Det finns en sak som Facebook är bra på. Det är att hålla reda på mig och vad jag ska göra kvällstid genom den smarta funktionen events. Eftersom jag inte är så bra på att hålla reda på vad som händer och när det skulle hända sneglar jag bara på min högerspalt där webbplatsen så snällt listat min to-do-for-fun–today-ista. 
Sen om det blir precis så…. det är en annan sak. Ikväll har jag nog mest bara lust att dricka en flaska rödvin på Epicuré.
Sommarmenyn är igång på jeriko med några tapasvarianter. Mixtape kör varje onsdag o torsdag med inbjudna plattvändare på uteserveringen. Lagom mys för vardagsdrinken.
Igår kväll var väl den första sommarvarma på länge och framåt elva hade en hel del folk dykt upp och drack öl i sofforna.
Klockan fem ska jag köra en bodystep klass på Forum som brukar vara helt galet så att folk busvisslar. Alltså det är så roligt att mitt huvud brukar förlängas horisontellt av ett brett leende. Även om musiken är kass är det i sitt sammanhang fantastiskt. Ungefär som att dansa. Det är som att släppa alla endorfiner lösa i kroppen samtidigt så att de liksom exploderar i rörelser.
Om jag orkar ska jag sedan ta mig till Far i hatten för att dricka öl med samma folk som varje månad år ut och år in dricker öl dagen innan Nöjesguiden kommer ut. Det är nästan så att det börjar kännas lite tragiskt eller pinsamt det där.
Bara my god, har vi inte kommit längre. Sitter vi fortfarande här och tittar på varandra.
Kanske man skulle vika av till Metro och dricka öl till Hip hop eller lyssna på klubbmusik på Jerikos uteservering i stället. Bara för att upptäcka. Att det gjorde alla andra också.
Hej igen mysbrallan!
Jag kanske skulle jobba med något i framtiden där man slipper tänka. Eller inte tänka, men att ständigt komma på.
Kom på.
Kom på.
Med blicken i skärmen och hoppas innerligt att en briljant idé ska födas. Känner sig allmänt icke produktiv och tom. Värdelös faktiskt. Sitter i en fåtölj och väntar. Någon går förbi och säger ”har du inget att göra”. Och aldrig har man arbetat så mycket. Men det syns inte och då är det kanske inte okej. För den som sitter och ständigt producerar. Ord, muttrar, kod. Medan jag ska…
Komma på.
Och det är i just den där kompåfasen det blir väldigt lite skrivet.
Sommar betyder att det är lättare att klubbhoppa. Den ljusa natten liksom luras. Och nu sipprar svartklubbarna, eller medlemsditon, upp för att fånga upp den dansglada publiken som vill fortsätta efter 03 utan att behöva gå på gayklubben Wonk eller det dåliga Etagé.
Jag tänkte låta min midsommaresumé ha vinklingen om storstads (nåja) människan som inte tål frisk luft och av ren trötthet missar midsommarkvällens sju under kudden, snapsar och sex i gräset som verkar höra till. Vi satt ett gäng vid midnatt och såg på varandra med glansig blick. Jordgubbarna bubblade i magen och det var knappt så kaffe kunde få oss att fortsätta prata.
Jag har haft en t-shirt som det stod Nirvana på. Gått i Dr martens och haft trasiga jeans. Färgat håret med karamellfärg och skaffat små dreads.
Jag trodde inte världen skulle klara sig själv.
Alltså utan Curt Cobain.
Ikväll visar Debaser en dokumentärfilm om frontfiguren i Seattlebandet. Och du kan sitta där, i en soffa och dricka köpeöl.
