För mig är dans allvar och jag vet hur fysiskt utmanande det kan vara. Musiken är riktigt bra, rörelserna är autentiska och roliga, instrukTören förmedlar dem superbra men jag blir inte svettig. Jag myser mig igenom en timme.
Jag kan inte skylla på att jag inte tar ut rörelserna för det har jag lätt för. Och de är jätteroliga! Däremot hänger jag inte med mellan byten och den följa john pedagogik som bidrar till en hel del irriterande stillastående, för alla, som förvirrat tittar efter vad det är för steg vi gör nu mellan snabba byten utan förvarning. Det gäller att gå flera gånger och lära sig låtarna utantill för att hänga med och få mer träningseffekt.
Någon utmaning för kroppen eller hård träning det är det inte om man dansat på riktigt eller gått på klasser som boxning eller Body Attack. Då är det här en skön semester.
Och ser ni reklamen med vråltränade kroppar för Zumba kan ni vara säkra på att de tränar något helt annat också. Att mysa runt och snurra på höfter i en timme någon gång i veckan ger omöjligt den effekten.
Zumba
Ragga och Cumbia åt folket!
Autentiska rörelser och massa rumpa!
Snarare mysigt än fysiskt.
Förmodligen olika upplevelser med olika instruktörer
Svett: 4 av 10
Graaaah: 3 av 10
Kläder: I Sydamerika minimal topp, i Sverige löst linne stora byxor
Jag provar alla träningsklasser. Stay tuned.
Jag brukar aldrig skriva om träning. Trots att jag själv har jobbat som tränare och danslärare i, oj, över tio år. Jag har undervisat klasser för Nike, koreograferat dansgrupper och är utbildad instruktör i allt från body pump till bollywood till kroppens hela jäkla anatomisystem. Men nu tänkte jag ändra på det. Från och med nu ska jag prova en rad olika klasser, helt nya för mig och ge mitt utlåtande. Proffsutlåtande får jag då kalla det.
Jag är fruktansvärt kräsen och har två saker som måste uppfyllas för att jag ska bli nöjd efter en timme i en träningssal. Jag ska vara slutkörd och jag ska ha haft roligt. Dessa två parametrar kan dock uppnås på olika sätt.
För att veta om en klass är bra eller inte behöver man egentligen gå några gånger. Andra gången kan vara en helt annan upplevelse än den första då man vet vad som gäller. Men jag inser att det finns klasser jag aldrig kommer sätta min fot på igen. Även olika instruktörer kan ge olika upplevelser och även träningseffekter i exakt samma klass. Men jag kommer försöka hålla mig ifrån att utvärdera instruktören. Det är jag för petig för.
Först ut: Zumba.
Toppbilderna 2012
Instagram har gett ett filter åt världen och likes är en ny måttstock på om dagen var bra eller dålig. Detta är tydligen mina bästa stunder då filtret slagits på.
Vinnaren 100 likes
I november var det dags för årets fest. Djurfesten. En vän fyllde år, ställde till med maskerad, stängde ned hela Bastard och lät djuren beta av råbiff, vedeldade pizzor och cocktails. Jag var en fasan.
76 likes
För några år sedan var jag på Island och red i några dagar. Då bestämde jag mig att jag måste göra det igen. Men på riktigt. På allvar. En lång utmanande sträcka som får musklerna att skrika av ilska och läpparna att spricka av vindarna. Det blev 25 mil, tror jag, över Isands nordligaste delar. Där mobilerna inte har täckning och i raviner omöjliga att ta sig genom utan en stark, stabil Islandshäst. Det var den största utmaningen jag gjort i mitt liv. En del grät, men ingen gav upp och om kvällarna landade vi i de vackraste landskap med heta källor som löste upp en öm kropp.
60 likes
Hello Skriet.
55 likes
Jag skaffade kontorsplats på Media Evolution City i dockan, att sitta på dels när jag jobbar ihop med företag i huset, när jag har kundmöten eller långa produktionsdagar. Annars har jag kontor i Helsingborg, en nyckel till Andra våningen i Malmö och platser på de byråer där jag jobbar. Men det finns bara ett ställe som har Love Chairs där man kan mysa in sig i en dålig arbetsställning iförd vårens favoritoutfit, blå jeans och blå skarf.