Idag har varit en riktig jävla skitdag. Och då tänker jag inte närmast på vädret. Det enda som kan gör en någorlunda up in mood är rött vin, sushi från Hai och en vän som betalar för kalaset, samt spelar upp videoinspelningar på sig själv, aspackad, dansandes i bara kalsonger till Rysk folkmusik. It was lovely. Jag bad faktiskt om filmen så att jag skulle kunna lägga upp den här… men jag förstår att han tackade nej till publicitet. Det var inte de mest graciösa danssteg jag sett.
En reklamtävling på jobb med två bidrag som ska vara färdiga igår samt en kund som är omöjlig att få tag på. En man som beskyller mig för att vara Malmös mest frekventa strippa och tio låtar body pump som ska övas in. Ge mig mer rödvin.
Lämnade dock in mitt fina Johannes Andersen bord till Magnus för polering. Den enda saken i mitt hem som jag inte gått back på. Jag hittade lika dant bord i Stockholm för 13.000 kr. Tjoho… det är 300% + eftersom jag gav 4000 dkk för mitt! i somras. Det går i och för sig jämt upp med soffan som mina katter nu använder som klösbräda. Skaffa aldrig katt om du är vän av design. Lönlöst. Men bordet….. bordet kan de fan inte klösa på.
Slutade dagen med ett skönt skratt åt mitt patetiska jag. Visst är det pinsamt när man brister ut i ett asgarv åt sitt eget skämt som ingen annan tycker är kul. Så här lät det idag:
– Ge mig (sträcker mig efter vattenflaskan)
– WHAT? (killen)
– den ….. WHATTNET (jag)
Jag skrattade åt min ordlek så att jag kiknade. Killen med vattenflaskan glodde på mig som om jag var helt vrickad. Jag förstår honom. Men ärligt då var dagen så tragisk att jag bara var tvungen att skratta åt något.
